Aftonbladet – 4 september 1867, sida 3

Lägg handen på pannan. Känn hur det bultar och brinner derinne. Jag önskar den sprängdes itu... att det snart vore slut. Här är igenting att stå efter. Jag har brutit törnen i all min tid, allt hvad jag gjort har burit motigt till, allt det jag önskat har aldrig skett. Seinte så på mig, Solöga ... jag är inte värd din blick. På detta sätt fortfor han att tala, emellnåt som han slumrade, och jag satt troget vid hans sida. Det var alldeles, som hade jag varit bunden der. Dagarne flydde och veckorna gingo. Min far var sällan hemma och jag hade god tid att sitta der och lyssna p hans ord. Icke trodde jag mig skola sluta som en fattig målaregesällt, sade han då ibland. När jag först grep penseln hade jag helt andra drömmar, men de förblefvo endast drömmar och jag är nu sådan jag är, Ett förspildt lif ligger bakom och framför mig. Jag är som fäglen under himlen och har intet att luta mitt hufvud. till. Då han blef bättre och kunde sitta uppe var jag icke så mycket inne hos honom, men mina tankar voro alltid i hans närhet. 5å kom en Marsdag, då han första gången förmådde gå ut i solljuset. : 4Snart vandrar jag långt bortX, sade han. När jag är spårlöst försvunnen tänker ingen mera på mig. Men. min käraste hågkomst, blir den. tid jeg varit här. Det har vari en fridfull tid. Det blir en hvila för tansarne att minnas den då ja åter -ute stormen och brottas med 4ct Hi Och hvarföre Son tHävaem Ut i stormen ?4 ee vill väl hålla mig qvar... hvem säger till Prnäraren i CE Det gör ja rland. Han drog mig häftigt intill sig och kysste