Aftonbladet – 16 september 1867, sida 3

uppmanar att fullborda hvad de haiva bör jat, att hjelpa oss att i grund nedgöra der I makt, som de så våldsamt skakat. Vimåst krossa vidundret och vi vilja göra det. Mer vi beböfva medverkan af alla verldens de mokrater. Vi bygga vårt hopp på er och på alla fria män i Europa...? Garibeldis röst vittnade om att ansträng ningen köttat honom. Han gjorde ett uppe håll i talet för att hemta sig. Sedan ut brast han: ?Nåväl, tycken I att det ligger någonting ohöfviskt uti hvad jag sagt?? Ett dånande nej utgick ur alla bröst. Talaren tog åter till orda: Låt mig då fortsätta, låt mig an! er en sak: endrägt... Detta förvånar er! Ja, Garibaldi anbefaller eder endr endrägt hos Helvetiens folk be män endrägt öfver hela jord: drägt är ert skydd, och v illa iotresserade deraf, och om nägonsin ert fä land blefve hotadt, skullen I fina mig vid er sida. Jag skulle komma för att dela farorna med Wilhelm Tells söner. Men Marl den djerfve skulie icke nu väga kräaka ifelvetiens frihet. Har icke Schw då swindre starkt än det i dag är, emedan det var mindre frivt, trotsat Preussens vanmäktiga hotelser, hvilket säg sig beröfvas Neufchåtel just då det stod i begrepp att uppsluka två konungariken samt jag vet icke huru många hertigdömen och hansestäder. — Det mottagande jag här röat bar gjort mig glädje?, tillade han, jag skall städse bevara minnet deraf i mitt hjerta.? Klockan 2 på middagen följande dag egde kongressens högtidliga öppnande rum. Kongreseen hålles i det stora Valpalateet (palais electoral), en ofantlig salsom kan rymma 7 å 8000 personer; på mindre än en qvart voro dock så väl salen som läktarne ända till trängsel fyllda. En stor fontän, prydd med blommor, sprider någon friskhet i sa!en. Fyra stora bord äro förbehållna åt tidningsreferenterna, fyratio eller femtio till antalet, och biand dem ett fruntimmer. Damer ser man föröfriot i alla delar af salen. Före förhandlingarnes början afsjövgs en fredshymn af etthundrafemtio sångare. Straxt före den utsatta tiden såg man Garibaldi klätd i generaleuniforin, inträda i samling salen och taga plats bland mediemmarne i de tvennne komiteer som satt sig i spetsen för kongressen. Hr Barni, tillhörande Ge: nevekomiten, uppträdde först och bad församlingen tillåta att han för tillfället utöfvade ordförandeskapet. Han tillkännagaf att han mottegit ett bref från hr Comperiot, polistjensteman i Genåve, hvari visserligen icke tillstånd gafs att hålla möte, ty i Schweiz finnes en sådan rättighet utan alla inskränknirgar, men som angaf inom hvilka gränser talarne borde begagna sin fria yttranderätt. Schweiz är ett neutralt land, som bör respektera de europeiska nationernas rättigheter, hette det i brefvet: ?Jag hoppas alt kongressen ieke skall kränka denna grundsats; och jag får desslikes erinra om att det är skäl att undvika att det allmänna lugnet i staden Genåve störes.? Hr Barni höll härefter ett tal af ungefär följande innehåll : Vi äro samla !e här från alla delar af Europa, för att diskutera en af de vigtiga ste frågor, som kunna förekomma till behandling. Freden, denna dröm af den gode abbe de Saint-Pierre, hvarät man så mycket lett, befinnes i dag ega talrika apostlar. Man ler nu mindre åt denna id, man har insett att kriget är afskyvärdt, att den väpnade freden är ett tillstånd af barbari, att det är hvars och ens skyldighet att bidraga till ändriog i sakernas närvarande ställning, och stt det tillkommer denna församling att söka utfinna de medel, som för ett sådant ändamål böra användas. Kants förslag om en konfederation af europeiska republiker möter icke numera det moraliska motstånd, som tycktes förvisa detsamma för vigt till utopierzas område... För ej länge edan, då ett krig mellan Frankrike och ingland hotade av utbryta, pro:esterade folcen på det kraftigaste deremot; arbetaren, lenna monarkernas kanonmat, motverkade kriget och proklamergåde broderskap mellan olken ... Under det att folken uttalade sitt gillande af krigen, gjorde sig en motsatt Asigt gällande bland de styrande, och suveänerna lånade six till att ännu em gång ippoffra folkens blod och frihet blott för len tomma tillfredsställelsen att öka sina slafvars ental. De föregåfvo mnationalitetprinsipen vara grunden för denna åsigt. De nissbrokade denna höga tanke — om fred vinnes genom cenotralisation, är det grafvens red ... Vi böra mot den centraliserande och nilitära ceesarismen, liktydig med despotism ch krig, sätta medlen att vinna fred och rihet. Suveränen beböfver krig, för att tunna aysselsätta sm armå; också begagnar ran denna ofta tvärtemot sitt folks önskan, 3lotta fruktan för krig, d. v. s. den väprade freden, är i si: sjelf en olycka; den uinerar nationerna, utvecklar förstörelsebesäret, och skapar militärvälde, den sista fornen af cesarisk despotism. Ofta äro folcen sina herrskares medbrottslingar, ty ännu åda alltför många fördomar i verlden. När lessa hunnit skingras, skall det bli lätt att nrätta en förbundsdomstel, som skall afgöra nelian nationerna uppkommande tvistefråsor, och hvars utslag skola lända till eferrättelse. Ar detta möjlig!? Ja, vi hoppas let. En stor rörelse skall föreiggå, upp ysning skall sprida sig — och ingen lämpigare ort än Genåve, det!a intelligensens Rom, har kunnat väljas till förberedande af lenna rörelse. Detta tal mottogs med stormande bifall. Accolas frän Paris erhöll pu ordet. Han örklarade att freden blott kunde uppväxa ir den republikanska ida, och det var för tt vittna för denna id, som han infunnit ig vid mötet. Nu upplästes två adresser not kriget från en arbetarförsamling i Ge;dve och från den internationella arbetarkongressen i Lausenne. Schmidlin från Basel ;ch medlem ar stora rådet derstädes fremhöll Schweiz neutralitet, och att kongresens ävdamäl endast kunde uppnås genom redliga och legala medel. Han väckte dock n stark storm då hen yttrade att intet folk var rätt att blanda sig i eft annat folks anselägenheter och att hvarje folk just har en ådan regering som det förtjenar. Man forlrade att ordet skulle tagas ifrån honom och presidenten ville låta försarolingen rösta lerom, men flertalet ropade dock ?talfrihet !? ch så slutade Schmidlin sitt föredreg med