Aftonbladet – 4 oktober 1867, sida 3

i I ket, som bönfallande om lån, åsamkade si Yen skuld hvilken flertalet aldrig tänkte betalt i Regeringen var försatt i den ytterligast förlägenhet. Förslag väcktes zu att genor Jutlemnandet af räntefria lån till privata per tsoner uppmuntra invånarnes industri oc larbetskraft, och på sådant sätt bereda der Jundsättning. Häri låg ett nytt system. Me Thvar träffa sådana personer med förmåge j energi och oegennytta? I Nyssnämnda förslags upphbofsman va grosshandlaren C. PF. Liljewalch. Han had Iredan genom otröttlig verksamhet och tal rika uppmaniugar, utsända kring hela lan det, medverkat att förskaffa de begge ofta nämnda länens olyckliga invånare enskild I bidrag till belopp af flera tusen tunno spenmål jemte betydliga kontanta summor Hans namn var redan kändt och värderad i Norrland. Ung, energisk och entusiastisl för en stor id, erbjöd han sig på höstel 1833 att i Norroch Vesterbotten inför: ett nytt undsättningssystem, mindre kost ssmt för staten, mera gagnande för und sättningstagarne. Han egde sjelf en ickt obetydlig förmögenhet, och då hans anbnc blef kändt, mottogs det med förtjusning aj Carl Johan. Hr Liljewalech uppställde så som grundprincip, att hvar och en borde förtjena sin undsättning genom arbete?, och han erbjöd sig äfven att, mot ett relativt ringa bidrag af staten, förverkliga denna id. Hans anbud godkändes af regeringen. Redan på hösten 1833 öfvertog ban 6800 tunnor spanmål af statsverkets lager (uppskattade i värde till 42,000 rdr banko) och på vissa betalningsterminer samt med förbindelse att tillhandahålla denna spanmål mot priser, som länsstyrelsen bestämde, åt de ottanämnda provinsernas invånare, företrädesvis i utbyte mot produkter. Dessa 6800 tupnor voro snart disponerade. Hr Liljewaleh anskaffade dessutom. -16,000. tunnor för egna medel. Transporterna voro då ytterst svåra, ty endast segelfartyg voro tillgängliga. Han uppmanade nu folket att afierona sina produkter, och de gjorde så, erhållande derför riklig betalning i spanmål. Han förmådde assessor Plagernan att mot ersättning, som hr Liljewaleb sjelf lemnade, ullbringa vintern. i Norrland, för att undervisa allmogen i sättet att samla kådor, att tillverka pottaska och dylikt. Han lät äfven anlägga en fabrik i Skellefteå för tillverkning af hartz, terpentin och kimrök, hvilken bedårefs i så stor skala som tillförseln af råämnen medgaf, och många erhöllo derigenom sin utkomst. Hav lemnade betydliga förlager i spanmål och penningar till flera bönder, som anlade fabriker för tillgodogörande sf ortens produkter. Hans bes mödande var att vänja de egentligen fattiga till någon slegs industri i utbyte mot det öfverhandtegande tiggeriet. Till flera socknar afsändes en mängd engelska krensågar, med : uppmaning till dem, som tpde: skog, att lära sig handsåga plankor, och följden deraf var, att redan den påföljande sommaren levgrerades betidsågade plankor för otn: kring 25,000 rdr. I huru stor skala hr Liljewalch sysselsatte allmogen redan 1834, sy pes deraf, att hans förlagskapital endast inom et distrikt — Luleå — uppgick till 67,600 rdr, och det väktö Suöcessive Intill 1837 års slut till 269,600 rdr, oberäknadt det betydliga varubyte, eom under dessa år egde rum Piteå distrikt. Han anlade Oscarsvarf (för 53,000 rdr) och färdigbyggde undet åren 1884—89 tillsammans 14 större och mindre arlyg samt 20 stycken fartyg utan master pråmar) från 20 till 70 lästers drägtighet; Februari 1840 stod ett 200 lästers skepp vära fullbordadt, ett dito i epant om 300 äster, en skonert i spant om 0 läster, en stigg om 160 läster o. s. v. Till alla dessa rbeten användes tolk från orten. Till befordrande af den verksamhet, som ir Liljewaleh sålunda utvecklade — nödvungen derföre, att äfven de följande åren semsöktes Norrland of svåra misoväxter, om iöranledde ökadt undsättningsbehof — vidrog staten naturligtvis med ofentliga sumnor — invänder man. Jal Oberäknedt de 800 tunror spenmäl, som värderades till 2,000 rdr, erhöll ban ander 1834 och 1835 telria förskotter till belopp ef — 50,600 är banko; han disponerade således såsom mndsättringsmedel staten tillhöriga 92,000 dr bento! Och deraf återbetaltes 50,000 dr suceessive till stater, som aldrig tillörene undsatt Norrland på bättre vilkor. Under de nästföregiende året hade en unna körn måst betölag med fyra tonnör järe. He Liljewelch tog två tuvnor tjära not en tunna korn, och mottog sålunda enast år 1834 — något öfver 20,000 tunnor ära. Vid Luleå skeppsvarf, det största enIda i Norrland der tiden, uppgick af. jningen till omkring 50,000 rår banko i era är. Sina utestående fördringar hos allmogeti idref hr Liljewaleh Pmed exembellös skön: nibet? —öch han gjorde äfven på dessa! Il slut enskildt en högst betydlig förlust. ! ( f Vi ha blott omförmält en liten del af hr iljewalchs verksamhet och endast för att ntyda hvad en man med energi kän uträtta. änsstyrelserna och flera ansgdda tmän il orrland prisade hr Liljetvalchs välvilliga ! Igärdet och han btörå ockennytta, inty-lit atide, att öm det förut antagna undsätt-!(q Ingssystemet skulle fortgått, så hade sta-r ns uppoffring derigenom med fullkomlig s ikerhet icke stannat vid en och en halft illion rdr banko? — hvedan också justitie-c det grefve Carl Sparre (f. d, landsköfdin-G en) i sin väckta motion, att statens for: t van hos hr Liljewalel — cirka Å2,000 rdr — ulle efterskänkas, yttrade, att det allöpna vore hr Liljewalchs gäldenär?, så ; ort gaga hade han gjort. När Norrland ändtligen, efter flera års!n åra missväxter, hugnedes med goda år; ( ir i Norrland skogsafverkningen ditfördelh antliga kapitaler och beredde allmogenh kx penningtillgång, så Elömdes 5nart hvadk FRATRIS Jag måste medge att dessa naturmenni-t kor voro litet betänkliga att studera pålallts r nära håll. Att det äfven på afstånde adda cina faorxAr föl amn Aagdarnnråa DOhfark