Aftonbladet – 3 september 1867, sida 3

1 ena vackrare än dea andra. I Littich nästan Jintet uppehåll. Frän Li:ctich Tar man på bögra stranden af Maas g-nom tn trakt, hvars naturliga skönhet betydligt törstörs af den mängd fa, brikeskorstevar, som öfverallt upps:icka. I .Namur fick man eu kopp buljong, som väl behöfdes i morgonkylan. Sedan kommer man efter att en gåvg i minuten hafva öfverferit den krokiga Sambre till Charleroi. Härifrån är icke längt till franska gränsen. Vid Zeumont visiteras man på samma sätt som vid Verviers, äter frukost för propor tionsvis lika billigt pris som der och fär för 25 c. doppa händerna i en vattenså och torka sig på en handduk, der en mängd tyskar hafva doppat och torkat sig förut. Till Paris kommo vi kl. 104. Om mottagandet, inqvarteringen, repetitionen af fredshymnen på Stora operan m. m., vidare i morgon. Paris d. 27 Aug. 1867. Vi voro i Paris. Täget brusade in på perrongen. I samma ögonb.ick som hvisselpipan ljöd varseblefvo vi en äldre man, som, omgifven af en mängd skandinaviska Joch fransyska fanor, tydligen höll tal. Det var baron Taylor, ordförande i kommissionoen för sångarnes concours. Talet slutade just som vi stego ur vagnarne och gick så unda alldeles förloradt för oss. Sedan vi kommit ur, dammiga, trötta och smutsiga, höll hr Wolf, dansk och fram stående medlem af den ekandinaviska före vingen i Paris, ytterligare et tal. Derefter attägade vi i god ordning, företrädda al danska fanor jemte den belgiska sängföreningens bantr till den kasern, som skandinaverna åt oss anordnat, Rue de Faubourg S:t Denis 152. Men innaa vi inkommo i lokalen för ait afläggvåra saker, inbjödos vi att på gården vid tvenne långa bord förtära ost och bröd jemte ett vin, som visserligen var litet surt, men som försötmades ar de välvilliga blickar, som öfverallt mötie oss. Derefter höllos äter tal. Herre Gud hvad det kändes skönt att få sig ett bad efter hela färdez och att få på sig rena kläder — notabene de som varit aog lyckliga att icke lemva sina seker från sig. De sndras funnos, som i förra brefvet nämndes, ännu i Tyskland och tillrättakommo först trenne dagar sednare. De flesta sångare bo i ofvannärnde loxal eller rättare sagdt kasern. Allting är der ganska snyggt och bra, men naturligtvis hafva de, som vilja vara i fred och hafva sina intryck för sig sjelfva, måst söka sina bostäder på annat bäll. De äro ock icke dyrare än på Stockholms-hotellerna. För A fr. om dagen fär man ett trefligt rum med en förtröfflig säng, hvilket är det hufvudsakligaste, då man är så litet hemma på daga:ne. Den frågan tränger sig nu på alls: Hur skall man på den korta tiden at 8 dagar hinna se allt i en stad, som fordrar äratal för att få nägorlunda reda på. Somliga lösa problemet gercom att qvarstanna här lävgre, andra enom att icke se nägot als, en de allra flesta togo tiden i akt och så ser man på Boulevard des Italiens, i Palais Royal, i Jardin des Tuilleries, på Caf de la Sugde, på Regence och andra förlustelseorter fullt med ?bonnets blanes?. Här vandra nu omkring hundra svenska unga män, som till största delen aldrig förut varit utom sitt lands område. Skulle också intet pris komma oss till del, är dock nyttan för Sverge oberäknelig att hafva utskickat en del af sina bästa söner till verldsstaden. Apropos priset, bar detta blifvit inom sin afdelning taget af den s. k. skandinaviska sängföreniogen härstädes, hvilken, sedan man har hört den, icke inger någon särdeles hög tanke om juryns omdöme. Hr Hammer:k har, som bekant, kompnonerat den stora fredshymnen, som skall afsjungas vid konserten å Siora operan. Den repeterades i söndags middag å Stora operan af belgierna, skandinaverna, svenskarne, de franska orphåonisternva, gardets musikkår, jemte en fruntimmerskör. Fru Palm, som f. n. vistas i Paris, hade solooummer. Om kompositionen kan jag icke yttra mig, men det säkra är, att hr Ha nmerik ännu icke har tillräcklig förmåga att anföra och sammanhålla en stor kör. Söndagsaftonen tillbragtes af största delen i Versailles, hvars mängbeskritna präktiga vattenkonster den dagen giogo, som man pästår, för sista gängen under sommaren. Måndagsafton:n fest i skandinaviska föreniogens lokal i P lais Royal, Galerie Montpensier 50, Caf Hollanda:s. Festen bestod i enkel dimer, under hvilken skälar föresloos af kamwa herre Fahnvehjelm för H. M:t konungen af Sverge och Norge, af en dansk för konungen af Danmark. Efter åtskilliga andra skälar föreslogs äiven en för gästerna af hr Södersiedt. Vi meddela den här: Välkomstsång till Upsalastudenterna vid deras besök i skandinaviska föreningen i Paris den 26 Aug. 1867. Hvem hör ej ofta nämnas Den gamla goda tiden? Hur den var vida bättre, Och ve, den är förliden. Hur då man visste lefva OeclY mätta sig med ära? Fast äran mest bestod i Att skrämma och förfära, Och vi, vi tro på sagan Och lyssna på med häpnad, Hur våra fäder drogo Med blodig hand och väpnad. Då kommo också nordmän Att landa Seinens stränder Och sprida skräck och fasa k Och ödelägga länder. Då knäpptes många händer Och bådos många böner: Gud nådigt oss bevare Från Nordens vilda söner.? Det var i gamla tiden, Som kallades den goda, Blott den var man att nämna, Som visste skjortan bloda. Oh kanske tr det doeraf vv er tr 3 V2 ARR fn ber