Aftonbladet – 3 september 1867, sida 3

Och brokig är väl taflan Men herrlig, rik på fägring. En fram på fästet stigen De nya tiders hägring. Och Nordens söner också Beredde sig att strida Och fredligt stå de alla Tätt vid hvarandras sida. Först sände industrien Ut sina många söner. Nu kommer också sången Och ädla verket kröner. Och ni, I, Sserges barder, Med djerfva vikingsblodet. Ni hörde maningsordet, Ni hörde och förstod det. Upp?, ljöd det bland er alla. Dit ner till täflingsstriden! ?Der ligger Jagerkransen Ren för vår hjessa vriden! Och edra snäckor lade Ni ut med väldig ifver, Och på den långa färden Med mod ni er begifver. Och ryktet sporde vida Hur pi triumfer skörda. Man strött er väg med rosor; Man lättat eder börda. Det var då hemlanadsjorden Annu er fot beträdde. På eget landområde Det var som detta skedde. Här vi förgäfves vänta Att slikt skal eder möta. Här komma många stenar Att edra fötter stöta. De menskor, som ni skåda, Ju främlingar er kalla. Och äfven vi i hvimlet Stå främlingar här alla. Ni kanske väntat mycket Att vara annorlunda. Och mycket får ni smälta; För mycket må ni blunda. Men ni ä vikings söner, Ni derför ock få lära Att vikings första regel Var lida och umbära. Om derför hårdt är lägret, Om derför träng är salen, Så tappa ej humöret, Det endast ökar qvalen. Ett ha vi velat visa Så godt som vi förmå det. Kanhända skola också Ni känna och förstå det. Det är att bland de tusen, Som i er väg ni finna, Finns också n:gra hjertan, Som varmt för eder brinna. Och kunna vi ej tolka Hur högt ni af oss skattas. Hvad gör väl tomma ordet, Om blott dess mening fattas. Tag mot vår enkla hyllning, Så hjertligt vi den mena. Och se ej blott på brister Och våra krafter klena. Tillåt oss att er bjuda Välkomne att oss gästa, Och lät oss också dervid Vär varma önskan fästa Att med triumf och framgång Ert företag må lönas Och snart med gyllne seger Er ädla sträfvan krönas. Ni, endast ni ha kommit Att stridsbaneret bära; Att hälda först er egen Så hela Nordens ära. Och nu på er med stolthet De skåda, Nordens länder; De veta att sin ära De lagt i säkra händer. Hell er, representanter För sången uti Norden, Som nu ni gått att bära Hit till den franska jorden Var helsad, sångarskara, Som dragit ned till Söder! Var helsad ibland landsmän, Var helsad utaf bröder! Följande tryckta verser utdelades och afjöngos: Så vide over Lande der löd en meegtig röst! det klang ved Sydens Strande, det klang ved Nordens Kyst: Op Sangens kekke Sönner, hist vinker Sejrena Krans! den Skat, som Konsten lönner med Heders lyse Glans.? Som Oldtids raske Helte, der drog til fremmed Kyst, og kekt rev Sverd fra Belte, ä frygtende en Dyst, så over Hav og Slette en ny Normannaflok? Istevned hid at flette jer Egelöv om Lok. Vel Prisen her skal vindes er ej i blodig Fzerd, men mon ej stolt vi mindes de gam!e Skjaldes vard? hvis steerke, dybe Sange med vemodsfulde Lyst end tone; over Wange og bor i Folkets Bryst! Derfor velkommen veere det muntre Sangerkor. der vidned höjt med 2Ere om Bardekonst i Nord! mod:ag den Tak vi bringe af varm oprigtig Sjal! mens felles fnsker klinge for Nordens Fremtidsheld! As I ett sidorum dansades det sedermera ogt in på natten. Herrarne drucko punsch h demeroa chsmpagne, hvarefter man i illregn lotsade sig hvar och en till sin stad, lade sig, tände sin cigarr och läste n Figaro. au revoir Julius. etstestisknstintinn AA — Svenska studentsången ar i verldstäflinoen vunnit gseorens mnrigs