Aftonbladet – 2 oktober 1867, sida 3

invecklade); likaledes många handlande, nästan alla upptänkliga slags handtverkare, från juveleraren till grofemeden; flera högoch välborna sterbhus och konkursmassor; fera enkor, bland dessa skaldinnan Hedvig Charlotta Nordenflycht; likeledes vinskäckaur och fodermarskar, äfvensom närmare och I fjermare slägtingar till baron Broman och hans fru. Det är vidare i hög grad märkligt, att bland hans talrika fordringsegare träffas namn på framstående personer, till hörande både hattoch möss-partiet. De synas varit lika benägna att sulita och bitrida honom. Och förmyndarnes för barIan antydan, att baron Broman ofia höga räntor, vinner etöd af de anmi gar, sos åtskilliga borgenärer gjort mot andras bevakade fordringar. Att baron Broman ingalunda varit nogräknad i gina transaktioner synes af flera bevakningar. Sina egna barns tillhörigheIter i silfver och kontanta penningar, hvilka förvarats i barnens cassetter, hade han dels pantsatt, dels förskingrat. Dyrbara smycken och silfverpjeser, som hans fru erhållit såsom presenter ef sina föräldrar och de kungliga personerna, hade hen försält eiler belånat. Sistnämnda åtgärd hade han utan iof äfven vidtagit med 10 stycken lottsedlar i Ostiodiska paniet, hvilka han till låns bekommit ef he ndåenten Devel. Med riksrådet grefve Thure Bjelke hade han inlätit sig i en transaktion, lika karakteristisk för begge. Grefve Bjelke uppgjorde med baron Broman den 28 November 1749 köp om Segerejö gård och gods samt erlade derför 655,000 daler kopparmynt, som enligt godkäpd ng på det sätt liqviderades, att n öfvertog alla i egendomen befintliga inteckningar. Qvitteradt köpebref utfärdades; men samtidigt dermed öfverenskoms, att köpet, ?för särskilda orsaker skull, hemligen skulle hållas? och således ingen lagfart tillsvidare sökae. Köpet uppgjordes äfven så, att grefve Bjelke skulle erhålla säkerhet för ett motsvarande belopp lösa sedlar? (skuldförbindelser), med hvilka han tid efter annan hade as at baron Bro:sr — j man; men den sednare e grefre Bjelke ait ytterligare lemna hozom dels lövande skuldförbindelser (ill ett belopp af 287,800 daler kopparmynt, intecknede i G daesholm, och löpande sediar dessutom å 232,200 dalcr kopparmyot, hvilka förbindelser skulle vid anford ötorsjällas. Efter baron Bromans död befon ö pämnda af honom utlemr. och borgenärerna ville i ör godkänna köpet om Segersjö, samma icke 1 rätt tid legfarits. — Vidare befanns ait baron Broman bade utfärdat ett stort antal bankoassignationer, hvi i banken blifvit inlösta, enär han ing gel der hade innestående, en transaktion, som då ver med :höga böter belagd, ren just derföre icke ätalades, ehuru det visat sig ait flere dylika assigvationer icke medan baron Broman lefde hade i banken byfvit inlösta, men ändå gått man om man emellan såsom värdepapper. — Kemmarrådet Psilanderhjelm hade för sin fordran på 358,1853 dealer kopparmynt bekommit bankoassignationer till motsvarande belopp (som ej kunnat infrias), och dessutom 7 ef riksrådet Bjel ade reverser, hvardera å 50,000 opparmynt. Vexelkontoret hede till säkerhet för eti sf baron Broman upptaget lån på 72,000 daler kopparmynt erhållit 40 lotter i Ostindiska kompaniet, hvardera ä 2000 daler sgilfvermynt, på hvilka lotter 41,000 daler kopparmynt voro i kompaniet insatta. — Bruksatron Le Febure hade lånat baron Broman :00,000 daler kopparmynt och berättigats att i statskontoret uttaga och qvittera lösen för Rosersberg; men denna befanns sedan ej uppgå till mer än 70,000 daler, som innestoda vid baron Bromans död och kunde då icke af Le Febure utbekommas, emedan han derå ej kunde förete statskontorets konfrmation, hvadan medlen till boet ingin Hans hela foråran i boet uppgick till öfver en million daler koppar Fastän boet redan till konkurs uppgafs i Juli månad 1757, kunde icke de muntliga förhören med borgenärerne, sedan deras kraf anmälts, börja cen 2 Mars öret derpå, hvarefter de ?under all flit fortsattes till den 13 Juli?, under hvilken tid borgenärerna ömsesidigt granskade hvarandras fordringar och icke sparade på ganska graverande anmärkningar. Under tiden hade hofrätten blifvit i stor förlägenhet fatt. Hofrätten kunde nemligen icke blifva gomför, enär dess flesta ledamöter dels sjelfva voro fordringsegare, dels beslägtade med sådana eller med baron Broman och hans enka. Hi ten nödgades derom göra anmälan hos K. M:t, som den 8 Mars 1759 förordnade ojäfaktiga ledamöter att i hofrätten inträda?. Först den 6 derpåföljande Oktober de samtlige borgenärerna tillåtas alt sina be fordringar edfästa; men då befanns att fiera borgenärer under tiden afidit, och deras arfvingar förmälde sig allenast cum reserva tione? kunna gå eden, hvilket aniedde andra borgenärer yrka, att dylika fordriofn ej skulle stodföstas, enär ?den med edästningen afecdda effekten för ligen blef hofrättene dom i konku den 7 Juni 1763 utfärded. Den utg! hel foliant på 1240 sidor stor qvart. mindre än 49 borgenärer blefvo sil kraft: förlustiga, dels emedan de alls icke styrkt sina fordringar, dels undandragit sig att med ed besanna sina kref. Detsednare var förhållandet med general-anditören Svaretz, som hade anmält en fordran på vid pass 34,700 daler?, men ej förmådde visa att den grundade sig på reverser, bok eller räkning. I afseende på den ordning, hvari fordrinanna Alaslla på den ol ån dmRAe dana. ar FL