Aftonbladet – 30 september 1867, sida 3

— En litteraturhistoria öfver Nya Sydwales. Knazt 80 år ha förflutit, sedan den engelska kapten Phillips planterade den britiska flaggan på östra kusten af Australien på det ställe, der nu guvernementsstaden Sidney är belägen, och redan har man en australisk litteraturhistoria. För 40 år sedan bestod koloniens befolkning af 30,000 menniskor, till största delen de värsta brottslingar, och nu finnas redan mer än 40,000 ärliga menniskor ensamt i staden Sidney. Är 1788 landsattes de första brottslingarne i Botany Bay, och redan 1853 måste man medgifva, att Australien blifvit för godt att begagnas såsom kloak för det sociala onda. Deportationen dit upphörde; två år senare upptäckte Hargraves, att denna förbrytarekoloni eger i ordets egentliga bemärkelse en gyllene mark, och sedan dess har i Sidney en aristokrati af industriidkare, en arbetareadel med vackra villor och palatser vppstått, hvilken söker sin like i alla verldens städer. Litteraturen lefver af öfverflödet; ty den tjenar i de flesta fall till att angenämt fördrifva lediga stunder. Det dröjde derför icke länge, innan press och bokhandel yppigt blomstrade upp. Först insmuglades de utifrån; år 1803 kom den förste tryckaren med vals och svärta, papper och press och grundlade en ?Gazette; tyvärr omnämnes icke denne moderne Cadmus, ifall vi få göra honom till en mytologisk figur, i ifrågavarande arbete af Burton. Första bandet af detta innehåller den första periodens verk, hvilka väl förskrifva sig från australiska författare, men ännu trycktes i England; härtill ansluta sig de många tidskrifterna och lokalbladen samt statistiska underrättelser om export och isynnerhet om import, hvilken är så betydlig, att, oberäknadt många sändningar till enskilda personer, frakten för införda böcker ensam uppgår till öfver 350,000 thaler. Det behöfver knappt sägas, att ingenstädes i verlden en liberalare litteratur finnes än i Australien, hvarest deporterade brottslingar ofta leda pressen: i de politiska tidningarna råder en rent af vild ton; så t. ex. finner en irländare vid namn Denichy någonting gudomligt? i J. Mitchells plan att befria Irland genom vitriol, skjuta på soldaterna med vitriol och utrota adeln genom qvinnornas bortröfvande; någonting heroiekt ser han i den officer, som brutit sitt hedersord och kommit sig upp såsom slafegare. Det andra bandet håller sig tteslutande till Australiens poetiska alster och meddelar biografier öfver 13 skalder tillika med utdrag ur deras arbeten. Bland dem utmärker sig Kendall, hvilken äfven i England redan är erkänd såsom lyriker, jemte honom mr Lowe esq., en f, d. parlamentsmedlem ; äfven hr Barrington (renommerad ficktjuf ur tjenst från London) lyser genom dramatiska produktioner, i hvilka följande berömda verser förekomma: True patriots we; for be it understood. We left our country for our countrys good.? Vi äro äkta patrioten, vi; ty, märken väl, vi .emnade vårt land till vårt lands fromma.) — Richard Wagners komiska opera: ?Die Meistersinger zu Niärnberg? i tre akter och med 6 immars speltid är ändtligen fullbordad. — En minnesvård åt konung Leopold I kommer att resas utanför slottet Laeken. De rivilliga bidragen dertill uppgå till 252,705 fres ; conungen gifver 200,000, grefven af Flandern ;0,000 och staten 1,000,000 fres. : — Doktor Rud. Gottschal i Leipzig har rhållit anbud från Weimar att bli generalntendent vid hofteatern efter Dingelstedt, som lyttar till Wien. — Kompositören J. Offenbach har under rets lopp förtjenat icke mindre än 150,000 floiner, en summa, som sannolikt endast få tonättare någonsin på så kort tid förvärfvat.