Aftonbladet – 12 september 1867, sida 2

STOCKHOLM der 12 Sept. Det finnes ingenting, hvarmed den svena allmänheten under de sednaste dagarne lifligt sysselsatt sig, som med Upsalangarnes hemkomst och den seger som de Ilkämpat sig i Paris. Man har högligen adt sig åt de lifliga erkännanden som cen ängd franska tidningar egnat åt Upsalaudenternas uppträdande på den förnämsta riska scenen i Paris och med nöje funnit, t studentsången hos en publik, som är an vid de mest storartede musikaliska konstjutningar och hvars anspråk äro mycket ögsiämda, framkallat verklig entusiasm. mellertid har den omständigheten, att franka pressen icke alls sysselsatt sig med sjelfva en föregående sångtäflingen, framkallat oåra dubier och någon undran i afseende på enna eoncours international? och i hvad örhållande den står till andra sängtäflingar, om nyligen egt rum i Paris. Det är oss tt nöje att nu kunna meddela några unerrättelser i detta hänseende, som vi tro ara tiliförlitliga och äro egnade att sprida ågot ljus öfver dessa förhållanden, om det n vore önskligt, att någon, som haft med enna sak att göra och har fullkomlig reda å alla omständigheter, ville meddela en ullständigare framställning derom. Sistlidne vår, någon tid efter expositioens öppnande, fick en m:r Vaudin idn om öransialtande af en stor sångfest i Paris. Jenna id vann anklavg hos flera musikens dkare och vänner och man beslöt att isamnanbang med denna stora sångfest förantalta täflingar emellan sångföreningar och rivata musikkårer. Inbjudningen, som i letia hänseende utfärdades, gällde dock enlast franska föreningar. Åtskilliga andra onstvänner ogillade denne inskränkning och ippmanade baros Taylor, ena gammal ;ekant mecenat, hederspresi ent för rpheonistföreningarne i Frankrike och ör åtskilliga andra artistiska samfund, att ta sig i spetsen för en internationel muikalisk eoncours. En komite bildades; kejarinnan uttalade sitt intresse för företaget ch förklarade att hon ställde till komitens örfogande en af henne skänkt guldmedalj; vå deinbjudningar, som utfärdades, ingingo rån många håll svar, som lofvade lifligt leltagande för saken. Ivbjudarne till den örst tillämnade sångfesien och täflingen började då frukta, att deras tillställning skulle örlora allt intresse vid sidan af den internationella och beslöto derföre frampå sommaren att till deltagande i sin coucours inpjuda vissa tyska och belgiska föreniovgar, vilket också hade till följd att vid deras äflan, som egde rum den 11 Augusti första priset vanns af en sångförening från den oelsiska staden Huy, det andra af den Kölnieka sån: föreningen. Det måste erkännas, att arrangementerna för den Taylorska internationella täflingen och de i sammanhang dermed tillämnade sångfesterna voro ytterst klena, för att icke säga under all kritik. Afvenså är det ganska visst, att till följd af dessa brister ianordningen och den stora mängd olika fester och täflingar, som på sista tiden egt rum i Paris, hela denna concours och dess resultater undfallit franska sllmänhetens uppmärksamhet. Men att vilja förneka denna concours och den eeger vära sångare dervid vunnit all betydelse, är att gå till en ytterlighet, motsatt den, som vill upphöja dem till ?segrere i kampen mot en verld.? Det vissa är att i denna täflan deltogo de som ypperst ansedda sångföreningar i Frankrike, Schweiz och Belgien. Sångföreningen ms DM As AP AMD 4 DM a AS från Genåve bar på sia fana en mängd medaljer, som den vunnit i täflingar inom Schweiz. Belgiska föreningen ?Les enfants de la Belgique? har vid betgiska sånglester vunnit priset såsom den förnämsta sängförening i Belgien. När pu en belgisk sångförening, som är denna underlägsen, nemligen den i småstaden Huy, vid täflingen d. 11 Angusti gått framför kölnarne, och ?les enfanta de la Belgique? vid den internationella täflingen, efter att ha hört Upsaliensarne, genast trädde tillbaka för dem, under uttryck af den lifligaste aktning och beundran, så bafva Upsalasångarne också indirekt segrat öiver den Kölnviska sängföreningen. Hvad som mest är att beklaga är, att icke Pariserpubliken fick tillfälle aw höra dem, sedan dess uppmärksamhet genom artiklar sådana som den snillrike Prevost Paradols, blifvit fästad på deras sång. Vi tro emellertid, att om också mycket kunnat ske på ett bättre och ändamäålsenligare sätt, den svenska allmänheten kan hysa en oblandad glädje öfver den ära och framgäng och det erkännande, som den svenska sången vunnit. Det enda bedröfliga är det efterspel, medelst hvilket småsinnet och tanklösheten nu vilja framialla animositet mot vära danska bröder. Inom den skandinaviska komitå i Paris, som haft besvär med åtskilliga anordningar, för att mottaga och herbergera Upsaliensarne, ha äfven nägra danskar varit verksamma och en af dessa har företagit en oriktig och dum placering afett par flaggor. Detta är tillräckligt för att framkalla lika enfaldiga som sårande utgjutelser, hvilka äro fullkomligt osvenska, emedan de på intet sätt öfverensstämma med värt folks högsinta karakter och belefvenhet. Man vill visst icke — heter det — göra danska nationen ansvarig för den faute, som en dansk individ kan ha begått, men det oaktadt låter man i samma endedrag följa en hop sårande tfillvitelser mot danskarne och den danska folkkarakteren och framställer den der ömkliga flagghistorien såsom en varning emot hvarje närmande emellan de båda folken. De, som i värt land förnämligast bekämpa tanken på en politisk förbindelse emellan de skandinaviska folken, pläga dervid vanligen med den största salvelse förklara, att de äro varma anhängare SE RISE EN FINS TIA STAR MATS NR SADE