Aftonbladet – 30 september 1867, sida 3

t Itid, om också utarbetadt med sällsynt samvetsIgrannhet, icke kan göra anspråk på absolut t I fullständighet, och hvars plan dessutom meda för flere beklagliga lakuner. Till den Nisa senska förteckningen sluter sig nu ett arbete, hvars första hälft, längtansfullt moto Isedd af alla Norges bokvänner, i dessa dablifvit offentliggjord, nemligen Bottenansens ?Norsk Bogfortegnelse 1843—1865.7 a Huru många kuriösa minnen väckas icke a låter till lif, när man låter blicken ila öfver . dessa tättryckta sidor, der den alfabetiska a ordningens stränga lag kanske ställer sida e I vid sida den tråkiga grammatik, som i skolan kostade dig så mycket bufvudbry, den re. tande romanen, i hvars glödande skildringar din ungdomliga fantasi dök så djupt och så länge, den första officiella berättelse Idu i embetsverket fick att renskrifva eller — olycklige! — det första missfoster, hvarJmed du ökade de litterära hospitalernas besättning och som nu icke ihågkommes af någon annan lefvande själ än dig sjelf och Iden obevekliga bibliografen, hvars osvikliga minne du i ditt stilla sinne öfveröser med de förfärligaste förbannelser. Jag vet ingenting så demokratiskt som en dylik bokförtecknare. Han frågar icke efter rang eller snille, allt hvad som en gång har sett I dagens ljus är lika vigtigt för honom; han lär i praxis den mest konseqventa förkämpe för individualitetens ovilkorliga rätt till erkännande såsom i och för sig existerande. I stället för att hysa någon svag förkärlek för det stora och namnkunniga är det snarare det af verldens mäktige förbisedda och glömda han företrädesvis egnar sin uppmärksamhet; han är stoltare öfver det enda lilla får, som det lyckats honom rädda ur en välförtjent glömskas ödemark, än öfver de 99, söm färdas på landsvägen. Hvilken outsäglig möda har det icke t. ex. kostat att samla upplysningar om en litteratur, som intager en mycket betydlig plats i Hansens bokförteckning och om hvars omfång knappt någon enda ens af våra bäst instruerade litterata torde ha något klart begrepp — folkuppbyggelselitteraturen, hvilken förnämligeast tyckes utgå från Stavanger och de öfriga vestanfjellska städerna. När hela stoffet ligger samladt, skall man vara i besittning af eit ganska förträffligt material för att bilda sig en föreställning om beskaffenheten af denna i kulturhistoriskt af. seende så kuriösga litteratur, hvilken väl för det mesta förses genom öfversättningar förnämligast från de tyska pietisternas voluminösa verk samt genom småtraktater af mer obskurt ursprung. Hvilken resande i Norges land, som på något afsides beläget skjutshåll måste i sju långa timmar vänta på häst och i sin förtviflan slutlifen börjat genomögna hållkarlens boksaming, känner icke ätminstone titeln på ett eller annat af dessa vidunderliga opuscula, hvilkas forcerade andlighet gör ett så parodiskt intryck på den mindre naive läsaren — t. ex. ?Den at Himmelen rörte, til Him melen förte, i Himmelen bönhörte aandelige Dues Turtel. Röst? eller ?Den voldsomme Indtrengelse i Guds Rige, men derhos ogsaa den Vederkvegelse, Hvilestunder og Husvalelser, som ere sammenföjede dermed?, eller En Christens Tanke-Töjle eller aandelige Sange, hvormed man flere Gange tordriver Tanker mange og holder dem i Tömme? 0. 8. V. I de mera sammanfattande studier öiver hufvudriktnipgarne inom den norska bokverlden under den sista menniskoåldern, som jag, då bokförteckningen blifvit afslutad, hoppas kunna framlägga för detta blads läsare, skall jag äfven kunna finna ett stöd i en annan bibliografisk skrift, hvilken bokförteckningens författare har under arbete och som förmodligen skall se ljuset på denna sida om julen. Till utställningen i Paris åtog sig nemligen Botten-Hansen på den norska utställningskomitns anmodan icke allenast att afsända ett urval af vår litteratur under de sista tjugu åren, utan äfven att till förklaring och supplering lemna en bibliografiskt-litteraturhistorisk öfversigt öfver den norska litteraturen i detta ärhundrade i likhet med dem, som äfven från andra länder blifvit insända till utställningen i Paris (specielt minns jag eu af O. Marsach utarbetad öfversigt öfver den sachsiska litteraturen). Såsom supplement till hvad här ofvan anmärktes om omfånget af den teologiska och uppbyggliga litteraturen 1 Norge skall det måhända icke vara utan intresse att se några statistiska data, och jag är i detta afseende nog lycklig att kunna bifoga de intressanta upplysningar, om Botten-Hansens öfversigt härom medelar. På teologiens område?, yttrar författaren, ?ba i Norge flera böcker än i något annat fack utkommit. Den öfvervägande mängden tillhör emellertid den asketiska litteraturen. Flertalet af dem är åter antingen aftryck af äldre danska skrifter från det 17:de och 18:de århundradet, eller öfversättningar förnämligast från tyska. Den genom öfversättningar starkast representerade författaren är Luther, af hvilken endast på de sista tjugu åren finnas omkring 30 öfversatta skrifter, bland dem några af betydligt omfång. Näst efter Luther ha Johan Arndt, Seriver och Gossner vunnit det största inträdet bland allmogen såsom uppbyggliga författare. Thomas a Kempiss bok om Kristi efterföljelse är den bland alla klasser af läsare mest spridda öfversatta uppbyggelsebok. Utom ett utdrag ha under loppet af 25 år 7 upplagor af densamma utkommit, af hvilka den första norska öfversättningen, som är gjord af aflidne W. A, Wexels, upplefvat 4 stora upplagor. Den näst bibeln starkast spridda uppbyggelseskriften är likväl ?Andagtsbog for Menigmand af W. A. Wexels?. Utgifven af Selskabet for christelige Undervisningsog