Aftonbladet – 1 oktober 1867, sida 2

STOCEHOLM den 1 Okt. Öm man finge oördagrannt tillämpa satsen: si vis pacem, para bellum?, så skulle man kunna sluta att franska regeringen är i yttersta grad fredsälskande, derföre att den af alla krafter rustar sig till krig. Under det kejsar Napoleor, statsministern Rouher, Monitören och de halfofficiella franska tidningarne uttala sig på det mest fredliga sätt och försäkra att icke den aflägsnaste anledning förefianes att befara krigiska förvecklingar, bedrifvas krigsrustaingarne med en utomordentlig ifver. Ilodependance Belges korrespondent i Paris, som afskyr krig upder alla förhållanden och har för vana att omstöpa fakta så, att de stämma öfverens med hans tänkesätt, finner sig likväl föranlåten att framkasta följande antydningar: Moustier och Lavalette söka väl att förminska betydelsen af alla de politiska händelserna, antingen de tilldraga sig i Orienten, i Tyskland eller i Amerika; men samtidigt är krigsministern verksam och vidtager sina förberedelser, som om han förutsäge ett nära förestående krig. Det arbete, som förehafvea i krigsministåren och i alla krigsväsendets grenar, visar mycket :ydligt, att möjligheten af krigets utbrott är bland de frågor, som framför alla andra sysselsätta regecingen. Alla, som stå i närmare eller fjermare beröring med armån, hysa den öfvertygelsen att kriget är oundvikligt. Det är således icke att uvdra på, att man, hvarhelst man befinner sig — åtminstone i Paris — blott hör talas om sannolikheten af ett krig. Sedan grefve Bismarck förklarat, att Tyskland skall bete sig efter godttinnande och icke tillåta någon främmande inblandning i sina angelägenheter, tyckes kriget vara beslutet af dem, om hvilka jag talar, och endast utgöra en fråga om tiden. Hvarken Rouher eller någon annan civil minister skall, efter hvad som förmenas i de parisiska kretsarne, längre vara i stånd att beherrksa situationen, och marskalk Niel är nu den ende, hvilken kejsaren anförtror siva hemliga tankar. Kejsaren, säger man, låter allt gå sin gång; han väntar, til! dess stunden är ione. Allt skall då vara färdigt, och Fraukrikes legioner skola strömma ut öfver det nya Tyskland. Detta är hvad man under någon tid ständigt upprepat för mig.? — I öfverensstämmelse härmed heter det i en korrespondens ar den 25 devnes från Paris till Kölnisehe Zeitung: I kretsar, som stå regeringen nära, talar maa med mycken uppriktighet om, att man skall bli nödsakad att för de i November sammanträdande kamrarne framlägga nya förslag om beviljande af summor, som redan äro utgifna i krigsoch marindepartementena. I sjelfva verket råder en feberaktigt ansträngd verksamhet i alla arsenaler, varf, fästningar och krigshamnar. Trovärdiga underrättelser från de små fästningarne vid Vogeserna gå ut på, att vallarne blifva höjda och att kasematterna flyttas från fästningsgrafvarne och iomuras under marken. Trupperna i dessa fasta platser äro nästan uteslutande beväpnade med Chassepöt gevär. Från örlogshamnarne ingå enghanda underrättelser, och oupphörligt anställas nya försök såväl med kanoner som projektiler. I Calais har man nyligen anstallt försök med en projektil, som utmärker sig derigenom, att man noga känner det afståad, på hvilket den exploderar; afständet uppgifves precist till 400 metres.? — Eu annan korrespondens till samma tidning lyder såluada: Kejsargardets zuaver äro nu väpnade med Peadody-gevär, hvilka föredragas framför Chassepotgevären. Till Douay ha 20 ingeniörofficerare ankormit, hvilka göra ritningar af fästningsverken, emedan dessa skola förstärkas. Antalet arbetare i de särskilda franska arsenalerna och militär verkstäderna har blifvit förökadt.? KPA ESKO ORSA