Aftonbladet – 2 oktober 1867, sida 3

1 Presidenten baron Erland Broman. En monografi af M. i Forts. från nr 243.) Å de förut omförmälda framställningar och yrkanden såväl af fordringsegarne som aj enkan och barnens förmyndare, förklarade sig hofrätten skola framdeles lemna besked i sammanhang med hufvadsaken. Å inställelsedagen anmälde sig vida flera fordringsegare än som då bouppteckningen upprättades voro kända. De uppgingo nu till 230, oberäknadt dels hustjenarne? i staden, till antalet 21 — börjande med Fransöskan? och magister Eric Lundström, hvarefter följde 3 kammarjungfrur, 5 pigor, 3 kuskar, 3 kammartjenare, 2 lakejer, 1 taffeltäckare och 2 drängar —, och dels alla tjenarne på landtegendomarne, hvilka redan bekommit den uttjenta lönen, uppgående till 8350 daler kopparmynt.) Af namnförteckningen på borgenirerna inhemtas, att baron Broman förmått sätta sig i affärsförbindelse med personer, tillhörande nästan alla samhällsklasser, och att han likaledes excellerat i konsten ait uppsamla båväl störa som små kapitaler. Dei är uppenbart att han åtnjutit en ofantlig kredit, men också att han ofta varit i stor pevuingförlägenhet. Den förste, men ingajuada den störste, fordringsegaren i konkursen var H:s M:t, vär Allernådigste Konung? (Adolf Fredrik) och den siete i ordningen hoftocken Weschkow. Emellan dessa träffar man namnen på konung Fredriks söner, de begge grefvarne v. Hessenstein; 37 publika embetsverk, kassor och välgörenhetsinrättniogar; 2 fältmarskalkar och Svea rikes erkebiskop; 7 riksråder; 28 generaler, generalmajorer och generajlöjtnanter; 43 presidenter, landshöfdingar, hofrätts-, kemmaroch kommers-råder; 37 personer med högre hoftitlar, ett ändå betydligare antal militärer, ända ned till fänriksgraden; mänga inoch utländska handelshus, och bland de förra alla de förmämligaste uti hufvudstaden (bland de utländska förekommer Engelsmannen Anthoni Grill i Amsterdam?, äfvensom Carlos och Claös Grill i London, samt Stengiin Fils i Hamburg. Med dessa handelshus voro affärerna ylierst ) Såsom en vägledning vid bedömande af den tidens löner i ett friherrligt hus i hufvudstaden kan anföras, att fransöskans årslön var 300 daler, ?magisterns? (— huspredikantens) 200 daler, kockens 100 daler, lifkuskens 85 daler; kammarjungfrurna hade 50 daler, men pigorna endast 30 daler. Kostpengarne för de manliga tjenarne utgjorde 6 plåtar i månaden och ansågs såsom en ganska dryg utgift.