Aftonbladet – 2 oktober 1867, sida 2

STOCKHOLM der 2 Okt. 4 Redan för flera dagar sedan erfor man, att unionskomitens betänkande och förslag blifvit offentliggjorda i Norge, och vi hafva sedandess stundligen väntat, att dessa vigtigå handlingar skulle blifva tillgävgliga äfven för den svenska allmänheten. Men det synes nu en gång vara grundsats hos vår regering, att den svenska allmänheten skall komma i efterhand med afseende på kännedomen om sila sådana handlingar, som röra de förenade rikena gemensamt. Derför väcker det måhända icke så stor förvåning, som det eljest skulle göra, att vi ännu i den stund, då detta skrifves, här i landet sakna annan kännedom om komitens betänkande och förelag än den som kunnat vinnas, dels genom den norska tid. ningspressen, dels derigenom att en eller annan fått på enskild väg mottaga exemplar af betänkandet. Vår officiella tidning lofvade ändtligen i går att såsom i dag meddela sjelfva förslaget till föreningsakt och gaf hopp om, att äfven motiveringen Pinom kort? skall vara att fullständigt från trycket härstädes förvänta. Under afvaktan på dessa handlingar anse vi oss emellertid böra efter de norska bladen meddela en sammanfattad redogörelse för komitåns förhandlingar, hvilken torde i öfversättning återgifvas utan äfventyr af alltför stora afvikelser i ordalagen mot det officiella svenska exemplaret af samma handling. Den lyder i öfversättning sälunda: Komiten sammanträdde första gången i Stockholm den 29 April 1865. I början af komitens förhandlingar uppstod fråga, huruvida komitn borde utarbeta förslag till en alldeles ny föreningsakt eller blott föreslå förändringar i och tillägg till den nu gällande. Under öfverläggningarnes fortsatta gång blef emellertid komitån alltmera öfvertygad om, att en revision af föreningsakten svårligen kunde åvägabringas på annat sätt än genom att helt och hållet omarbeta den. Bland de unionella frågor, som af alla vederbörande blifvit särskildt framhållna såsom erfordrande komitns undersöknivg, äro flera af en så genomgripande beskaffenhet, att de svårligen låta lösa sig delvis. Detta gäller isynnerhet om det sammansatta statsrådets organisation ochverkningskrets, behandlingen af de diplomatiska ärendena. samt konungens rätt att förfoga öfver krigsmakten. Dessa ämnen stå icke allenast i ett oupplösligt inre samband, utan äro tillsammantagna af en så stor betydelse, att det knappt skulle vara lämpligt att meddela nya och uttömmande reglor om dem i et tilläggslag. Ty en sådan måste bli både vigtigare till innebåll och mycket oftare tillämpad än hvad som jemte den kunde komma att återstå af sjelfva riksakten. Men dessutom har komiten icke kunnat begränsa sitt arbetes omfång endast till dessa ämnen. I öfverensstämmelse med hvad som blifvit antydt, antingen af det svenska eller af det norska statsrådet eller af dem båda, har komiten äfven funnit öfvervägande skäl att föreslå mycket vigtiga förändringar i reglorna för rikenas styrelse under konunanser den ändamålsenligt att göra vissa förbättringar i eller tillägg till föreskrifterna nya och genomgripande föreskrifter, blir det i samma män en naturlig följd deraf, att man vinnlägger sig om att förena dem med de få af riksakten återstående reglorna till ett sammanhängande och uttömmande helt och således söker åstadkomma en ny fullständig föreningsakt. Härigenom vinnes också den fördelen, att en skarp gräns kan dragas mellan unionslagen och hvardera rikets särskilda konstitutionella rätt. Detta låter sig nemligen bäst göra derigenom, att man i sjelfva föreningsakten upptager alla föreskrifter, som kunna anses såsom unionella och således icke få förändras eller upphäfvas annat än genom öfverensstämmande beslut af konungen och båda rikenas nationalrepresentationer. Komiten började sitt arbete med att genomgå den förra unionskomitens förslag och det deröfver af norska regeringen år 1847 afgifna utlåtande. Redan under detta genomgående förenade sig komiten om grunddragen till föreskrifter angående flera unionella förhållanden. Under öfrerläggningarne härom uttalade de svenska medlemmarne inom komitn sin önskan, att man, för att gifva föreniogen större styrka och erhålla en gemensam koutroll öfver unionsregeringen, skulle föreslå ett för båda rikena ,gemensamt unionsparlament. Då likväl de norska medlemmarne bestämdt satte sig emot denna önskan, fortsattes förhandlingarne med utarbetande af ett förslag till en ny föreningsakt utan ett sådant parlament. Och då full enighet ej kunde ernås i afseende på alia de institutioner, som efter samtliga medlemmarnes åsigt borde upptagas i en ny föreningsakt, fann komiten efter två månaders sammanvaro tjenligast att tillsätta ett mindre utskott, bestående af undertecknade Vogt, Aschehoug, Berg och Björck, åt hvilket det uppdrogs att bringa ordning och sammanhang i de tillsvidare antagna föreskrifterna och skriftligen framställda alternativerna samt att utarbeta dem till ett förslag, som kunde tjena till grundval för kommande öfverläggningar. Komiten åtskildes den 29 Juni 1865, och nämnda utskott utarbetade derpå under loppet af följande månad tre alternativa förslag, hvilka derefter blefvo utdelade till komitns medlemmar. Kort tid derefter sammanträdde båda rikenas nationalrepresentationer. De förblefvo i verksamhet till Juni månad 1866, och på orund häraf hvilade komittns förhandlingar. gens frånvaro eller sjukdom samtom l: konungaeller regentskapsval. Likaledes om tronföljden. Skola säledes nästan allal unionella institutioner göras till föremål för re mi Må, hr mt 0 mö AR