Aftonbladet – 21 september 1867, sida 3

t) fatligkassan, nvluxa bland annat alven vor .Jafsedda till uppfostran af fattiga barn, ö vergår han i andra afdelningen till skärski t dande af barnhusen i Stockholm intill 1785 Gustaf II Adolfs befallning om stiftande barnhus i städerna åtlyddes ej i Stockholm I hvarföre samme konung inrättade ett tuki Fl hus derstädes, hufvudsakligen afsedt fö barn. Olämpligheten ett uppfostra barn till Jsammans mej ?skalkar, bofvar och skökor föranledde stiftandet på 1630-tal.t af et särskildt barnhus, som i början benämnde Jorphanotrophium. Snart nog blef dock ät ven med detta barnhus, förenadt ett tukt Ihus, hvilket missförhållarde fortfor till å 1692. Sedermera inrättades nästan samti digt tvenne nya barnhus på 1750-talet, nem ligen Frimurarebarnhuset och det 8. k. Po litibarnhuset ). Efter en redogörelse för organisationen a de olika styrelser Allmänna barnhuset haf sedan sin stiftelse, af hvilken redogörels framgår, att den nuvarande direktionen räk nar sin tillvaro från 1850, öfvergår förf. til en belysning af hbarnhusets förvaltning och skårskådar särskildt fastigheter, inkomste: och utgifter. Denna belysning är i flere hänseeoden så märklig, ait vi icke kunne anderlåia att i korthet lerana våra läsar: del af det vigtigaste. Bland fastigheterna märkes främst barn. husets af Gustaf 1I Adolf eller Christina donerade byggnadstomt, sträckande sig mel. lan de nuvarande Rörstrands-, Drottning-, Bernhusträdgårdsgatorna och Rörstrandssjön, samt delad i två qvarter, det ena hufvud. sekligen upptaget för barnhusete räkning, det andra till största delen utgörande träd. sårdsföreniogens f. d. lokal. Eu väg till sjön skilde urspruogligen de båda qvarteren åt. Denna väg syntes förmodligen di rektionen alltför smal, hvadan den erbjöd Stockholms stad nödig jord till anläggande af en gata. Staden ville dock icke taga emot gäåfvan, med mindre direktionen förbunde sig att för framtiden underbålla den; och direktionen underkastade sig allt: icke alienast bortskänkte 85,932 qv.-fot af den till faderlösa och andra eländets barn? donerade ?evärdeliga egendom?, utan använde äfven omkring 1750 rdr till planering och plantering deraf. Hvilken nytta barnhuset dragit af direktionens gif ildhet i detta fall torde vara svårt nog att inse. Och hände detta år 1859. Två år derefter företog direktionen en annan operation, som för den oinvigde ser litet besynnerlig ut. Största delen af nuvarande qvarteret Barnhuskällaren hade nemligen Pför evärdlig tid? nlifvit utarrenderad till svenska trädgårdsföreningen, mot 1650 rdr i ärlig afgäld. När fråga blef om jernväg till Upsala och sannolikt var, att den skulle komma att dragas genom trädgårdsföreningens lokal, erbjöd denna förening barnhuset att återköpa arrenderätten. Utan kompromiss eller ajbi dande af expropriation ja innan ens jernvä. gen var bestämd, betalte direktionen för Jenna rätt 50,000 rdr, hvarigenom trädgårdsöreningen icke blott erhöll de sammanräknade belopp den såsom arrende utbetalt, tan jemväl 18.950 rdr derutöfver. Dermed var likväl ieke beia detta qvarer i barnhusets våld. Utanför den af trädsårdsföreningen i besittning tagna delen, anns nemligen utmed gjöstranden en s. k. andvinning, som uppkommit genom landets vöjande. Barnbusdirektionen försummade tt taga denna del af tomten i besittning. tockholms stad var mera påpasslig och utrrenderade den. Då emellertid jernvägen ill Upsala var besluten, började direktiojen ändtligen inse den föraktade landviningens värde, men måste nu stämma staen för att utfå sin rätt, Ehuru denna rätt cke gerna kunde vara tvifvelaktig, fann likäl barnbusdirektionen tillständigt att, innan om i målet fallit, utan ersättving afstå den mtvistade landvinningen till staden, som ålunda fått till present 163.432 qv. fot ord under loppet af några få år. Denna tgärd vidtogs dock icke enstaka utan i ammanhang med försäljning till staden för ernvägens bebof af 275,399 qv.-fot utaf arnhusets tomter. Säkerligen ansåg sig irektionen få så väl betaldt för denna jord, tt den derföre kunde skänka köparen den mtvistade delen. Enligt författarens uppifter fick den likväl endast ungefär 40 öre ir hvarje qv.-fot, under det enskilde per ner för sin icke bättre belägna jord eröilo 1: 50 å 2 rr pr qv.-fot. Förmodlien kunde de enskilde erhålla en så stor sättning endast genom ett låta expropriera j in jord, en utväg som barnhusdirektionen ke lärer hafva begagnat. Tager man med räkningen den bortskänkta jorden och från; iknar från försäljningssumman hvad barni uset utgifvit för att komma i besittning trädgårdsföreninge :s arrenderätt, så har i arnhusdirektionen från 1859 till 1865 af; indt barnhuset 438,830 qv.-fot jord för ett : ris af 58,503: 50 eller 13 öre pr qv.-fot. j I nligt gällande pris af 1: 50 skulle denna rdrymd hafva inbringat öfver 658.000 rdr. ittnar detta om ett noggrannt aktgitvande V barnhusets rätt och bästa,eller bär det ttnesbörd om försumlighet och slöseri med urnhusets medel? Utrymmet tillåter oss icke att meddela re af författarens anmärkningar, som gäla ide den inre och yttre hushållningen, utan opmena vi dem som intressera sig for san att taga reda derpå i hans skrift. En nständighet kunna vi likväl icke förbigå. arnhuset her blifvit tillerkänd viss andel! de böter, som inflyta till poliskaromaren. i r 1857 erhöll barnhuset rätt att låta grena poliskammarens räkenskaper, och för5 a t 8 dnade år 1857 en rev.sor, som året derter fullgjort, granskningen af 1856 års ränskaper. År 1863 hade ändiligen barnisdirektionens ledamöter huvnit tillräckst noga begrunda den vigtiga saken och verlemnade målet till justitiekansl ren, m afgjorde frågan i hvad den rörde polisnp istarens tjensteansvar. Det hade nu narligtvis ålegat barnhusdirektionen att tillse, t barnbuset finge tillgodonjuta sin rätt, Is genom att till pröfning företaga de!v orda asmärkvingarnes befogenhet, dels gesj m att indrifva de bötesandelar, som öfverft thållare embetet erkänt vara till poliskassan: ktig influtne. Intetdera har blifvit verkildt; och genom denna försumlighet har! ke allinast barnhuset gjort och gör fort-,.