Aftonbladet – 14 september 1867, sida 3

olthagiska och grekiska nybyggen blifvit uppa llåtet för handeln; i det norra blomstrade åkerbruk och kreatursskötsel. Södra Frankrike, särekildt det af grekerna grundlagda Marseille, förmedlade handeln mellan Spanien, Italien och Norden. Icke blott i det nuvarande Frankrike, utan i det af galler bebodda öfra Italien, fanns vid denna tid mycket guld, hvilket emellertid redan före den romerska eröfringen börjat aftaga, så som man kan finna deref, att de galliska guldmynt, sora hittats utom Frankrikes omfi råde, mellan Po och Adige, förlora i halt lju närmare de komma tiden för romarnes k linträngande. Grekland hade fallit från sin I forna höjd, men bevarade ännu talrika återstoder af sin, ett århundrade förut, afbrutna blomstring. I Mscedonien och de asiatiska riken, som uppstått ur Alexanders verldsr välde, hade rikedomar och lyx hopat sig; företrädesvis i dessa länder riktade sig sedermera de romerske ståthållarne och förj vekligades de romerske soldaterne. : Men t den största prakten utvecklade Egypten, som Jef alla Alexanders eröfringar fått den varaktigaste samhböllsdaningen. Den rikedom, som härflöt ur landets egna rika hjelpkällor, stod icke efter den, som handeln införde: Alexandria, den största handelsstaden efter Kartbago, var stepelplatsen för de varor, r som gingo mellan vesterlandet och södra -l Asien. De : orientaliska kustländerna och ; öarne Cypern, Kreta och Rhodos voro vid s I denna tid på en höjd af blomstring, dit de I hvarken förr eller sednare huvnit. Minnet -Jaf en sådan storhet, slutar förf. kapitlet om Medelhafsländerna, ingifver den ganska naturliga önskan, att de stora makternas fefund hädanefter icke måtte hindra orienten, -Jatt afskudda eig tjugu ärhundradens stoft I loch å:erfödas till lif och civilisation ! ;) Författaren skildrar sedermera de krig, genom hvilka de sålunda beskrifna länderna tillföllo den romerska öfvermakten och Me: I delhafvet blef-ett romerskt inhaf. Efter Karthagos fall hade Roms inre politik förändrats. Bördsadeln hade gifvit vika för en förtjenstadel; den senare riktade sig på provinsernas bekostnad. Det italienska jordbrukets fullständiga undergång var att förutse, så framt icke kraftiga åtgärder vidtogos för aft upphjelpa landets bondestånd. Gracherne föreslogo fådana; men tiden för lugna författningsstrider var nu förbi: de reformer, som vidtogos för folkets väl, undertrycktes med vapenmakt. De nu följande oroligheterna wunder Marius och Sulla visa ögopskenligen, säger författaren, ext Italien behöfde en herre: Öfverallt böjde sig institutionerna inför måkten hos en enda, som understöddes icke blott af sina egna anhängare, utan: äfven af den vacklande mängden, som, uttrötted af: så många motsatta partiers verkningar och motverkningar, längtade efter ordnivg och lvgn. Hade Sulla gått hofsamt till väga, så bade sannolikt det så kallade kejserdömet med honom tagit sin början; men hans maktutöfning var tå grym och så partisk, att man efter hang föd glömde frihetens missbruk, för att blott ihågkomma tyranniets.? Sulla blef visserligen statens herre; men under det hane uppträdande utgjorde ett bevis derpå, att den stora mängden redan kunde böja sig för en herrskare, syftade hans lagar icke på införacde ef något enväldej uten på att till aristokratiens fromma återställa de gamla aristokratiska institutionerna.. .Ieke hans grymheter, utan hans egen lagstiftning; genom: hvilken makten återgafs ät adelspartiet, oömöjliggiorde fortsättningen af det envälde, hvartill han tagit initiativet. — Riktigare förklarar författaren de orsaker, på grund af hvilka demokraterne anförtrodde sig åt en herrskare, först åt Marius och sedan åt Ceesar. Ju större utbredning den demokratiska anden hade vunnit, dess mera hade de gamla institutionernas anseende och mekt gått förlorade. I sjelfva verket, liksom demokratien, förtroendefull och passionerad, alltid tror siova jötressen bättre representerade af en enda än af en politisk korporstion, så var den ock oupphörligt benägen, att anförtro sin framtid åt den, som genom sin förtjenst höjde sig öfver de andra.? Så synherligen allmängiltig torde denna sats knappt vara; men emellertid slöt sig den. romerska -demokratien verkligen med större förtroende till enskilda personer än till korporationer. Så framt nemligen icke slltdet bestående skulle tillintetgöras, var senaten den enda korporation, på hvilken de politiska reformerna vid denna tid kunde stödja sig; men senaten var, i evlighet med sina traditioner och på grund af Sullas lagstiftning, demokratiens fiende. Intet under derför om demokräterna, som i senaten sägo en motståndare, i folkförsamlingen en otillförlitlig bundsförvandt, slöto sig till enskilda framstående oppositionsmän. Var en sådan man endast sitt parti trogen, så kunde väl tillsvidare uppkomma en diktatur, men icke någon monarki. nåer femtio års tid bade intet parti skytt några olegligheter. Sullas historia visade, att genomgripande lagar endast kund? erbållas genom utomordentliga medel. Hvar och en förmådde göra ett slut på den rä: dande oordningen, som — på adelns och folkets bekostnäd — på ett tidsenligt sätt kunde undanvrödja en sambhällsförfavtning, som öfverlefvat sig sjelf; Men härtill behöfdes -militäriek makt. Med en sådan, och med alla andra qvalifikationer, som tidsomständigheterna fordrade, var Cesar utrustad. Ceesar hörde till Juliernas adliga slägt, men var derjemte genom sin faster Julias giftermål med Marius och genom sin egen förbindelse med Corneiia, Cinnas dotter, nära förenad med det demokratiska partiet. Sulla hade veiat tvinga honom att upplösa sitt äktenskap med Cornelia; men den då ännu blott 17-ärige ynglingen hade mod nog att, med fara för litvet motsätta sig denna önskan. Alla denna tids liberela sträfvenden anknöto sig till Marii amn; hvilkens grymheter, som endast föga eftergäfvo Sullas, man förgätit under reaktionen genom Sulia. Pompejus, ursprungligen tillhörande BSullas parti, börjar vid denna tid föra en vacklande politik, i det hen på en gång söker populaitet och adelsgunst. Cesar lockade honom vidare på denna slippriga bana, der Pomj och mera stötte adeln utan att Ia Nn ret See a a rn LI MM 4 BD AM ct Dm — MM rn RK