Aftonbladet – 24 september 1867, sida 3

hamnen vid Riddarholmen. De hade kom: mit för sent för att komma med 11-båten, hvarför de måst vänta till kl. 12. På qvällen å I mellan kl. la—1a 8 hade Friberg återkommit hem. Margareta Larsson hade då varit ute i samt kommit hem en stund senare. 2) I sin bekännelse har Margareta Larsson ; l uppgifvit, att vid hennes hemkomst främmande personer skulle befunnit sig i rumI met, så att hon icke fått tillfälie tala vid t Friberg och säga honom, att mordgernin-I gen då ännu icke var utförd. Hon hade -J endast kunnat genom en hviskning antyda I detta för Friberg, hvilken dervid kvuffat till ; henne och fästat hennes uppmärksamhet på Idet oförsigtiga i hennes beteende. Med anledning häraf tillfrågades Friberg, hvad : I Margareta Larsson hviskat i bans öra. Af. II ven sanningen häraf bestred Friberg, uppIrepande sin beskyllan mot Margareta LarsIson, att hon af arghet angifvit honom för II delaktighet i brottet. I Polism.: Men du är öfverbevisad om, att lett par timmar efter mordet hafva mottagit Flåtskilliga blodstänkta kläder, som tillhört Iden mördade, och som du försålde. Frågaide du icke Margareta Larsson, hvarifrån I detta blod kommit? Friberg: Jo, och hon svarade att hon blött I näsblod. ) Polism.: Frågade du icke äfven hvarifrån I hon fått kläderna, och hvarföre gick du och sålde dem? Friberg: Hon bad mig att jag skulle göra det. Jag har ofta sålt gamla kläder åt henne, glam att taga reda på hvarifrån hon fått em. Friberg fick härefter redogöra för åtkomsten af silfret och uppgaf, att Margareta Larsson bedt honom följa med sig till Johannis kyrkogård, der hon visat Friberg det i muren dolda silfret, om hvilket Fri berg förut påstod sig ej haft någon kännedom. Margsreta Larsson hade sagt, att hon hittat det, och med denna uppgift hade Friberg låtit sig nöja, utan att taga någon vidare reda på hvar eller när fyndet af henne anträffats. Friberg hade derefter tagit silfnet och dermed förfarit på sätt förut är uppyst. Om dess uppgräfvande på experimentalfältet berättade Sanqvist, anställd vid detektiva polisen, att han dit åtföljt Friberg som anvisat platsen, der han gömt det, belägen omkring 1000 famnar från vägen. Med handen hade Friberg uppkastat litet lös mull, då tillträde beredts till ett hål under roten af en på stället befintlig tall. Här hade silfret igenfunnits. Polism.: Hvarföre hade du på detta sätt gömt silfret? Friberg: Margareta hade bedt mig att jag skulle gömma det. Polism.: Vid visitation i din bostad har bland annat anträffats en nedsmäldt guldbit, och det är upplyst, att detta guld tillhört den meda!jong, som Margareta Larsson stal från den mördade. Hvarför smälte du ner medaljongen ? Friberg: Jag tyckte, att den hade så litet värde. På sådant sätt fortsattes förhöret ett par timmar, hvarvid en del af de många omständigheter, som kommit i dagen och vittna mot Friberg, upprepades, för att han skulle sättas i tillfälle afgifva sin förklaring deröfver. Friberg anklagade härunder, såsom förut är nämndt, Margareta Larsson, att af ondska velat draga honom med i förderfvet, och bedyrade sin oskuld. Polism.: Du må gerna bedyra din oskuld, och genom lögner söka rentvå dig. Så gjorde också Margareta Larsson; men hon märkte icke derunder, huru hon just genom dessa efter hand uppdagade osanningar allt hårdare och hårdare tilldrog snaran om sin hals. Hon har nu afgifvit en sanningsenlig bekännelse, och numera säger honm sig vara lyckligare än hon på länge varit. Så stor makt har sanningen. Den skänker ro och förlåtelse äfven åt den mest brottslige. Med anledning af de utlåtanden Friberg haft om Margreta Larsson yttrade polismästaren: Du söker beljuga och svärta heone, hvilket är en usel konst, och bevisar huru låg du är. Under ransakningen med henne talade hon alirig illa om dig, och hon har icke heller på dig sökt vältra minsta skuld . för sitt brott. Under hela ransakningstiden tänkte hon med ömhet på edra barn, och du skulle sett hvad hon gjorde, då hon efter att ha afgifvit sin bekännelse fick träffa dem är. Vetdu hvad hon då gjorde? Jo, hon knäföll med barnen, under djup foch uppriktig . sorg och ånger, der vid bänken och sade till den äldsta gossen, som är vid de år, att han ken fatta den olyckliga belägenhet, l hvari ni båda befinna er, att han skulle bedja till Gud om förlåtelse för sin brottsliga moder samt beklagansvärde och brotts-. lige fader !M Så handlade hon. Har dunågonsin uppmanat dina barn att bedja för sin moder och dig? Ett knappt hörbart nej frampressades öf-. ver den anklagades läppar, utan att hans ansigtsdrag dock förrådde någon rörelse. Del bibehöllo sin apathiska slöhet. Polismästaren förklarade förhöret slutadt för dagen och tillsade, att Friberg skulle återföras till celleo. Med dröjande steg och liksom han skulle öfverlagt med sig sjelf, om han borde gå eller stanna, aflägsnade : han sig. — Eldsvådan vid Nya gatam. Härom hölls il, dag polisförhör, dervid uppgafs att den nedbrunna :