Aftonbladet – 2 oktober 1867, sida 3

israeliter öppnade dörren till vår kupt och tittade in, men måtte ej funnit vidare behag i våra fysionomier, ty de vände om genast. Deremot tycktes en bondfamilj — mor, far och fyra barn — ha en annan åsigt. De beredde sig att klifv4 in med hela sitt tillbehör af rutiga, outgrundliga knyten och mera sådant. Men min vän — jag vil! hoppas hon leddes af öm omtanka för familjens trefnad — visade dem till en avnan afdelning i kuptn, som var oupptagen. Hustrun, som genast insäg riktizheten af anvisningen, be sig äfven dit genom en annan dörr, den hon höll öppen medan hon i korta och kärnfulla ord lät familjen förnimma sin vilja: eQvicka dej, Ola, så ungarne kommer in en gång! Se här — te Peuter först nu! Sätten i hörnan på hästläcket, Jessingen, ditt nöt, ska du lägga ungen som en smörtrilliog, tycker du! Lyft opp beaet pån, annars dimier han ner, begriper du väl. Så, in med dej nu, Karin, och ta så lillOlle i kvät, men stackare dej om du släpperp. Hållen om lifvet, ?dömmirtg?, der! Nå, Inga, hur länge ska du stå och gapa? Rör på dej, annars ska du se jag ska sätta if i dej. Ta knoytet här, och opp med dej hå eviga momavgen. Tog du matskrinet, Ola? Tog du inte? Ja du ö då ett regällt nöt, men bränvinsputellen, den tog du, må tro. Rör dej inte ur fläcken vu, mens jag bår efiert. Jessingen tockna karlar en ska dras mä l... I ett nu var madamen ur kup6n, och i jet pästa åter inne med det väleignade skrinet, blåmåladt till sin yt! epelse. tBeså dålt utbrast ho Jag bon med en väldig ansats puffet in det under bänken, fau ken di köra vär di ville (Förts.)