Aftonbladet – 26 september 1867, sida 2

STOCKHOLM den 26 Sept. Garibaldi häktad! Det är dagens stora ny: het, som öfver hela Europa tränger alle andra nyheter i bakgrunden och öfverall framkallar mycket blandade känslor, men hos alla frihetens vänner en öfvervägande känsla af vemod. Då endast några korta telegrammer redo. göra för detta faktum, känner man ännu inga detaljer i afseende på förloppet. ?Opi. nion nationale? i Paris hade den 22 dennes mottagit följande lakoniska bref från Flo. rens, hvilket temligen tydligt anspelar på hvad som komma skuile: ?Man är okunnig om hvad Garibaldi gör; man har företagit åtskilliga arresteringar och flera sådana komma att ega rum. Om det behöfs, ekall man göra ett nytt Aspromonte.? Af åtskilliga korrespondenser från Italien finner man, att det var allmänt bekant i Florens att ett stort antal unga män hade begifvit sig till den påfliga gränsen. Man kände dock icke de förnämsta samlingsställena och de medel, hvarigenom denna nya upplaga af ?de tusen? trodde sig kunna gäcka den italienska militärkordongens vaksamhet. Man trodde att Garibaldi icke genast skulle sätta sig i spetsen för expeditionen, utan att det var hans eon Menotti, som skulle forcera bevakningslinien, samt att Garibaldi först sednare skulle sluta sig till dem, sedan romarne börjat gripa till vapen. Korrespondenterna tillägga, att en stor del af det s. k. hanclingspartiet icke gillade detta företag i närvarande ögonblick, men en annan del af detta parti förklarade, att tärningen redan vore kastad, att man redan länge lofvat Europa detta skåd.spel och nu måste gifva det, kosta hvad det kosta ville. andra sidan finner man, att den italienska regeriogen var fast besluten att med all makt förhindra hvarje dylikt företag. Det officiella bladet i Florens förklarar, att regeringen redan länge med uppmärksamhet följt den stora rörelse, som går ut på att förmedelst Roms magiska namn förleda landet att bryta sina internationella förpligtelser, för hvilka nationens ära genom parlamentets beslut har satts i pant. Nu? — heter det — då man håller på att öfvergå från hot till handliog, skall regeringen, som alltid har respekterat alla medborgares rättigheter, i öfverensstämmelse med sin pligt häfda kronans suveränitet och förskaffa lagarne aktning. I en fri stat såsom Italien kan ingen medborgare sätta sig öfver lagen, intaga de: stora siatsmyndigheternas plats, störa landet i dess mödosamma sträfvanden att organisera sig och störta det i de allrasvåraste förvecklingar. Ministåren litar på italienarnes sunda besinning och fosterlandskärlek. Skulle emellertid någon söka förgripa sig på lojalitet och fördrag och öfverstiga den gräns, hvarifrån vår ära och vårt gifna ord borde aflägsna oss, så skall ministeren icke tillåta det, och de, som handla häremot, skola då komma att uppbära följderna af sina handlingar.? I enlighet med dessa åsigter hade befälhafvarne för de chelonsvis utefter gränsen uppställda trupperna fått stränga order att förhindra hvarje olagligt öfverskridande af sränsen emellan konuogariket och den påfliga staten. Det vill emellertid synas som skulle Garibaldi blifvit arresterad, innan han hunnit till gränsen och innan man sålunda Pgde visshet derom att det vore hans mening att öfverskrida densamma. Asinalunga, ler arresteringen skall ha egtrum, är en köping, belägen ett litet stycke nordvest om staden Montepulciano inom det fordna tosanska området, minst ett par mil från gränen. Det återstår att erfara, huruvida nåson del ef garibaldianerna under Menotti rerkligen lyckats skri a öfver gränsen, och mm det varit detta som föranledt åtgärden utt bemäktiga sig Garibaldi. I alla händeler ha förberedelserna till invasionen skett å öppet och föregåtts af så många tillkänvagifvanden och proklamationer, attitalienka regeringen ovilkorligen måste ansetts afva gillat och understödt densamma och lerigenom med ens strukit ett streck öfver iela Septemberkonventionen, eller också förlarat sig vara alldeles vanmäktig, om den cke hade kunnat förhindra företaget. Det är mycket troligt, att det i sjelfva erket är den 8. k. fredskongressen i Geåve, som gifvit anledning fill denna missyckade krigiska expedition och till Garialdis i sammanhang dermed skedda häkting. Den store italienske patrioten är viserligen ingen djupsinnigt kombinerande tatsman, men har icke blott ett ädelt bjerta, tan äfven ett klart förstånd, en sund och nkel uppfattning af förhållandena. Öfveremnad ät sig sjelf, åt siva egna instinkter, visstager han sig sällan. Men han är omifven af en mängd vänner, som vilja beagna sig af hans stora namn, af hans öfer hela den civiliserade verlden sig sträcande popularitet. Bland dessa vänner finas åtskilliga franska, polska och ungerska yktingar, för hvilka tiden blir lång och som tåligt begära något nytt uppslag, en för em lämplig och ärofull sysselsättning, och om med sin otålighet lätt lyckas imponera å Garibaldis sinne, för hvilket en tålig föridan af händelsernas utveckliog onekligen ke är synnerligt tilltalande. Detvar detta flytande, som förmådde Garibaldi att befva sig till fredskongressen i Genåve, som vilkorligen måste stranda på den inre motigelse, som låg i hela d-ss program och å de disparata elementer, som der samanträffade. I Garibaldis hela uppträdande d denna kongress låg ingenting som står strid mot hans ädla karakter och hans ission såsom folkbefriare; men det var ett isstag hos honom eller hans vänner att! reställa sig, att några ljungande ord af hom på ett sådant ställe skulle åstadkomma ora verkningar till gagn för friheten och EEE ERE RER EEE