Aftonbladet – 24 september 1867, sida 3

X arkiv-frågan. Till Redaktionen af Aftondladet. Då detta ämne lyckligtvis blifvit fördt på tal, är man den förste insändaren tack skyl dig, äfven om han icke kunnat undgå smärre misstag, så vanliga och ursäktliga för dem, hvilka icke ha omedelbar tillgång till de officiella handlingarne. Af en reklamation i torsdagens Aftonblad finner man nu med glädje, att dock något Taf öfverståthållareembetets arkiv blifvit undantaget innan förstörelsen skedde. För sål vidt man kan veta lär den sålunda bevarade delen utgöras af embetets protokoller; diarier, I registratur och hvad dess officiella skriftIliga verksamhet eljest må ha till namn. Men har den stora massan af inkomna handlingar undergått någon granskning och utgallring? Huru då förklara att en stor mängd originala kungabref blifvit försålda? En enskild man, hvilken i många år med nitiskt intresse frälsat tusentals handlingar ur makulatur-högar, lyckades äfven vid deita tillfälle rädda mer än 50 af dessa kungabref i en hökarbod. En ung sigillsamlare kunde från dessa papper få tillsammans en hel cigarrlåda full af kungliga sigill ända till och med konung Oscars. Dessa två exempel, hvilka vi ba ur första hand, äro fullt tillförlitliga. Förmodligen invänder man att kungabrefven finnas afskrifna i registraturen och således äro öfverflödiga. Men en hvar forskare vet väl, att registraturen är ofullständig och längt ifrån felfri; aktningen för den högsta myndigheten borde välialla händelser förbjuda en sådan behandling af dess yttringar, försedda med våra konungars egenhändiga namnteckningar. Huru vidare förklara, att en ännu större mängd af i många riktningar intressanta papper blifvit till spillo gifna, och detta för en tid af minst två århundraden? Ty så gamla handlingar har man försetett oss såsom räddade ur denna syndaflod; vi ha ätven hört omnämnas frälsta papper från 1500-talet, men kunna ej uppge detta som säkert, då vi ej sett dem med egna ögon. Förmodligen invänder man här, att innehållet af dessa inkomna handlingar finnes i protokollen, registratu-en och dylikt. Men om så är, hvilket väl aldrig kan bevisas, finnas då der också alla bilagorna? Till exempel profven på väfnad och spånad, insända från olika landsorter? de egenhändiga ansöknin garne och namnen? de tryckta sällsynta kungörelserna från Sverges ultramarinske guvernörer? med mycket mera. Man får icke glömma, att öfverstäthållaren under en lång tidsföljd var en central myndighet, dit från alla håll och af skilda anledningar handlingar inströmmade. Lika billigt som det således är, att dess protokoller blifvit bevarade; lika billigt det var, att massan af utsökningshandlingar o. dyl. borde slopas; lika obilligt är det, att ett oersättligt material till hela landets, och i ännu rikare mån Stockholms, inre och yttre kulturhistoria blifvit tillintetgjord. Det är ju först i senaste tid man börjat finna, att historien omfattar mer än krigen och underhandlingarne, något annat än det yttre; för det inre återstär ännu nästan hela arbetet, och hvarpå skall detta byggas, om ej på arkiven, de små som stora. Sannt är, att om man i förväg förstör dem, blir arbetet mycket enklare och lättare, men så bli ock resultaten derefter. Må detta, anfördt uteslutande af kärlek till saken, icke anses som ett försök att kasta skuld på någon deraf oförtjent; må det biott gälla som en bön för krigsarkivet, kommerskollegii på vindar trafvade arkiv, landshöfdinge-arkiven, rådhus-arkiven, konsistorii-arsiven, härads-arkiven m. fl., som hotae med undergång eller utsättas för ständig vanvård. Mätte man uppgöra en allmän plan för de städse växande handlingarnes successiva utmönstring inom vissa gränser ; men skona de gamla, jemförelsevis fåtaliga och alitid vigtigare papperen. Sålunda kunna dessa våldsamma förstöringar en gros undvikas, utrymmet bevaras och historieforskningen bibehållas vid sin rätt. Under tiden vore man tacksam, om den unge hr Schlyter, hvilken hade sig öfverståthållareembetets arkivgallring uppdragen, ville derom lemna någon undetiräitelse.