Aftonbladet – 5 oktober 1867, sida 3

betryckta landsmän?? har jag mer än e gång frågat mig sjelf, när jag läst i tidnin garne de dag efter dag allt sorgligare skil dringarne om missväxten och hungersnöde i Sverges nordligaste landskap. ?Skrif en liten skizz om vår hembygd? sade en dag till mig en bokförläggare, sjel norrländning. Jag förlägger ett par tusei exemplar kostnadsfritt, och då kunna v måbända genom den lilla bokens försäljnin: få ihop en summa, som vi sedan sända til vår hemort. Men skyndsamhet är för all af nöden.? Jag letade i mina minnens förrådskam mare, jag letade i min skrifbordslåda och fann der en liten skildring af en tilldragelse den jag en gång sjelf bevittnat, den tiden, då mitt hem ännu var deruppe i det snöhöljde landet, der, såsom skalden sjunger: PA den tysta stjerneqvällen Den mörka himlen klär i norrskensprakt; Der under molnig hjelm de gråa fjellen Med isad pansar stå kring daln i vakt. Skildringen är sorglig, men den är trogei hemtad ur verkligheten. Måtte min lilla berättelse kuona skaffa bröd ät någon hungrande och måtte den allmänhet, på hvars välvilliga bistånd och deltagande jag härvid räknat, icke döma författarinnan efter hennes ringa förmåga, utan endast efter hennes goda vilja.? — De två häften af Svenska jägarförbundets nya tidskrift, femte årgången; som ut. kommit, utmärka sig genom samma både innehållets och formens förtjenster som skaffat tidskriftens föregående årgångar en så talrik läsekrets, Piece de råsistance i de båda häftena utgöres af en afhanling af den norske forstmästaren J. B. Barth Om Fjäll ripan, med hvilken den på en gång erfårne jägaren, naturforskaren och den spirituelle litteratören lemnat ep.monografi af klassiskt, förblifvande värde. Åt hr Th. Hahrs Hand: bok för jägare har tidskriften egnat en nästån mikroskopisk skärskädning; handboken visar sig bestå ett såflant prof, om ock den gamla satsen, att fyra ögon se mera än två? äfven här ådagalägger sin giltighet. Genom att med handboken införlifvå deerfarenheter, förf. fortfarande inhöstar, samt de anvisningar, som recensenten i tidskriften gifver; bör den förtjente författaren kunna gifva en framtida upplaga af sitt vackra arbete fulländningens pregel. — Anmälaren tillåter sig komplimentera ingeniör C. Berglund på Lilla Essingen för den humanitet, hyarom hans uppsats Ett och annat om storfågel i fångenskap bär vittne. Märkig är den rättegång från Falun, för hvils ken redogöres i häft. 2. En handlande i staden egde en bastard af hund och varghons; och fråga uppstod, huruvida djuret skulle betraktes som hund eller som varg, och om hundskatt skulle betalas för det. Magistraten ansåg djuret vara hund. — Af sr. CO. Beck-Friis intressanta Iakttagelser ä vildafveln i södra Skåne och jagtminnen från ir 1866 äfvensom af flere norrländske hrr jägeritjenstemäns meddelanden om elgjaglerna under senaste vintrar kan man finna, lels huru betydlig vildstock vårtland verkigen eger, dels huru det förderfliga, djupt jemöraliserande tjufskyttet här florerar. Det ser ut, säger bland avnat gr. 3eck-Friis, som vi i Sverge skulle få göra amma erfärenhet, man gjort uti andra län ler, hvarest jagthushållningen börjat upplomstra, bemligen den, att de vårdade och öljaktligen väl försedda jagtmarkerna komna att besväras af ett fjufskytte, som ej lott är ett tillfälligt tillgrepp af andras gendom, utan en ordentlig födkrok för lem, som öfva detsamma.? Den olycksriogande svenska oseden, att gifva en dålig ön och taga ett dåligt arbete, . och, bland lt annat, så uselt aflöna jägeristjenstemänen, att de icke utan sjelfuppoffriog kunna deladt egna sig åt sina mödosamma: tjenter, visar äfven i nu ifrågavarande fall ina följder. Det är samnerligen trots de så önade tjensterna, som vi ega de många niieka och dugliga jägeritjenstemän, som vi erkligen lyckligtvis ega. — Utom ett par aturhistoriska uppsatser, om Phaleris psittaula och Iaktitagelser å bäfvern, m. m., inneålla dessa häften, liksom föregående, flere idrag från insändare i skilda delar af lanlet, som på samma gång de skildra jagter emna rätt goda skildringar ur värt folklif. YRPRihklAtholk don doutcohem — Natinmnal