Aftonbladet – 12 september 1867, sida 2

ligt hända Georgina att se upp med glad och tacksam blick eller rodna upp likt ett snöberg i soluppgången, så snart nägon talade vid henne. Catherine skulle naturligtvis uppfört sig vida bättre om hon haft mera sjäiestyrka och aldrig tänkt på något bättre än Augu stag franska och Lydias geografi, och om hon hade besegrat alla aidra känslor (till och med innan hon anade dem), utom de, som kunde egnas åt hennes intressanta lärarekall. Men Catherine hade ingen själsstyrka alls. Hon lät leda sig af hvem som helst och hvad som helst, som kom i hennes väg. Hon var af dem, som blifva mer omtyckta af män än af fruntimmer. Ty det är stundom svårt för lifvets trötta och hårdt pröfvade amazoner attkänna fördragsamhet och deltagande för andra qvinnor af vekare natur och karakter. Dessa sednare blifva vanligen skyddade och omhuldade at andras styrka och krafter; de hvila sig under dagens tunga och hetta, låta andra strida för dem och försvara dem, och när striden är slut hvila de också. Den starkaste och modigaste amazon skulle vara glad att ibland få lägga händerna i kors oeh hvi!a, och vara trött och vek, och blifva ömt vårdad och beklagad; men till hennes hjelp kommer ingen, hon mäste bära bördan af sitt mod och sina krafter att strida allt intill aftonen, Mrs Butler tillhörde en af de många amazon tammar, som änvu existera i denna vår verld. De äro såväl gifta som ogifta. Denna qvinna hade nu i åratal arbetat och sträfvat och kämpat för man och barn; hon styrde dem alla och hon styrde sin mans affärer också; hon regerade, befallde, föreskref; hon var ibland mycket orolig, mycket trött, mycket nedslagen, men hon lät aldrig se det, tillät ingen klagan undslippa