Aftonbladet – 21 september 1867, sida 3

Om allmänna barnhuset, dess styrelse och förvaltning. Stockholm 1867. Ganska ofta innehålla tidnicgarnes rättegängsreferater berättelser om handläggning vid domstolarna af föröfrade barnamord. Oftast äro ogiita mödrar tilltalade för dessa onaturliga brott. Ovilsorligen frågar man sig vid dylika tillfällen: skulle alla dessa gräsligheter bli begångna, om vi hade en anstali, der en i nöd stadd moder kunde afgiftsfritt lemna sitt späda barn, med visshet att detta blefve väl vårdadt; — och man nödgas svara, stt barnamordens antal säkerligen högst väsentligt skulle minskas. Ty det är icke antagligt, att en moder dödar sitt barn, så framt icke förtviflan fattar hennes hjerta, då hon frågar sig sjelf: hvad mände blifva af detta barnet? Det blir förr eller senare en nödvändighet, att vi göra något mera för de olyckligaste bland de olycklige, cessa späda varelser, uten skuld till sin moders brott, men likväl nödgade att bära en dryg del af dess förbannelse. En lång tid torde möjligen förflyta innan vi kunna ernå nämnmde önskniogsmål. DUnder tiden måste det vara oss en helig pligt att tillse, huru det goda vi redan hafva vårdas och om det utvecklas i tillbörlig grad. Den stora allmänheten bör vppmanas at: visa sitt deltagande icke blott med ord, utan äfven med gerningar. Den nuvarande tiden särskildt synes i detta fall ganska väl be höfva påminnas om sin skyldighet. Förevarande skrift upplyser nemligen, att från 1851—1865 influtit till Stockholms barnhus i gåfvor och testamenten 33.000 rår, af hvilka dock största delen donerades före denna tid, men att under åren 1826—1849 influtit 220,000 rdr, och under åren 1813—1825 icke mindre än 320,000 rdr. Mähända är den nuvarande e, k. nya direktionen icke nian all skuld till det siappade intresse för barnhuset, hvarom anförda siffror på ett nedslående sätt bära vittnesbörd. Må såväl direktionen com allmänheten göra alit hvad göras kan; ingen må föreställa sig att för