Teckningar till Bibeln efter Gustave Dore. Af dessa verldsbekanta teckningar är ur gefär en tredjedel af de till nya testamente hörande under utgifning i svensk upplaga eäkallad fotolitografi, hvarmed, säsom bekan är, förstås planschens fotografiering, och fo tografiplanschens öfverförande på sten sam I mångfaldigende genom öfvertryck. Endas I denna omständighet har föranledt anmälan I det af ett verk, som i origival står allt fö bögt för att ens behöfva af svenska tidnings I pressen rekommenderas. e Som bekant är, har fotolitografien änn åtskilliga tekniska svårigheter att öfvervinna linnan den kan anses ha ernätt den grad a fulländning, att man med fullkomlig visshe kan utföre större arbeten med önskvärt ljemnbhet i afseende på noggrannhet och skön Thet. Hos oss har fotolitografien från de Iden låg mer i linda än nu, blifvit missbru I kad till just hvad den kanske minst af all någonsin kan komma att lämpa sig till, elle till mångfaldigande af kartor. Dessa försök visåde en falsk och otydlig bild, ty hvarker geometriskt riktiga eller skarpt begränsade ytor eller tydliga namn erhöllos, och dylikt resultater af en konst, som lofvade så myc Jket, satte den i större misstro, än den i oc! för sig var långt ifrån att förtjena. Denns misstro blef så mycket större, som försöker hufvudsakligast gjordes med fint ritade kar tor i små skalor och afseende stor noggrann: het, i stället för att göres med grofva kar tor såsom skolkarior och dylikt. Dessa misslyckade försök jemte de öfverdrifna eller uppdrifna och sed-rmera svikna förboppningarne, och bland annat föreställningen om allt för billiga priser, uppgående till föga mer än pappersvärdet, har för lång tid skadat fotolitografien, så att den trots flera onekligen vackra företeelser af konstnärligt värde ej på länge torde hos oss kunna förvärfva det anseende, som den på dess nuvarande stäsdpunkt förtjener, om den rätt användes och väl utföres. Biand dess vackrare alster behöfver man blott anföra det egendomliga arbetet Fjolners saga? och nu ifrågavarande bibelteckningar, hvilkas spridande bland allmänheten till ett ej öfverdrifvet om ock ej billigt pris onekligen förtjensr erkännande och upp muntran. Värt omdöme om det tekniska utförandet stödjer sig på ett temligen nogsgrannt jemförande med de klassiska originalträsnitten i praktupplagan, och om vi mäste erkänna säväl öfvertryckets oundvikliga underlögsenhet som ock ojemnt utförande ef olika planscher, så måste andra sidan erkännas, att flera planscher för den mest öfvade betraktare måste synas såsom origicalträsnitt. Oberäknadt det höga poetiska ämnet och det artistiskt öfverlägsoa utförandet, företer nu ifrågavarande bibelplanschverk för divansbordet ett kärnfriskt och upplifvande afbrott mot de vanliga vattenhaluiga litografierna, de elickade små stålsticken el!er de öfvermättade färgtrycken. Det stora och vigtiga inflytande, dylika bibelteckringar utöfva på religionsundervisningen, såväl i hemmet som i skolan, manar oss att föreslå utgifvande af en godtköpsupplaga, synnerligest en i så liten skala, att den kunde inhäftas i ?små religionshi storier? i mindre bokform. De skulle bättre fylla sitt dubblaländamål: såväl att gifva relig onsundervisningen en poetisk lyftning som att odla konstsinnet, än till exempel de gamla träsnitten i salig gubben Hibners bibliska historia, hvilkas rörande enkelhet vär alltför naturtrogen och bokstaflig. Så till exempel erinra vi oss bland dessa träsnitt ett som föreställer huruledes Farao förstockar sitt hjerta: Farao sitter i kunglig skrud på sin tron, omgifven af hofmän och krigare i högtidlig sinnesstämning och full parad och beväpning. Med kungligt allvar och värdighet nedstöter han — Farao — med högstegns kungliga händer i halsen en lång grof tin2est, som omöjligen kan föreställa något annat än en — stock. Målning och teckning är i mer än ett afseende en bildande? konst, och själsbildningen från barnaären beror otroligt mycket vå beskaffenheten af de målningar som åskälas, synnerligast de religiösa. Värallmoge, som genom dalkerlsmålare låter pryda sina syrkoch salsväggar med enakronistiska vibelmålningar, i hvilka till exempel kung David uppträder i promenadfrack, skulle senom spridningen af en godtköpsupplaga f nu ifrågavarande teckningar få en helsoam motvigt mot dylika estetiska utsväflingar. Ehuru vi sagt oss ej kuona ifrågasätta ågot yttrande om det konstnärliga af ifråjavearande teckningar, måste vi i fråga om n exyla plansch frångå detta förbehåll. Bland rigival-träsnitten finnes ett föreställande öpmännens utdrifvande ur templet (Math. Ivang. kap. 21 vers 12, 13). Med ett anigteuttryck af en nitiskt spöslående och fvad profoss framgår ve: 1dsförsonaren, evanelii förkunnare, med högt lyftad gissel, fri ostigt utdelande varma slängar åt de gri ande, åt alla håll flyende köpmännen, af vilka hvar och en sygcbarligen fått sin bekärda del af Herrens tuktan. På hela taf. an finnes blott en enda lugn och värdig gur. Det är ev grannt utstyrd åsna, som sed stoiskt verldsförakt betraktar tumultet. nogen kan ifrågasätta, att meningen vari tt rita en karrikatyr, och den olyckliga ppfattnipgen är så mycket oförklarligare, om bibeltexten ej på minsta sätt antyder ågon bandgriplighet på personer. Vi äro så mycket mer öfvertygade att Gutave Dors anseende ej kan skadas aj denna år lilla anmärkning, som till yttermera visso å professorer vid svenska målareakademien itygat, aft hans bibelillustrationer verklien ega ett betydande konstvärde. Arbetet, som enligt anmälan omfattar blott ya testamentet, är utkommet till hälften, ch förläggaren uttalar i anmälan den föroppningen, att kunna framdeles ofördröjlien utgifva äfven teckningar till gamla testaentet. Det borde ej behöfva ifrågasättas nat än att ett så godt och vackert arbete äste fullständigas, ty det rekommenderar g bäst sjelft. Af uppmärkeamhet mot norska subskrienter har förläggaren försett en del omslag ed norsk text. Et dn ska fi få AD AD AD od dofta ut o2o — Ludmilla Assing, Varnhagens brorsdotr, föranstaltar en ny, rikt förökad upplaga af irnhagens makas, den snillrika Rachel Levins rifter. Såsom bekant är, samlade denna för