Aftonbladet – 7 oktober 1867, sida 3

— -—-— 0 FF EW Kb. kens egna resurser icke allenast motsvarade behofvet, utan äfven medgaf att bispringa andra. Det är ganska troligt att denna upplysning ej skall hindra D. A. att fortfarande upprepa samma osanningar; men i fall D. Å. åter behandlar detta ämne, eå uppmana vi tidningen att uppgitva, hvarifrån bjelpen? kom och hvaruti den bestod? Hvad nu beträffar Stockholms enskilda banks nuvarande ställning, så har D. A. uppgifvit bankens grundfond till 612,000 rdr?. Den är dock 1,000,000 rår. Dessutom har banken en reservfond, uppgående till 505,000 rdr. För att bedöma bankens förmåga att honorera sin depositionsskuld ä 8! millioner rår, upptager D. A. endast 4!2 millioner rdr i obligationer och 300,000 rdr i fastighetsvärde. Der ekulle således blien liten brist af 3!2 millioner rdr enligt D. A:s samvetegranna uppgifter. Men D. A. fördöljer, att successive förfallande vexlar och andra länedokumenter innehafvas af banken för 7!40 millioner rdr, förutom kassa och andra tillgångar, som rundeligen enligt afgifven qvartalsrapport förslå till betäckande af icke allenast de omförmälda depositionerna,utan äfven alla andra bankens öfriga förbindelser efter deras ordalydelse. Dettaallt visste nog D. A. förut, men den har gjort till sin uppgift att söka narra dem, som hafva depositioner i bankerna, till att uttaga dessa Joch med större risk utlåna dem till de lånsökande, som bankerna icke anse sig kunna odkänna såsom sannolike betalare. Att . ÅA. kunnat uppduka i så hög grad missI ledande uppgifter, utan att något tvifvel om Stockholms enskilda banks soliditet uppkommit, bevisar bäst på hvilken ståndpunkt D. A:s egen trovärdighet redan blifvit af allmänheten stäld. Man kävner D. A:s mo?tiver. Några läsare finna skrifsättet fyndigt, andra anse det vämjeligt, ingen sätter tro till innehållet. Låtom oss nu sysselsätta oss med D. A:s bankvetande. Det är, efter hvad D. A. sjelf behagar benämna detsamma, ?lärorikt?, Såsom vi ofvan nämnde har D. A. upptäckt, att af en bank emottagna depositioner ej i regeln böra öfverstiga samma banks grundfond. Det är första gången, vi efter en half mansålders studium af bankväsendet finna en dylik princip uttalad. Attafinsatte medel en del böra hållas i kassa, en del förvandlas till kassareserv och att den betydligaste delen som utlånas bör ntlånas sö, att de i händelse af behof kunna återbekommag, när bankens egna ingångna förbindelmånga ställen och hafva deraf dragit den slutsats, att banken, som emottagit depositioner på 3 till 6 månaders uppsagning, ej med iakttagande af nödig försigtighet kan utlenina dessa pevningkapital på längre ut: låningstid än 3 ::1 6 månader. Väl veta vi att lån föroyas, -å attlåntagare i bankerna flera år. Men cvona prolongation af lånen motsvaras af nyu eller förnyade depositioner, så att regeln aldrig förnärmas, som är: att uppoch utlöniogen bör vara gjord på lika långa tider. De lånedokumenter, som bankerna innehafva, benämnas gemensamt med den tekniska termen portfölj?. Kassan, kassareserven och portföljen äro de tillgångar, hvarmed bankerna möta successive förfallande förbindelser. Grundfonden är deremot till minst 60, högst 75 procent, förvandlad till ?grundfondshypotek?, hvilka ser sådant kräfva; detta hafva vi läst på l i sjelfva verket ofta inmehafva lån under l äro deponerade i allmänt förvar. På de deponerade grundfondshypöteken är banksedelutgifningsrätt medgifven och vi kunna således alls icke begripa, hvarifrån D. A. hemtat den bankprincip, att grundfonden och depositionerna skulle motsvara hvarandra, om ställningen skulle få anses tillfredsställande. Icke för att söka öfvertyga D. A. om ringheten af dess bankvetande, utan för att visa våra läsare några intressanta siffror, införa vi här uppgift från de 3 största enskilda banker i England och Stockholms enskilda bank. Att summorna upptagas i pund sterling för de engelska och i riksdaler riksmynt för den svenska banken hindrar ej jemförtelsen, ty det är förhållandet emellan insatt grundfond, reservfond, och hos bankerna innestående belopp som visar att man hvarken i England eller här känner till D. A:snya bänkprincip att grundfonden och depositionerna böra motsvara hvarandra. Depositioner och andra förbindelser att utbetala. Grundfond. Reservfond. London-Westminster bank 1,000,000. 450,000. 22,298,000. Union bank of London...... ? 1,200,000. 300,000. 19,425,000. London-Jointetstock Bank ? 1,080,000. 320,000. 18,765,000. Stockholms enskilda bank: Rdr 1,000,000. 505,000. 16,867,000. Häraf finner man ätt Stockholms enskilda bank har det proportionsvis fullt ut lika till. fredsställande som de 3:ne förnämsta enskilda banker i Enoglend, hvilka under kriserna år 1857 och år 1866 ej varit underkastade ens det aflägsnaste tvifvel. För dersa engelska bankinrättningar äro dessutom bolagsmännen solidariskt ansvarige och allmänheten anser säkerligen hvarken i England eller här den solidariska ansvarigheten så fullkomligt värdelös som D. A. Några dagar senare bade D. A. en ledande artikel, deruti hon söker komma ifrån sin med tvarsäkerhet uttalade bankprincip, att beloppet af depositionerna och grundfondshypoteken i allmänhet borde vara lika. Det gällde nu att förkrossa sveneka bankväsendet med det skotteka. För de skottska bankerna menar D. A. gär det mycket MM OM DD AA —väl an att depositioner emeÅA mg AA — 4 OD DD PD