Aftonbladet – 12 september 1867, sida 2

af social skandiuavism, att de på allt sätt vilja befrämja ett vänskapligt törhållande samt litterär och social vexelverkan mellan de nordiska folken. Det är en något besynnerlig metod de begagna att underhålla vänskap och befrämja social beröring; eller anse de farorna för en politisk ekandinavism så öfverhängande, att de betrakta det såzom nyttigt att framkalla missförstånd och animositet? Vid den tid, då man i fråga om förhållandet till Norge ansåg sig böra vädja till de onda lidelserna, uppdukades också med stor flit både skriftligen och mundtligen berättelser om hvad enskilda norrmän sagt och gjort här och i utlandet; det var äfven då fisgghistorier från Paris och mera dylikt som lades norska nationen till last och hvarmed man hoppades verka långt mera, för att framkalla animositet, än med alla politiskt-juridiska resonnementer. Då hette det, att norrmännen vore alltför frånstötende, egenkära och anspråksfulla, för att man skulle kunna komma öfverens med dem och man framhöll i stället, huru lätt det var att stå i vänskapligt förhållande till de godmodiga, humana och belefvade danskarne. Nu blåser konjuokturernas vind från annat häll och det är derföre för ett ögonblick ett annat ljud i skällan. Vi ha haft den tillfredsställelsen att se den tilikonstlade animositeten mot norrmännen försvinna, vi ha hört en och anvan, som betraktade satsen om norrmännens egoiem och frånstö. tande väsen, efter en resa i Norge och verk: lig beröring med norska folket, uttala sir förtjusniog öfver dess redbara och älskvärda egenskaper. Vi taga derföre icke heller illf vid oss öfver försöken att på artificiell väg framkalla animositet mellan oss och de tredje brödrafolket. De lättade kommuni kationerna och den med hvarje dag allt lif ligare beröringen mellsn de trenne folker skola snart göra alli vidare vädjande till smäsinnet och fördomarne fruktlöst Det kan vara ledsemt att se, huru lösligt och vacklande opinionerna äro hos en hoj godt folk; men erfarenheten härom kan ickt nedslå vårt mod, ty vi veta att midt unde de vexliogar cch omslag som framkallas a konjunkturerna, går iden framåt, och v tro lugnt och fast på ex framtid, då en för gängen tids nationella missförstånd och rif ningar emellan svenskar, norrmän och dan skar skola betraktas såsom man nu betrak tar de strider och den rivalitet, som fordon egde rum mellan Svear och Göter.