Aftonbladet – 14 september 1867, sida 3

han begaf sig till Gallien, kunde han lika litet tänka på att herrska öfver Rom, som general. Bonaparte, då han 1796 tågade till Italien, kunde drömma om kejsardömet II (Bd, 1, sid. 433). Beviset är lätt funnet. I provinsen funnos vid Czesars ditkomst fyra legioner; åtta år senare hade krigen och förhållandena uppbragt dem till tio. r 58 f. Er. företogo sig helvetierne att utvandra till eantonernes land (Saintonge). De ämnade dervid genomgå den romerska n I provinsen, emedan en beqväm väg der förde dem till deras bestömmelseort. Cesar ansåg det farligt, att bevilja dem genomtåg, och tillspärrade vägen genom en för: Iskansning af vensra Rhöne-stranden, från Geneve till Jura. Kejsar Napoleon har låtit uppsöka spåren af denna föreskansning, och faststält terrängen. — Som bekant, lyktades alltsammans med helvetiernas fullständiga nederlag, som tvungos att återflytta till Schweiz. Förf. finner häri ett drag af djupt förätseende: genom helvetiernas tillbakaträngande skyddas sydvestra Europa mot tyskarnas påträngande — han förutsåg att elvetien på grund af sitt geografiska läge kunde blifva ett bälverk mot fiendtliga inbrett från Norden? (4:e Bok., 1:akap., sid. 634). , Cesar hade på eget beråd fördrifvit helI vetierna; nu uppmanades han af gallerna, -Jatt skydda dem mot tyskarne under ArioI vistus. Desse besegrades — och hädanef. -Iter har han ej längre valet fritt mellan krig I och fred. Hans segrar :hade väckt gallerilnas misstro, och nu började hvart år nya försök att förjaga romarna ur Gallien. KriI get mot gallerna var en nödvändighet. ÖfIver hufvud vtgör skildriggen af de galliska I fälttågen det bästa i författarens arbete. Han har ålagt sig den verkliga försakelsen, latt endast reproducera Ceesars egna kom mentarier och genom sin modernisering, som läfven sträcker sig till de gamla namnen på I berg; floder och städer, låtit dessa i fullstävdig begriplighet utveckla sig för en nutidens: läsare. De nogerannaste terrängstudier tigga till grund för allt detta och förf. har icke låtit någon brist finnas på kartor och planritningar. . De tjenster, han härmed gjort :arkeologien: och -krigehistorien, äro ovärderliga. — För historici och militärer, ja, för lärarne i våra skolor, söm ha Iden svåra uppgiften att handleda gossårne vid läsningen af -Cesars kommentarier sig pålagd; böra -dessa skildringar vara. väl komna. Fjerde boken innehåller en kort öfversigt af kriget, och sammanställer dermed de tilldragelser i Rom, som voro samtidiga med de åtta galliska fälttågen. Hufvudstaden var ett rof för de fruktansvärdaste slitningar, enär: partiledarne voro mäktigare än senaten, och medelst en skara beväpnade klienter eller slafvar kunde gifva siha mevingar ef. tertryck. Roms trenne mäktigaste män förenade sig nu om.atthandla gemensamt (mötet i Lucca); Crassus och Pompejus törvärfvade sig konsulatet och Cesar behöll. Gallien. Cesar hade nu helt och hållet folket må sin. sida och till hans ära firade det ep 4 dagars fest.; När Ceesars befäl öfver provinsen var till. ända,. brast emellertid det oväder löst, som hans fiender förberedt åt honom. Senaten yrkade:på att: hanskulle afskeda sin här. Pompejus ställde sig helt och hället på senatens sida. — I ett bref förklarade Cesar sig beredd att upplösa armån, blott Pompejus gjorde detsamma med sin; ty han kunde icke obeväpnad lemna sig i beväpnade fienders våld. Senaten kastade sig i Pompeji ärmar och tveng dermed :Ctesar till uppror. Borde icke -Ceesar?,; säger författaren, som så ofta trotsat döden på slagfälten, bafva gått atti Rom trotsa den under en annan form hellre än att börja en strid, som måste störta republiken i ett sönderslitande borgerligt krig? Jo, om hangenom sin uppoffring kunnat rycka Rom ur anerki, korrupticen och tyranni. Icke, om denna uppoffring blottställde det, som låg bonom mest om hjertat, republikens pånyltfödelsen,:— Svårligenhade Ceesar en så upphöjd bevekelsegrund, som republikens räddning, då hen började kriget. Dermed fäller man ingen dom öfver honom, ty hans motståndare förgrepo sig lika mycket på staten som han, och: han handlade dertill af nödvärn. Cesar var sålunca icke upphofsmannen till den djupa rubbningen i det romerska samhället; men hen: hede blifvit den oumbärlige styresmantien. --Om det hade förhållit-sig annorlunda, skulle, då hen. försvann, allt hafva ätergåst till ordning; men tvärtom lemnade håns död hela verlden åt alla krigets fasor. Europa; Asien och Afrika voro skådeplatsen för blodiga strider mellan det förflutna och framtiden, och den romerska verlden återfann icke lugn; förrän arfvingen, af hans namn fört:-hans sak till seger. Men det var icke mera möj ligt för Augustus att omgöra Ceesars verk; fjorton års borgerligt krig hade.uttömt nationens krafter och utnött karaktererna; de af det förflatnas stora grundsatser genomträngda männen vor döde; de öfverlefvande hade ömsom tjenat alla partier; för att vinna framgång, hade Augustus sjelf dagtinrgat med sin adeptivfaders : mördare; öfvertygelserna voro slocknade, och verlden, längtande efter ro, inneslöt icke mera de elementer, som skulle gjort det möjligt för Ceesar, stt, såsom han hade för afsigt, återupprätta republiken i dess forna glans och dess forna former, nen på nya grundsatser?, Med dessa ord elutar kejsar Napoleon fjerde boken af sitt arbete. Den svenska öfversättningen stenner tillsvidare här med 7:de häftet af 2:dra bandet, Arbetet är, som vi nämnt, rikt på data och nya resultat. Det är icke en kammarlärd, som här yttrar sig om saker, som han sjelf blott förstår via böckerna; det är en härförare och herrekare, som talar om en annan. Konung Osksra bekanta bok Om straff och etraffanstalter innehåller, som bekant, mycket, som hvilken ädelannad man eom helst kunde sagt lika väl. Men när han t. ex. beskrifver huru det käpnes att underskrifva en dödsdom, så skildrar hen en erfarenhet, som enaast furstar kunna ega. På samma sätt har den kejserlige författaren till Ceesars historia förmånen af synpunkter, sem icke vanlige dödlige ha tillgång till; och utom allt tvifvel måste det bereda oss månget tillskott till vår kunskap att erfara huru historiens fenomener taga sig ut från dessa, äfven om flere af dem äro falska. Jemte AAat mvTnkna intraccontaå I AAatta arhkata Am I 4 m