Aftonbladet – 13 september 1867, sida 3

lerlig ömhet för henne, som om hon varit Jen äldre systern, ehuru hon var blott treton år. Men hos somliga flickor utvecklar sig den moderliga känslan från deras tidizaste barndom, redan då de på sina mjuka armar vagga dockorna till sömns eller omsorgsfullt lägga undan den sönderprutna lek saken, emedan den gjort sig illa4. Rosy rar en af dessa små flickor. Hon var icke jvick, men hon tycktes med sitt hjerta förstå hvad andra kände. Hon tog Catherines värkande hufvud i sin famn, lade det mot in axel och kysste henne gång på gång, illdeles som en moder skulle hafva gjort. Min stackars älskade unge, sade Rosy, tvar icke så ledsen öfver att lemna oss; jag skell nog taga vård om Totty, och i en ramtid om dig med. Men hvart skola vi fara under ferierna 24 sade Totty gladt. Det får lof att vara på vägot ställe der det finnes åsnor att rida pä. fräulein Strumpf, som af naturen var nåsot nyfiken, råkade att titta in genom förnaksdörren för att se hvem, det var som vesökte de båda små flickorna. Hon blef valft skrämd af att se Rosy sitta i den stora änstolen med Catherine på knä tramför sig, och Totty lutande sig med hängande locsar och ben öfver stolskarmen. Det var som att taga sig en alltför stor frih. tid-tta rå, dystra förmak, att kasta sig ned på zoltvet i stället för att stundtals sitta rak och stel på de högryggiga stolarne. Sjelfva solskenet kom ju in i detta rum så stelt ch stilla och vågade ej leka på den gamla vanelningen eller den nätta mattan. Detre varnens hufvuden voro hvarandra så nära, och de hviskade sä ifrigt, att Fröulein Strumpf omöjligt kunde tro att de blott uppsjurde hvar de skulle vistas under nåsta sommar. Men så var det dock och nu hade