Aftonbladet – 16 september 1867, sida 3

.j vändning erhöllo dock förhandlingarne, nå I Garibaldi under entusiastiska bifalisrop bi gärde ordet. Enligt Berntidningen ?Bundå I var hans tal följande: Bröder! Jag vill göra några tillägg ti programmet. Jag berömmer mig ef att var ett barn af Schweiz; jag är i rhitt hemlanc ty jag bekänner mig till det republikansk Schweiz grundsatser. Dess oafhävgighe är mig dy:bar och hverken jag eller min vänner skola göra något som kan kompro mettera det. Men när mina barn fräga mi; om de skola kasta sig i sjön för att rädd: en drunknande, äfven om de ej känna ho nom, så svarar jag: Ja, rädden honom Således: ingen egoism! Vi måste till hvar pris som helst rädda hvad som står att rädda Jag beklagar att i miva artiklar mycke är främmande för programmet, men jag ha ej den äran att länge få stanna hos er, och jeg vill derför här säga allt: 1. Alla na tioner äro syskon. 2. Krig emellan den är omöjligt. 3. BStridigheter emellan der skola stas geoom kongressen. Jag gå här händelseraa något i förväg, men v skola lägga grunden för att störta omkull absolutismen och på hennes spillror upp: bygga rättvisan och rätten. 4. Kongressens medlemmar skola väljas af de demo. kratiska förenivgarne i de särskilta länderna, 5. Hvarje ledamot har blott en röst. 6. Påfvedömet, den förderfligaste af alla sek ter, förklaras utdömdt. (Ofantligt jubel: alla rese sig från sina platser och utbrista i stormande bifallsrop.) Hvem skulle jag säga sanningen om icke er? 7. Guds re ligion antages af kongressen, och alla hennes medlemmar förpligta sig att utbreda henne öfver hela jorden. 8. Guds reiigion är sanningens och förnuftets religion. 9. Uppenbarelsernas och okunnighetens presterskap utbytes mot gudomens, snillets och förnuftets presterskap. 10. Utbredning af allt hederligt folks sedliga demokrati. De sedligt förderfvade folken ha alla upphört att vara republikanska. 11. Gudsreligionens utbredning genom uppfostran och undervisning. Demokratien allena kan genom despolismens omstörtande göra slut på kriget. 12. BSlafven har rättatt bekämpa sina tyranner. Det är det enda tillåtna kriget. ?Kongressen mäste välja en allmän, permanent komite. Hvad religionen beträffar tror jag att alla en gång skola bli ense med mig. Jeg är säker på attingen enda ibland er kan skilja den religiösa frågan från den politiska. Veten I hvem som var den närmaste orsaken till Krimkriget? I teoplet i Jerusalem finnes blott ett altar, vid hvilket den romerska och den grekiska prester vexelvis läsa messan. En vacker dag föll det dessa herrar in att gräla och slåss; de vände sig till sina kejsare, och så slogtades 200,000 menniskor för två svartrockars grällystnad. Man kan j hjelpa menskligheten utan att störta prestväldet.? Barni föreslog derefter Garibaldi till hederspresident, hvi!ket förslag med acklamation antogs. Till president valdes derpå re geringsrädet Jolissaint från Bern, och till vice-president Barni. Till vice-presidenter för Frankrike valdes Edgar Quinet, Chaufour, Kestner och Aceolas; för Italien: Monsommecchi och Ribolni, samt för Tyskland Armånd Goegg och Karl Grin, Härmed afsjutades dagens savsmnankomst. Kl. 10 på aftonen bragte stadens sångförening Garibaldi en serenad, och på förmiddagen dagen derpå uppvaktades han af en talrik deputation från Gendves frimurarloge. Om de följande dagarces förhandlingar inehålla de utländska tidningarne ännu endast telegrafiska underrättelser. Den andra dagen, den 10, öppnades sammankomsten af presidenten, Jolissaint, med ett tillkännagifnde rörande talfriheten, och hvari han rklarade att kongressen endast vore en;varig för besluten. Derefter upplästes edresser från Iielien, Brässel och frimurare i Pais, Jules Favre och Louis Blanc ursäkta ig skriftligen för sin frånvaro. Den ene var af göromäl och den andre af sjukdom vindrad att infiona sig. Quinet förklarar i tt poetisk tal att sjeltmeavetande och samrete vore utdöda hos menskligbeten. Arnand Goegg talar för cenrtralisation. Gaibaldis adjutavt nedlägger alla sina på slagten erhålina dekorationer. Dupot talar ör den sociala revolutionen. OCarteret vill utt man endast skall protestera mot kriget ch de stående härarne. Ludvig Simon från frier underkastar Preussens politik en skarp ritik och vill att Tyskland och Frankrike kola ivgå försoning på grundvalen af den ore friheten. Lemonnier från Paris uppirar i hasiiua drag idealet till en republik ch yttrar till slut: Endast republiken kap öra slut på krigen. Garibaldi omfamnar wonom efter talets slut. Kongressens sista session var bestämd att vållas torsdags förmiddagen, hvarefter man vå middagen skulle göra en utfärd på sjön ch kongressen på aftonen slutas med en ankett.