Aftonbladet – 30 september 1867, sida 3

böcker till och med de tolf emå profeterna utkommit. Samtidigt har det arbetats på att åstadkomma en ny kyrkopsalmbok, som kunde träda i stället för de äldre nu brukliga psalmböckerna. Prosten M. B. Landstad har på offentligt föranstaltande utarbetat förslag till en sådan under titeln: PKirke-Salmebog? (1861), hvartill är fogad en af honom sjelf lemnad redogörelse ?Om Salmesangen? (1862). För att genomgå såväl Landstads ?Kirke-Salmebog? som en af presten A. Hauge utgilven ?Psalmebog? (på 1860-talet) har en kongl. komitå blifvit tillsatt, hvilken likväl ävnu icke har afslutat sina arbeten. I Norge såsom öfverallt eljest äro teologerna stridslystne, isynnerhet då det gäller sekteriska meningar och dogmatiska tvisteunkter. Den polemiska litteraturen är såedes temligen omfångsrik, och isynnerhet har striden om dopet genom presten Lammerss utträde ur statskyrkan och Grundtvigianismens växande spridning här i landet framkallat en mängd stridekrifter och polemiska uppsatser i tidskrifter och tidningar.? Så lånet P. Botien-Hansen. På sanningen af hvad som här yttras om teologernas stridslystnad lemnar för öfrigt — i förbigående anmärkt — hvarje dag oss nya bevis. Jag nämnde för en tid sedan den 8. k. Lutherstiftelsen?. Diskussionen om denna brinnande? fråga är nu i full gång, och det är icke osannolikt, att just denna sak skall komma att skilja två partier från hvarandra, hvilka hittills ha stått samlade mot gemensamma yttre fiender, nemligen pietisterna och de ortodoxa. Det har utan tvifvel varit den från Grundtvigianismen hotande faran, som har gjort, att treden kunnat räcka så länge, ja, att det till och med har fått utseende af att vara en entente cordiale? mellan dem; men nu tyckes schismen stå för dörren. Pietisterna och Lutherstiftelsen med dennas ?hemliga och ljusskygga försök att falla den norska kyrkostyrelsen i ryggen med sina frihandsrekryter? ha sin sjelfskrifne anförare i teol. professorn Gisle Johnsen, hvaremot de ortodoxa med sitt starka fasthållande vid kyrkans privilegier och sin afgjorda otro på lekmansverksamhetens nödvändighet kunna räkna på nästan hela presterskapet. Skulle lessa sistnämnda behöfva någon särskild målsman, så torde denna kanske vara till innandes i pastor S. Brun i Kristiania, en sin församling mycket ansedd man och författare till den energiska protest, hvarmed Kristiania stads presterskep för vågon id sedan uppträdde mot Lutherstiftelsen. —M-—