Aftonbladet – 3 september 1867, sida 3

. el LJ -Isjelfva gåfvo sig af till ?Zur Stadt Ham 8 8 -Jom sig, drack en kopp kaffe och gick så ut t i ee oo Mm NN Fe We Md . med de tyska musikanterna tjuter ända till .Jrid som sagdt förträffligt och utomoråeniligt ij ksyrkor, hvaraf den älusta härsta marärda Ifrån Henrik Lejonets tid. familj. 1 S:t Gertruds?. jag inbjöds. HY. De som icke mådde fullt bra eller som af ett eller annat skäl ville vara för sig burg?, ett bra, men dyrt hotell, der man dessutom från kl. 12 6 till 8 fick vänta, innan man kunde få sina rum. Man klädde för att bese staden. Libeck förijenar aut ses. Staden är visserligen numera icke stor, den har .ndast nägra och tjugu tusen invånvare, men det finnes få platser som så bibehållit sin gamla hanseatiska prägel. Byggnader, kyrkor, språk och till en del äfven drägter motsvara så fullkomligt de föreställningar man gör sig om medeltidens handelsstäder att det icke behöfs mycken inbillningsförmåga för att här drömma sig tillbaka i tiden några århundraden. Eno hel mängd studenter föredrogo dock det moderna och foro med morgontäåget till Hamburg, der de i Zoologiska trädgården och andra förlustelselokaler lära haiva roat sig rätt betydligt. Mitt första besök i Libeck var värdshuset eller rättare sagdt Rathskeller?, der man får ett förträffligt vin och en usel mat i ett litet kyffe med betsade bord och smutsiga dukar, der man deseuiom måste dela sin måltid med en huskatt, som i likhet dess man ger den något. Vinet vsr emel!erbilligt. Desefter besågos åtskilliga af Liibecks I den största af dem finnes den berömda dödsdansen afMemmeling (icke som man vanligivie tror af I Holbein). På ångbåten hade utom studenterna äf ven några få andra passagerare medföljs. Jag hade kommit i tilliälle att göra en af dem, en kyrkoherde i Libeck. en obetydlig tjenst, hvilken inbringade mig en god middag och bekantskapen med en älskvärd och bildad Libeckarne bo allmänt om sommaren på sina villor eller som de kalla dem 7?Gärten? utanför staden, mest i ?Vorstadt Det var till en sådan villa Från den närliggande Richterplatsen? hade man en förtjusande utsigt Jöfver det vackra Libeck, och min värd anmärkte att öfverallt i de gamla tyska siäderna afrättningsplatsen var så vald att förbrytaren derifrån hade den bästa utsigt öfver den stad, han genom sina brott förorättat. Sednare;på aftonen hade en af mina kamrater den godheten att införa mig hos en af Liibecks rikaste köpmän. Äfven af honom fördes vi i vagn ut till hans och hans familjs ?Garten?, der hela slägten hvarje torsdag — det var just denna dag — hade för plägsed attsamlas.. Vidrucko vin, slogo käglor, pratade och souperade längt in på natten. Mer älskvärda och fint bildade damer än dem vi här träffade torde få städer i verlden kunna framvisa. Det före. ! föll oss som om de förenade tyskornas och fransyskorpas alla förtjenster, utan att ega de förras sentimentalitet och de sednares lättsinne. Morgonen derpå kl. 7 gick extra-tåget till Paris. Nu börjades en resa som just icke var en af de angenämaste, med undantag möjligtvis af det billiga priset fyratiofyra riksdaler och några öre tur och retur. Men i öfrigt var allt så otrefligt som möjligt. På biljetterna stod med tyd liga boksiäfver skrifvet att vagnar skulle ombytss blott i Köln (och naturligtvis äfven vid Elbe-öfvergången vid Hohnstortt). Detta hopp blef doca genast sviket då vi ett litet stycke från Libeck måste lemna våra platser och intaga andra. Strax inom den preussiska gränsen brast en yändski:va, på hvil-! ken bagagevagnen med våra saker befann sig ! och dessa äro nu, vi veta icke hvar; ännu i detta ögonblick hafva vi icke i återfått dem. Härigenom hafva naturligtvis för åtskilliga af oss opåtenkta utgifter för kläder m. m. vällats. : I Hannover åts en dyr och dålig middag och de närmaste delarne af staden be-t sägos. Teatern torde kunna mäta sig medl! hvilken som helst annan med undantag af den nya operan i Paris. Stämningen tycktes vara ytterst antipreussisk, ty då man hade på nationalkokarden igenkänt oss som svenskar antastades vi öfverallt af folk, som voro ovettiga på Bismarck och Preussen. I -ynnerhet utmärkte sig stadsbuden för ett omätligt bat mot denna nation. Öfverallt på stationerna hade man tillfälle att köpa bier till utomordentligt uppdrifna priser och af en beskaffenhet som endast det oupphörliga dammet och den deraf uppkommande törsten kunde förmå en att ömma. På eftermiddegen kommo vi till Westphalens gamla port, Minden, en starkt be fästad ort, och så lågo framför oss Rhenländernas bördiga fält med sina nätta vinrankbekransade hus och med blåa, saktaafrundade höjder på båda sidor. Här och der borgruider och slagfält med preussiska örnar. Humöret, som i allmänhet varitlitet nedslaget till följd af ansträngning och sömnlöshet, började så småningom märkbart förbättras och inom kort genljödo de we.thaliska bergen och slätterna af svenska GluntarTill kuragets bibehållande bidrog icke obetydligt ?resebestyrelsens? omtärksamhet att redan i Liibeck förse hvar och en med en half butelj godt sherry. Men allt är förgänghgt under solen och snart tog vinet slut. Dammet fortfor alltjemnt och för att öka qvalen for man med ett snälltågs hastighet förbi den ena Bierhallen efter den andra. Andtligen gjordes halt i Rheda, der ett förträffligt öl serverades af vackra flickor. Så kom natten och så kom man till Köln, der ?Abendessen? ekulle intagas. Som emellertid endast en halftimmes rast beviljades i stället för två, som stod tryckt på biljetten, lyckades de flesta icke att armboga sig fram till något bord. Min måltid bestod af en torta och en half butelj Niersteiner, hvilket icke kändes mycket födande. Derefter inslumrade de som hade den lyckliga förmågan att sofva sittande eller liggande under träbänkarne. Vid Verviers, vid belgiska gränsen, väcktes alla, tvingades att urstiga och underkasta sig så kallad tulli revision, som bestod derutiatt man aftögade i gåegmarsch en ofantligt lång sträcka genom åt-killiga rum förbi diskar, der tulltjenste