Aftonbladet – 25 september 1867, sida 2

STOCKHOLM den 25 Sopt. t 01 lö Bref från Nerge. (Från Aftonbladets korrespondent.) sl Kristiania den 20 Sept. k Vårt universitet, som eljest sällan låters öra af sig och i allmänhet inskränker sig nD ll den visserligen mycket betydelsefalla, ä en föga ärofulla tilldaningen af embetsandidater, har på de sista dagarne flerad ånger sett sin rymliga festivitetslokal fylld 8 f en talrik och intresserad publik, hvilken t ned spänd uppmärksamhet har följt än strävgt etenskapliga, än mera populära fromställ-t! ingar af filosouens djupa sanningar. Förstt ar det i anledning af en hos oss mycketS ällsynt tilldragelse, en doktorsdisputation. )Jaktadt universitetsstadgarne innehålla fö-!r eskrifter och vilkoren för förvärfvande aff le akademiska graderna, har hela doktors-J väsendet under en följd af år faktiskt varit fskaffadt, dels derför att graden icke hade ågon annan praktisk betydelse, än att den ! örlänade rättighet att vara privatdocent, en ! befattning, som likväl hos oss, der man icke l! i i ; J ; ir van att betala för föreläsningarne, knappt skulle kunna vara synnerligen inbringande, dets derför att universitetelärarne, åt hvilka det är upplåtet att pröfva och bedöma dokjorskandidatens skicklighet, vid flera tillfällen visat en stränghet, som måste afskräcka : yngre vetenskapsmän från att underkasta sig de temligen vidlyftiga prof, som fordras. Största delen af våra universitetslärare ha icke ens tagit graden; ett par af dem har fått doktorsdiplomer, honoris causa, sig tillsända från tyska universiteter, och alla hal de tyckts vara eniga i att önska titelväsendet : aflägsnadt frön vär litterära republik. Tjugu år hade förflutit, sedan vårt universitet bragte en doktor i dagen — det var nuvarande professor O. J. Broch — då slägten i år åter började fortplantas. Först kom en yngre, säsom det säges, särdeles skicklig matematikus vid namn Guldberg, derpå för några dagar sedan universitetets stipendiat i filosofi — inom kort sannolikt professor i sitt fack —G. W. Lyng, och i nästa månad åter en filosof, teologie kandidaten E. F. B. Horn. Midt uti allt detta har en professor Rasmus Nielsen från Kjöbenbavna efter inbjudning kommit hit och fyller timme efter timme universitetets största sal med ett i spändt intresse lyssnande auditorium. Under den starka känslan af, att man efter den politiska skandinavismens sorgliga nederlag krigsåret 1864 måste göra allt för att åtminstone upprätthålla och befrämja den andliga samverkan mellan de tre länderna, var det som ett enskildt förslag framlades för det åren 1865—66 samlade storthinget att bevilja en ärlig summa — jag tror 1000 speciedaler — för att dermed honorera lärare vid universiteterna i Danmark och Sverge, hvilka skulle vilja besöka vär högskola och der hålla offentliga föreläsningar. Förslaget förkastades i storthinget, likväl först efter att likasom vid universitetet, till hvars begrundande det blifvit öfverlemnadt, ha framkallat en hel blomsterskörd af antisxandinavisk retorik, af hvilken jag på sin tid tog mig friheten i detta blad meddela några praktexemplar från en i den riktningen särskildt anlagd drifbänk. Emellertid tog studentsamfundet saken i sin hand, fick omkring 500 speciedaler samlade och kunde i våras vända sig till brödrauniversiteterna med förfrågan, om någon af dessas yngre eller äldre lärare kunde vara villige att göra ett besök hos oss. Från Sverge har ännu ingen kunnat förmås att efterkomma en iobjudniog, som vi i sakens intresse gerna skulle ha sett besvarad med ett besök, hvilket vi tro äfven skulle ha Jändt den, som kom, till glädje. Från Danmark har professor Rasmus Nielsen rest hit upp och har börjat en följd af föredrag ?Om Betingeiser og Hindrioger for det aandelige, Liv i Nutiden?, af hvilka vi spå vår publik stor glädje, till och med om den icke skulle finna sig föranlåten att öfrergå till det egendomliga system, denne filosof under loppet åf de senare åren har framställt och som i Danmark har väckt en så liflig strid. Derför är säkerligen vårt folk alltför litet vänskapligt stämdt för filosofisk systematisering; praktiskt och med temligen starkt utpräglade religiösa intressen frågar det blott efter den filosofiska spekulationen, då den stöder och utvecklar de befintliga förhållandena i det offentliga och enskilda lifvet, tager tjenst under politiken och moralen eller låter sig nöja med att docera filosofiens faktiska historia. En alldeles sjelfständig filosofi skulle hos oss nästan vara en omöjlighet; det skulle icke dröja länge, innan en eiler annan kyrklig eller politisk organ angaf den för ateism, materialism eller positivism, och den filosofiske granskaren sjelf skulle man, till följd af det stora beBKof vi i vårt glest befolkade lard ha att använda våra någorlunda väl begåfvade män till allt möjligt, icke länge tillåta att förbli nedsjunken i spekulativ quietism. Hos oss skulle en Boström eller en Hegel utan tvifvel, jemte det han var stipendiat eller professor i filosofi, ha blifvit medlem af hvarjehanda komiteer, tidningsskrifvare, kanske bankdirektör eller åtminstone storthingsman — men skulle knappt ha skapat något system eller bildat någon skola. an nu också den allmänna europeiska veteuskapligheten beklaga sig öfver de möjliga krafter, vi på detta sätt beröfva henne, så kunna vi sjelfva på den andra sidan lyckönska oss öfver att män, som i ett större samhälle kanske skulle ha anvävdt sitt lif tillutarbetande af eu filosofisk encyklopedi, hos oss ha kommit att direkt ingripa i tidens rörelser och rikta ord till den stora allmänheten, hvilka mången gång ha verkat både upplysande och uppmuntrande. Ett ganska eget exempel härpå erbjuder cen nyss nämnde filosofie doktor G. V. Lyng, som för några år sedan, icke nöjd med att vara filosof, STENAR RSS ASS EST AS PRSKICS SUSIE För länge, länge sedan, lekte barnen med flintor och slogo eld för att tända bålen dor de hrände kättarne. som vågade peka