Aftonbladet – 24 september 1867, sida 3

Bättegångsoch Pollssaker. Laurellska mordet. Efter slutad session i poliskammaren förliden gårdag blef bäktade guldsmedsgesällen Friberg förehemtad, för att undergå förnyadt förhör. Såsom förut blifvit omnämdt, visade han sig, då han först hördes i saken, fräck och oförskämd. Han vägrade till och med att besvara polismästarens frågor, finnande sig högeligen förnärmad deröfver, ati han i minsta mån kunde anses ha med saken att skaffa. Icke ens upptäckten, att han tagit befattning med det siltver, som Margareta Larsson tillgrep i den mördades bostad, och hvilket Friberg samma dag mordet begicks först sökte pantsätta hos sin svåger, men sedan ned: gräfde under ett träd på experimentalfältet, förmådde rubba hans säkerhet. En märklig förändring har nu inträdt med honom, ty vid gärdagens förhör iakttog han ett passande skick, och visade snarare bedröfvelse och nedslagenhet än något trots. Han syntes ha kommit till full insigt om den mängd svåra omständigheter, som vittna mot honom, och följde derföre med ängslig vaksamhet målad i sitt ansigte hvarje fråga som ställdes på honom, och hans förra talförhet hade efterträdts af en skygg fåordighet. Han har förut gjort sig Tyldig tull motsägande uppgifter, och i den mån dessa nu upprepades och granskades, förrådde hans stirrande, besynnerliga blick en inre oro. Hans uppträdande förrådde emellertid, att ban fattar den föresats att fortsätta sitt nekande och endast göra erkännanden iden män han finner sig öfverbevisad. Polismästaren visade honom till en början den trekentiga, tillspetsade filen, hvil. k.n Margareta Larsson begagnat såsom mordvapen och hvilken Friberg, enligt hennes påstående, skulle hvässat på onsdagsmorgonen, innan han begaf sig till Drottniogholm. Denna uppgift påstod Friberg vara sanningslös och uppdiktad af Margareta Larsson, för att inblanda honom i det af henne begångna brottet. Det ifrågava. rande verktyget sade sig Friberg hafva begagnat vid sitt arbete, och han hade ofta hvässat detsamma, men ej på o-sdagsmorgonen. Polismästaren anmärkte, att denna omständighet kunde ledas i bevis och föreböll Friberg, hurusom dennes lögner, icke gegnade, utan tvärtom skadade hans sak. Friberg fick vidare redogöra för sia förehafvanden på onsdagen och anledningen till att han då begifvit sig till Drottningholm. I detta afseende uppgaf den tilltalade, at: han öfverenskommit med en bekant vid namn Boström, boeude i Bödelsbacken, att de skulle följas åt till Drottnipgholm, då Friberg fick en rock, som han lemnat bort till lagning, färdig. Såsom anledning till utflykten uppgaf ban, att Boström skulle besöka sin sjuka moder, som. bodde i närheten af Drottningholm. Först på onsdagsmorgonen, då rocken blifvit färdig, hade Friberg, som uppehållit sig en stond på Hötorget, träffat Boström, då de öfverenpskommit att företoga utfärden. Friberg hade emellertid först gått hem och tillsagt Marcareta Larsson derom, som skulle yttrat: PJa, res du gerna; du behöfver komma ut och roa dig?, dervid hon gifvit honom 1 rår. Friberg hade sedan följt Boström hem, hverefter båda begifvit sig ned till ängbåts