Aftonbladet – 4 september 1867, sida 3

DVåra grefvar och baroner spände hästarne från sångerskans vagn och drogo henne hem efter spektaklets slut. Aldrig har en artist varit så firad som hon.? Nu lemna vi gubben och de gamla minnena, för att slå oss ned i Carlteaterns vackra salong. Här är operettens och de bättre lustspelens hem. e inhemska författarne stå dock långt under de franska i qvickhet och uppfinningsgåfva, men höja sig öfver sina galliska bröder genom sedlighet i tanke och stil. På sednare tider har en och annan af Offenbachs operetter varit synlig på repertoiren, men de flesta af dem spelas på teater an der Wien. Låt oss applådera artisterna, ty det äro de värda. Att uppräkna deras namn skulle blifva en alltför lång lista, och för att rätt uppskatta hvars och ens egenskaper måste man lefva i Wien minst lika många månader som vi varit veckor. Isynnerhetär den komiska genren utmärkt representerad på nästan alla förstadsteatrar. Arditis vals klingar från orkestern, och hvem kommer der som en susande vind, om icke skridskokungen? Det är i deg tjugondefemte gången Jackson Haines uppträder på Carlteatern, och alltjemt helsas han med samma entusiasm. För vår del börja vi finna hans majesjäts prestationer tröttsamma. Skridskofursten lär också sjelf hafva kommit på den tanken, att hans reertoir i längden blir enformig, och derför bar han tagit en vacker Wien-dansös som elev. Hvar och när skridskodrottningen kommer att debutera är ännu icke afgjordt, men stockholmarne kunng likväl hoppas att i en framtid få see icke allenast skridskodrottningen, utan kanske också några skridskoprinsar och skridskoprinsessor. åtte detta hopp afhålla vederbörande från att fylla igen Nybroviken, ty nvad skall väl Jacksonska femiljen säga, om det fattas svängrum i den stad der ättefadern skördat sina skönaste lagrar? Kärnthnertor-testern, eller operan, afskräcker genom sin yttre oansenlighet. Om icke den granna schweizaren stod vid in gången, så skulle man tro att en landsortstrupp gasterade derinne. en snart skall det vara annorlunda. Ni ser det präktiga palatset här midtöfver platsen. Det är Wiens nya opera, som är nära färdig att invigas. Den stätliga byggnaden täflar i smak med den nya Pariseroperan, dock utan att kunna mäta sig i prakt med sin dyrbara rival. Att döma om en operas artistiska krafter är under sommarmånaderna nästan en omöjlighet. Hälften af soloartisterna äro på resor för att gifva gästroller, och i deras ställe bjudes man att böra främmande sånfare och sångerskor från Europas alla hörn. land de hemmavarande lyser en och ans nan stjerna. Hör och se denne Eleazar (Zottmayr) och ni skall icke hafva någon ro förr än ni fått beundra honom än en gång. Men hvad som fattas här är dugliga korister. Om sådana äro omöjliga att finna i Wien, så vilja vi rekommendera direktören, att vända sig till alla körers mönster. skola, den skandinaviska föreningen i Paris. I Wien, liksom i Kjöbenhavn, intar baletten ett framstående rum bredvid operan. Två gånger i veckan gifves här en balett, som upptager hela aftonen. Wienaren älskar dans, och då han icke dansar sjelf vill han se andra dansa, I följd häraf har balletten utvecklat sig till en grad af otrolig konstfärdighet. De lättfotade artisterna flyga fram öfver tiljorna på fjärilsvingar. Det är icke längre sannt att gracerna äro blott tre, ty här se vi minst ett halft dussin. Och figurantskorna sedan! De skulle alla vara en prydnad för ett turkiskt harem. Om det är sannt som man säger, så lär också balettstaten smält samman betydligt när sultanen med sin hofstat lemnade kejsarstaden. Vill ni nu till slut göra ett besök i Burgteaterns anspråkslösa salong. Mången provinsteater i Sverge lemnar den kejserliga scenen bakom sig, hvad utstyrsel beträffar. Först i år har man ledt in gas till en del, men rampen briljerar ännu med oljelampor. De fyra raderna ligga så tätt öfver hvarann, att en storväxt åskådare knappast kan sitta rak. Mellan parketten oci. amfiteatern är ett stort tomrum, som hvarje spektakelafton fylles af officerare i uniform. De unga löjtnanterna hafva privilegium på den stående Bör bOrren, och betala sin entr med omkrin WW öre Pr man. Redan en half timma innan spektaklets början slamra sablarna i förstugan, ty hvar och en vill försäkra sig om en god plats på den starkt besökta parterren. en hvarför hafva officerarne fått detta företräde, att kunna besöka teatern så sodt som för intet? Vi kunna ej tänka oss någon annan orsak, än att en vis kejsare nsett hur väl unga militärer behöfva bil. lande aftonnöjen. j I andra länder skulle en löjtnantsperterr ör godt pri icke kunna existera. Den förte som förnedrade sig att gå på spektaklet ör tjugu öre, skulle bli ett mål för allmänt örakt, och officerskåren skulle säga upp kamatskap medden olycklige. Och det är skada, y det är många land der bildningen väl a tränga in i kasernerna mer än den JO! Se nu på komedien och komedianterna! billstå att ni väntat er mer af artister med å stort -nommå som de kejserliga skådevearne i Wien. En här bosatt teatervän inderrättar oss att den gamla skolans 1yande tid är förbi. Fru Heitringers spel i borgerliga dramer, och hr Lewinskys kaaktersbilder i tragedien, stå dock qvar som stt kärt minne från flydda tider och tjena ill mönster för konstens yngre adepter. land de unga aktriserna märka vi två som iro på god TE till tinnarnva af templet. Jen ena är fröken Wolter, de tragiska hjelinnornas representant, Det är något af tistoris ande i denna skådespelerska, som 2 Nl frummntåea haAanstan att mad anm Anda