Aftonbladet – 13 september 1867, sida 3

3j veckor derefter anmälde enkan attskulderna :)så ansenligen tillväxt, att de oprioriterade I fordringsegarne knappast kunde erhälla 16 I I procent, hvadan hon begärde, antingen att R afstå mannens hela lott i boet eller träffa löfverenskommelse med borgenärerna, hvar till deras sammankallande erfordrades. Vidare tillkännagaf sig eckan icke kunna fullgöra Ide vid en möjligen inträffande konkurs erIforderliga prestanda annorledes, än under I vissa vilkor, bland hvilka förekommer, att Ihon väl ville med ed fästa bouppteckningen, läfvensom öfverlemna förvaltningen af den summa, som K. M:t och kronan anslagit för åbyggnaden och lösören vi.i Rosersberg, dock Iskulie borgen för denna summa ställas; i sterbhuset befintliga reverser och fordringar skulle till borgenärerna aflemnas för inkasseriog, och alla fastigheterna å landet på auktion försäljas, samt det i rikets ständers banko nedsatta silfver — dock med undantag såväl af det, hvilket tillhörde barnen, som ock af det i sterbhuset befintliga, hvilket enkan behöfde och således ej kunde undvara — på fördelektigaste vilkor försäljas; likaledes fordrades att alla verkställighetsåtgärder skulte ske i samråd med enkan eller hennes ombud, och slutligen att hon gemenssmt med blifvande kuratorer -kulle få sälja hvad hon af boet ansåg kunna undvaras. Med dessa anspråk tog hofrätten ingen befattning. Vid borgenärernas derefter hållna första sammanträde upplystes att den i Februari och Mars 1757 förrättade bouppteckning — denna handling har icke i hofrätten kunnat fås reda på — utvisade en skuldsumma af 5,653,762 daler kopparmynt, och som tillgångar 2,871,179 daler, hvilken sednare summa dock borde minskas med cirka 217,000 daler kopparmynt, eom enkan hade infört i boet. Det visade sig emellertid snert att den först uppgifna skuldsumman var oriktig: den uppgick, när samtlige borgernärerna styrkt sina fordringar, till ett vida högre belopp. Men att redan den först uppgifna skulden ansågs oerhördt stor framgår af alla förhandlingarne, och af den ytterliga stränghet hvarmed borgenärerna uppträdde mot dem som med boet hade att skaffa. För att nu underlätta föreställningen om skuldsummans betydenhet torde endast behöfva anföras att en tunna spanmål (hälften råg och korn) den tiden gällde 24 daler kopparmynt. Den ofvan uppgifna skulden motsvarade således 235.570 tunnor spänmål och beräknas den till 12 rdr tunnan, så re presenterar den ett kapital af 2,826,000 rdr rt. Redan vid första förhöret i hofrätten uppträdde borgernärerna med stränga påståenden och yrkade uttryckligen, att såväl enkan, som alla hvilka med boet tagit mer eller mindre befattning, skulle edfästa bouppteckningens riktighet, samt lagligea öfverlemna boet till borgernärernas förvaltning, och på det att den mätte verkställas med all omsorg, så upprättades för de ,blifvande kuratorerna en ganska sträng instruktion. Tillsvidare medgafs att endast enkan och hofkansleren Vult von Steijern, som genast efter baron Bromans död tagit boet om hand, skulle med ed besanna bouppteckningen. Hofrätten uppsatte genast derefter särskilda, eoligt Pomständigheterna?, lämpade edsformulär. Borgenärerna yrkade dernäst att liqviden för ett parti vin af olika slag, som vid dödsfallet funnits i boet och i bouppteckningen upptagits endast såsom ?hus-provision?, men forsälts under hand för 8153 daler kopparmynt, borde biand tillgångarne redovisas. Först eter det hofrätten användt allvarliga och bevekande föreställningar? läto borgenärerna förmå sig medgifva att enkan, dock endast tillsvidare och mot af dem godkänd borgen, skulle få begagna hvad till heones förnödenhet, stånd och värde tarfvades? äfvensom ?nödiga juveler?. Denna borgen lemnades af presidenten grefve Gyllenborg, borgmästaren Kierman och brukspatron Le Febure. De persedlar som sålunda till enkans begagnande öfverlemnades värderades till 128.000 daler kopparmynt. Den 22 Juli lät enkan till bofrätten ingifva en skrift, hvari hon yrkade, dels att få njuta boskilnad, enär hon iill den odrägliga gälden vore alldeles oskyldig?, dels aw utbekomma ein morgongäfva och giltorätt i boet. Hotkanelern von Steijern fick hofrätteus uppdrag att förteckna de juveler och persedlar som enkan förmälde sig in natura såsom illata vindicera?. Den 2 Aug. anmälde enkan, hvilken 8 dagar derefter sfled, att hennes man någon tid före sin död hade utnämnt hofkansleren v. Steijern till förmyndare för de begge barnen — en 80n och en dotter —; men då detta bestyr befanns mycket besvärligt, så begärde han att justitiekansleren v. Stockens söm skulle till medförmyndare förordnas, hvartill hofrätten lemnade bifall. Någon tid efter enkans död uppsade: grefve Gyllenborg sin ofvan omförmälda borgen, Fför ovisshetens skull huru med de utbekomna . persedlarne derefter kunde förfaras?. Den 18 Okt. ingåfvo några borgenärer en anklagelseskrift mot bofkansleren, hvari han beskylldes att väl ibland boets utgifter hafva upptagit 4639 daler kopparmynt såsom: begrafningskostnad, men deremot icke krediterat boet för den begrafningshjelp som K. M:t och kronan hade bestått. Några andra borgenärer fordrade likaledes att hofkansleren skuHe ingifva räkning å det af honom försålda vinlagret och med ed fästa räkninfur riktighet. Likaledes yrkades att baron romans och den äfren aflidna enkansansenliga och dyrbara Garde-Robbes? skulle nnntonknana ARAdfäntaa AK fö, Aa