Aftonbladet – 7 oktober 1867, sida 3

j taga den böhmiska nationen i försvar mot den politiska tolkning som Beust gifvit nämnda folksång. Äfven Rieger uppträdde till försvar för czechernas lojaluet. Vid festen skall föröfrigt ha gått mycket stormigt ftill. ITALIEN. Ratezzi skall till alla Italiens diplomatiÅska agenter utomlands ha alfärdat en cirIkalärdepesch rörande den romerska frågan. Genuatidningen Movimento meddelar ett Ibref från Geribaldi, hvari generalen tillkännagifver, att man i Alessandria-citadellet Itillkännagaf för honom, att han egde friIhet att begifva sig till Caprera och detta utan alla vilkor. Af ett annat bref från Garibaldi erfar man, att han på Caprera väntar, att romarne skola resa sig och kalla honom till sin bjelp. När generalen tick tillåtelse att lemna citadellet i Alessandria, reste han genast till Genua utan någon eskort; endast två af hans vänner följde honom. Vid sin ankomst till Genua talade han med flera af sina anhängare och steg derefter upp i en vagn med sin måg och två generaler, som rest honom till mötes. Man ville spänna hästarne från vagnen och bära Ganbaldi i triumf genom staden; men han satte sig emot detta. Han talade flera gånger till folkmassan, än på italienska, än på gennesiska dialekten. Då han kom till bamnen gjorde sejöofficerarne honnör för honom, och soldaterna skyldrade gevär. Att största delen af folket sympestiserar med Garibaldi, till och med om man ogillar hans förfarande, kan svärligen förnekas. Gaceta di Torino berättar blsod annat, att soldaterna vid det 27:de och 41:sa linieregementena, hvilka i Alessand:is voro beordrade att omringa Garibaldis färgelse och bevaka dess utgångar, oupphörligt ropade: Viva Garibaldi?, samt att allu föngelsetjenstemän täflade i att visa bonom högaktning och uppmärksamhet. Det är naturligt, att det språk, som föres 1 aktionsparticts tidningar, icke litet bidrager att öka jäsningen. Tidningen Movimen!o påstår, att Garibaldi blifvit arresterad ill följd af särskild order från Paris; Diriuo och Riforma söka bevisa, att September konventionen icke längre kan ha nägon gilighet, och att Ratazzi nu bör utföra det verk, som Garibaldi börjat. I många tusen exemplar sprides Garibaldis sista proklamation till italienarne och berättelsen om hans yttranden i Alessandria, innan han fördes till Caprera. Ve Italien?, skall han ha utropat, ve nationens ära, om man tror, att den romerska frågan nu är löst. Detta kan icke ske förr, än Rom blifvit befriadt från den värsta af alla plågor. Frågan kan icke lösas med moraliska medel, utan endast med svärdet !? I påfvens närmaste omgifning skall stor rådvillhet gifva sig tillkänna, hvilken isypnervisar sig i det sätt, bvarpå trupperna användas. De äro nemligen nästan uteslutande koncentrerade i Rom eller utåt vägen tll Civita Vecchia, för att betrygga vägen till hafvet. Betäckningen ef gränserna mot norr, öster och vester tyckes deremot mnästan helt och hället vara öfverlemnad åt de italienska trupperna. Bland de 6 provinser af påfvestaten, som Pius IX efter 1859 års förändringar har qvar af Kyrkostatens fordna 20, skall Viterbo vara den, som mest afgjordt står på resningens sida. I de södra provinserna Velletri och Frosinone skall sinnesstämningen vara något bättre. I sjelfva Rom ha också upproriska rörelser visat sig. MEXIKO. Presidenten Juarez undertecknade den 14 Augusti det dekret som inkallar nationpalkongressen och bestämmer tiden för prezidentvalet. På samma gång bar han underställt folkets granskning flera amendementer till författningen, som gå ut på att bringa den i närvarande öfverensstämmelse med Förenta Staternas. Dessa amendementer röra: presidentens veto, representationens fördelning på två kamrer, presternas valrätt och valbarhet (de ha hittills saknat båda), kongressens rätt att of den verkställande makten infordra berättelser om alla offentJiga ärenden, samt slutligen inskränkningar i tryckfriketen tills republiken hunnit bli fuliständigt reorganiserad. Dessa reform. förslag, som af presidenten blifvit till fo!ket omedelbert bänskjutna, anfallas häftigt af det antdiberela partiet, förslaget om en ivekränkving i tryckfriheten klandras starkt äfven af de liberala tidningarne. Med anledning bäraf har Juarez utfärdat en proklamalion till mexikanska folket, hvari ban framlägger motiverna till dessa förslag samt vederlägger åtskilliga rykten om sin ställning till sina ministrar o. s. v. At tillförlitliga underrättelser visar det sig nu, att uppgifterna om de talrika afrättningar som skulle egt rum efter Quaeretåros fall voro fullkomligt ogrundade. Utom Maximilian ha endast fyra pereoner, nemligen generslerna Miramon, Mejis, Vidsurri och OHaran, blifvit skjutna. Samma lotc skulle träffa Marquez, när han blefve gripen. Med undanteg ef dessa chefer tör det kejserliga partiet, har öfverallt mildhet öfvats mot anhängarse af detia parti. Förenta BStaternvas nya eändebud i Mexiko hr Otterburg har till Juarez åflemnat sina fullmakter och blifvit af honom i denna egenskap erkänd. I sitt evar till det nya eändebudet vid detta tillfälle yttrade presidenten bland anvat: Förenta Staterva ha öfverallt gifvit republikanismers sak sitt moreliska understöd, och i Mexiko ka de upp rätthållit henne genom sitt uppträdande till skydd för den nationella rättens grundsatser. Mexikos folk och regering ha i sin strid för republikens sak mot utländek intervention till deras fulla värde uppskattat de ey matier som visats dem af Förenta Staternas olk och regering, hvilka i sin vationalrikedoms storhet gifvit det bästa beviset för rikSn rr rr