Aftonbladet – 28 september 1867, sida 3

framför ose, och den grekiska ångaren gungar på de fradgande böljorna ett stycke från stranden. Men knappt ha vi lyftet ankar förrän vinden lägger sig och golfen blir stilla och klar. Se ned i vattnet och ni skall blifva nära att förälska er i hafvet, liksom förut i himmelen. Vattenspegeln synes om möjligen ännu klarare blå än azurhvalfvet de; ofvan. I söder ligger Morea, med sina vingårdar vid foten af den gråa bergväggen. I norr reser sig Helikon, och längre i vester står Parnassos med hjessan krönt af gyllene moln. Golfen här är skönare än alla Italiens hafsvikar!? utropar en belgisk turist, som förirrat sig hit ned under grekisk flagg. En reskamrat tar de italienska hafsvikarnes försvar, och vi lemna turisterna med sin dispyt, öfvertygade om att båda hafva rätt. Nästa morgon når skeppet Zante, den skönaste af de joniska öarne. Ångaren ankrar i hamnen och vi gå i land för att en timma njuta af ett ?berömdt klimat?. Tänk om vi skulle dröja qvar här! Deruppe på den grönklädda klippan är plats för en liten hydda. Från balkongen skulle man hafva utsigt öfver lunden, der citronträden stå, och från taket skulle vinrankorna hänga ned i festoner. Pfuii! hviskar ångpipan och frågar om vi vilja följa med till Cephalonia och Corfu. Nej! ja! nej!... ja, ja! Richard.