Aftonbladet – 26 september 1867, sida 3

bunken som stod i mjölkkällaren, omgifven af smörbyttor. Kanske ni skulle vilja se er om här på gården? frågade Reine dem. Se här ha vi vårt förråd af cider?, fortfor hon och öppnade dörren till en stor, hvälfd källare, der bon visade dem sex stora vinfat, som räckte från golf till tak. Hvardera af dem var stort nog för att hela sällskapet skulle kunnat drunkna deri. Nanine förvånades högligen öfver deras storlek. Reine skrattade. Hälften af dem äro redan tomma?, sade hon. Jag tror att Dominique ensam kunde tömma ett sådant fat till sin qvällsvard. Jeg bjuder icke er deraf?, fortfor hon vänd till Catherine, då de gingo ut, jag vet att enselsmän icke tycka om cider?, och hon sucsade då hon sade detta. Hon förde dem omkring i många rum och gårdar, genom hvälfda dörrar och in istora förrådshus. Hon visade dem ett hvetefält, nhägnadt af murar, mot hvilka stödde sig iprikosoch nektarinträd f) med mognande frukter. Korna voro alla ute på bete; men några får stodo i stallet. Slutiigen, när allt var besedt, gingo de in i köket. Det hade en sednare tid blifvit tillbygdt, liksom Reines eget rum, som låg öfver detsamma, och lit man kom uppför en stentrappa på ytterväggen. Petitpere satt vid bordet och åt soppa och bröd, Han såg varm och trött ut, men han steg upp för att buga sig och hålla ett litet al. Han var en gastfri och artig gammal nan, hvad fel han eljest kunde hafva. Mina frökvar, vi ären mycket välkomna nit?, sade hen. Var så god och ursäkta ut jeg fortsätter mig frukost. Jag her varit ) Ett slags persikor.