Aftonbladet – 16 september 1867, sida 3

j Fredskorgressen i Geneve. Kongressens egentliga förhandlingar öppnades först förliden måndag den 9, men re. dan flera dagar förut hade en stor massa schweizare och främlingar sammanströmmat till Gendve för att vara närvarande vid Garibaldis ankomst, som väntades inträffa lördagen på aftonen. De ovationer, för hvilka ban vid italienska gränsen varit föremål, hade till följd att han törst kl. 6 på eftermiddagen den 8 anlände till Genve, Han hade f-ån Domo dOssola i Piemont till Bion i Woellis färdats med extrepaost, Äfven i kantonerna Wallis och Pays des Vauds erhöll hjelten från Caprera på alla stationer ett entusiastiskt mottagande. Kongresskomitn hade farit bonom till mötes till Villeneuve. Der helszade honom ropet: Lefve Rom!? hvarpå han svarade: Lefve Gengåve, intelligensens Rom 1? Komiten hade från början ämnat från Villeneuve föra honom på en ångbåt öfver sjön; men underr havdlingarne strandade i sista ögonblicket, som man tror på skuggreädslan hos direktionen för det franska ängbåtsbolaget. BSärlunda såg sig komitn, som hade till ordförande James Fazy, nödsakad att begagoa jernvägen. Kl. 5 eftermiddagen rörde gig en imposant procession med flygande fanor genom staden till bangården, dit bantäget anlände kl. 6. Den fyrspända med blommor alldeles öfversållade vagnen, hvari Gariboldi åkte, behöfde en god halftimma för att tillryggalägga den koria vägen från bangärden uppför Rue de Montbiane: till Fazyska huset, hvars första våning var ställd till generalens förfogande.! Jublet var obeskrifligt och hurraropen ville aldrig taga slut, Hästar och vagn drogos nästan af folkmassan. Garibaldi stod upprätt i vagnen med blottadt hufvud. Öfver den röda skjortan hade han kastat en grå kappa och stödde sig på en kryckkäpp. Han helsade med oefterhärmlig värdighet och behag, lugnt vändande sig från dea era sidun till den andra och seende upp ända mot de öfversta våningarne. Man spände ej hästarne från vagnen, men denna syntes nästan buren af de massor, som omgåfvo den. Man kysste hästarne och hjulen, förridarne och lakejen, och bear Garibaldi, som ännu är rask och liflig, men måste stödja sig på en käpp, ur vagnen uppför trappan till de rum som voro anvisade honom. Frin Fszyska husets baikong tslade först Fazy och Wes:cl å komitens vägnar några ord, som dock dränktes af det väldiga bruset från folkmassan. Derefter talade Garibaldi kort, med stark betoning på orden samt klar och vida förnimbar stämma. Följende skall ba varit det väsentliga innehållet af hans tel: Det är ej första gången jag har att uttala min tacksamhet till Schweiz ädla folk. År 1848, då mitt olyckliga fädernesland var underiryckt af tyranner, ver det här, på denna frihetens heliga mark som vi, i akt förklarade landsflyktipgar, funvo en fristad. Ja, jag är skyldig en djup tacksamhet åt