Aftonbladet – 2 oktober 1867, sida 3

. Bref från Norrbotten. Piteå den 28 Sept. 1863. Tidningarnes spalter fylides i våras a långa berättelser om huru illa det stod t i Norrbotten. Man hade den ena hems nyheten efter den andra att förtälja. M det var då vår, vår i naturen och förhopp. ningar i allas hjertan. Sjöfartens öppnande emotsågs med glädje; man visste att då ville det blifva någon råd. Och dessutom var såningens tid förhanden. Norrbottens natur hade ju förr mången gång skänkt os: rika skördar. Man hoppades på hösten, Tillståndet i våras var alltså, trots det i många afseenden bekymmersamma, ändock ej alldeles blottadt på ljusare utsigter. M nu — nu synes allt hopp försvunnet. Sj farten har kommit i gång, har fortfarit några månader — och är kanske om ett par veckor åter hämmad, det dock Gud förbjude. Den ekonomiska ställnicvgen har gjort, att densamma ej kunnat medföra de förmåner, som eljest möjligen blif.it händelsen. Och skörden, fom man hoppades? Ja, sedan år 1812 har ej Norden drabbets af en sådan missvixt. Med få undanteg har all gröda blifvit förstörd affrosten. Nu om någonsin synes den mest fasansfulla hungersnöd förestå ortens befolkning. Vi hafva velat med några få ord visa, huru mycket hemskare tillståndet au är, än i våras. Det brister oss utrymme och fö måga att i detalj skildra den förhanden v: rande nöden i hela dess vidd. Hvad det inre landet angår, öfvergår den all beskrifning; mänga af berättelserna derom skulle kanske förefalla läsaren diktade. Fullt sanninzsenligt påstå vi att härstädes råder en nöd, hvilken lika väl förtjenar att behjertas, som den i Westerbotten. Dock är för det sistnämnda länets hungrande befolkning ofantligt mera gjordt. Vi vilja blott nämna en sak. Der finnes seden flera veckor en nödhjelpskomite. Här bar man icke ens hört talas om en dylik. Huru kan en sådan lamhet hos vederbörande förklaras? Har man ej rättighet att förvåna sig deröfver? En hvar bör kunna inse, hurusom en dylik förening ef rättänkande och aktade män är alldeles nödvändig för att från allmänhetens eida något verkeamt deltegande må förväntes, Vi kunna då först med allt sk anropa lyckligare medmenniskors barmhertighet, då vi kunna uppvisa en pålitl valtning af gåfvomedlen. Måhända är er sådan nu under bildning. Kanske den redan är färdig, då dessa rader träda i dag Ingen skulle vara gladare än deras för tare, om han kommer för sent i den mening, ettrredan mycket vore gjord ad vi norrböttaingsr med så innerligt djup hetydelse kunna kalla vår lifsfråga. — Han har dessutom ej satt alltför mycket hopp till sin förmåga et gifva uttryck åt Nordens armad och behof och dermed uträtta något. Deras tystnad, hvilka längeseda bort tala, har föranledt närvarande uppe Må den ef söderns jemförelsevis lyck inbyggare, som genomögnar dessa rade taga hela styrkan af sin inbillningekraft till bjelp och söka föreställa sig känslorsa hos en befolkning, hvilken ser hungersdöden framför sig såsom hotande verklighet. (Med brefvet följde prof på barkbröd och löfbröd af sälg.)