Aftonbladet – 10 september 1867, sida 2

Festen å Hasselbacken för Upsalasångarne var en af de mest storartade och bäst lyckade fester, som här egt rum. Antalet aj de deri deltagande uppgick till omkring 1500 personer. Rundtomkring Hasselbacken och på Djurgårdsslätten såg man många tusental menniskor af alla klasser. Den i eig sjelf få vackra Hasselbacken var vid detta tillfälle festligt smyckad på ett särdeles lyckadt sätt. Vid hufvudingången var en äreport upprest, öfver hvilken mar läste ett: ?Välkomne?, och på hvars ena ij friskt grönt klädda girandole syntes en sköld med inskriften: Upsala; på den andra girandolen märktes en sköld med namnet: Paris. Ölver hufvudbyggnaden svajade till sammans den svenska och den franska floggan, och på den högra tornbyggnaden biåste den franska flaggan, samt på den venstra Sverges flagga. Nedra delen af hufvudfecaden var prydd med svenska, norska, fin ska och franska flaggorna samt med Stockholms. och åtskilliga svenska landskaps vapen på målade vapensköldar. På hufvudfagadens öfra veranda var Svea lifgardes musikkår placerad, under aniörande af direktör Rosbeck. På den vanliga musiktribunens åt bufvudbyggnaden vända sida var talarestolen anbragt, och deröfver syntes bland blommor och löfkransar det svenska vapnet. Öfverst lyste i en triangel bokstäfverna O. A. (Oscar Arpi) med en lyra, omgifven af svenska fanor, och åter der ofvan svajade Upsala studentkärs sångbanr. På begge sidorna om den stora planen funnos bord med dryckesvaror och allehanda förfriskningar bland de små boskterna. Det syntes att man här beredt sig på tillfredsställandet af äfven de mest högstämda fordringar i denna väg. I hufvadbyggnadens såväl nedra som öfra våniogar voro bord dukade till supen. Antalet af dessa bord uppgick inalles till 30 st. och voro dessa beräknade att servera halftannat tusen personer. Mellan kl. 5 och 6 samlades så småninsom de i festen deltagande, och vid sistnämnda timme var hela den stora trädgärden uppfylid af en för det högtidliga ändamålet intresserad skara. Någon trängsel förmärktes likväl icke. Afven damer hade infunnit sig, fastän dock till ett ringa antal, då man icke var på det klara derom, huruvida fruntimmer skulle kunna få deltaga festen eller ej. Klocken 147 stämde musikkåren upp: ?Ur svenska hjertans djup?, och en stund derfter besteg f. d. staterådet grefve Henning Hamilton tribunen och utbrsgte en skål för Upsala studentsången. Med den elektriska snistans snabbhet — sade talaren — flög udskapet om Upsalekörens seger från Seiens strand till Sverges landamären. Denna mista tärde elden i våra hjertan. Men wvem gaf den denna kraft? Ha vi ej förr