hålla det förtydligande att personer som ställa sig gällande föreskrifter till efterrättelse måtte kunna undgå alla trakasserier från artikelförfattarens och hans utskickades sida, och äro vi äfven förvissade om att motioner i det syftet ej lära vid riksdagen uteblifva; men svårligen tro vi att något förtydligande af en lag, som afsåg vid dess utfärdande varande rena lotterier, der man under förhoppning att göra vinst riskerade hela sin insats, kan ske i det syfte artikelförfattaren antyder; ty huru skulle det då gå med all utlottning af den otaliga mängd obligationer, som 1edan finnes och med den utlottning som sannolikt allt framgent kommer att, vid de flesta amorteringslåns upptagande, ingå såsom ett nödvändigt stadgande för lånens återbetalande? och huru skulle det då gå med prioritetsaktier och premieobligationer, hvilka äro ställda dels med och dels utan utlottning, men på olika vinst? En egenhet hos artikelförfattaren, som vi ej kunna underlåta att ömnämna, är att han, efter att med sina hårda händer? hafva bearbetat Stenbybolaget, och dervid temligen tydligt påpekat enskild person, dock uti sitt anfall mot agligt Allehanda i samma artikel ogillande säer: att vissa tidningar hejdlöst angripa enskila personers karakter är ingenting ovanligt med den riktning en del af pressen under senare åren tagit?. Sådana tvetydliga företeelser äro i möjliga hos andra än dem som gilla och tillämpa läran: ändamålet helgar medlet. Då artikelförfattaren vidare klandrar att en tidning vågat yttra: ?Man är rädd för att, så framt icke krediten och affärsverksamheten vakna till nytt lif, stora massor af arbetare komma att i vinter gå sysslolösa och öka proletariatet?, samt med anledning af detta och annat säger att: Detta är en skildring af en financiel kris som icke förefinnes, kunna vi ej underlåta att till artikelförfattarens och allmänhetens benägna påseende hänvisa till diskussionen hos hrr stadsfullmäktige vid sammanträdet den 21, intagen i Dagl. Alleh. för den 23 dennes, dervid, när frågan gällde om anslag till ?nyoch omläggning af gar tor och allmänna platser?, bankdirektören hr Wallenberg, såsom stöd för högre anslags beviljande, bland annat framställde följande behjertansvärda tanke: Under en tid, då arbetslöshet vore att emotse, borde man dessutom, för att ej böka den allmänna nöden, ej alltför mycket inskränka de allmänna arbetena. Oss synes att artikelförfattaren, som alltid visat stora sympatier för bankdirekiören Wallenberg och synes känna hans innersta tankar, ej borde den 23 vilja rakt utaf förneka ett förhållande som hans gode män den 21 bjert framhållit. Stockholm den 27 Saptember 1867. enning Å. Taube.