Aftonbladet – 30 september 1867, sida 3

Norsk litteratur. Botten-Hansen. Norsk Bogfortegnelse 1848—65. Tiden att göra en sammanhängande historisk skildring öfver den nya norska litteraturens öden efter år 1814 torde af flere skäl ännu icke vara inne och de försök, som hittills gjorts i denna riktning — nemligen O. L. Boyes ?Notiser af den norske og danske Literaturhistorie? (1861) och H. Olaf Hansens i Kjöbenbavn utgifna bok om ?Den norske Literatur fra 1814 indtil vore Dage? (1862) — ha icke heller bidragit att skivgra vårt misstroende till den systematiska be. handlingen af en litteratur, som ännu så helt och hållet befinner sig i tillkomstens embryoniska tillstånd. Med långt större skicklighet och framgång har man arbetat på att i tid samla materialierna till en sådan skildring och gifva dem den första förberedande behandlingen dels genom monografier, såsom t. ex. H. Lassens förträffliga arbete om Wergeland, dels genom bibliografiska arbeten. Redan förut hade häradshöfdingen J. E. Kraft, medutgifvare af Nyerups danska litteraturlexikon (1818) och författare till en ipnehållsrik ?Topografiskstatistisk Beskrivelse over Norge? (1835 og 1842) börjat samla till ctt norskt firfattarelexikon. Efter hans död år 1853 gingo hans samlingar öfver till universitetsbiblioteket i Kristiania, och nu kom riksarkivarien Chr. Lange på den tauken att fullständiga och utgifva dem. Deita skedde också i form af ett i de allra flesta afseenden förträffligt arbete, ?Norsk Forfatter-lexikon 1814—18567 (afslutadt år 1863), hvars sista ark utkom först ett par månader efter Langes död Under utarbetnivgen af tetta verk, hvilket erbjöd långt större svårigheter än man på förhand hade beräknat, då Krafts samlingar ända igenom visade sig vara opålitliga, er-. höll Lange ett icke oväsentligt biträde af dåvarande bibliotekeamanuensen, sedermera universitetsbibliotekarien P. Botten-Hansen, hvilken redan från sitt första framträdande i början af femtiotalet hade förvärfvat sig ett obestridt namn såsom Norges förste boksamlare och bokkännare. Det enda förarbete, på hvilket Lange kunde stödja sig, var biblioteksamanuensen Märtin Nissens verk ?Norsk Bogfortegnelse 1814—1847, hvilket emeller