Aftonbladet – 30 augusti 1867, sida 2

em åt, emedan den heliga bokens lära står diametral motsats till deras uppförande, vilka ejelfva kalla sig apostlarnes efterträs are, emedan denna stora hop vandrar fram A orättfärdighetens väg för att föra menskgheten i förtappelse, emedan från den mplaste landtprest laster, bedrägeri, hyckri, orenhet, törst efter penningar och makt Iltaga ända upp till päfven, hos hvilken e alldeles strömma öfver alla bräddar. Ivad som förökar deras brottslighet mot ristus är, att de alltid ha visat sig såom de trolösaste fiender till folkets intresen. — — N:r 2. ?Le Travailleur?, —— ?De kungiga vampyrerna ha fallit, ända till sin sita suck drickande folkets blod. Det är jordt, tillträdet till de inbringande embeena, till de feta sinecurerna är öppnadt, ch ovärdiga bastarder störta straxt ut på satan, gå förbi barrikaderna, besuddla med ina blankputsade stöflar det blod, som våra röder ha utgjutit, och springa öfver liken sin vilda kapplöpning. Hvad är det de rilja? Ieke något nytt! Det är icke bajonetten dessa handskbeklädda händer gripa sfter för alt göra gemensam sak med kamraterna, det är makten, den väpnade styrkan, polisen och lagen, emedan man med jessa kan utsuga det dumma folket. — -— N:r 3. Le Journal du Disble?. I går afton kom djefvulen, som i tre månader varit bortrest från Paris, tillbaka och slog sig ned på Montmartre vid foten af en väderjvarn. Sedan han satt sina glasögon på deras plats och kastat en blick öfver staden, utbrast han i ett oemotståndligt skratt. Ha ha! Och detta kalla d3 en republik! Bu: liken är den gamla, det är blott skylten som är förändrad. Frihet, jemlikhet, broderlighet i stäliet för frihet och allmän ordnipg — två ord förändrade, det är allteammans. Ja det är en vacker frihet dessa menniskor ha, frihet till hvad? om jag får fråga. Det skulle då på sin höjd vara frihet att sjunga Marseillaisen, dö af svält och göra bankrutt. Hvar, för tusan! ha dessa menniskor sett jemlikhet? Hvad broderligheten angår, så är det en annan sak, och det skall bli en verklig glädje för mig att gifva medborgarne Lamartine, Ledru-Rollin, Marrast och konsorter en handtryckning. Jag skall blott säga till dem: Bröder, I bon i präktiga palatser, i gyllene salar, och edra bröder krypa ihop i smutsiga hålor; bröder, I hafven vackra kläder och galoner på kragen, och edra bröder hölja sig i usla paltor, som äro eå fulla med hål som de finaste spetsar; I hafven eleganta vagnar, och edra bröder ba icke skor på fötterna; bröder, I fråssen från morgon till qväll, och edra bröder måste gå till sängs med hungrig mage utan att veta, hvar de nästa dag skola få sitt middagsmål. — —? Bort med er, mina vänner ?Les Apötres du peuvles?, ?Les Aimables faubouriens?, Pere Duchåne?, ?Le Bonnet rouge?, ?Le Pilori?, ?La Giullotine? — edra namn äro tillräckligt betecknande; vi behöfva icke något prof på er vältalighet. Låtom oss endast, innan vi aflägsra oss, säcda en siste helsning till det vackra könet, som repre. senterades af ?La voix des femmes? — ro lig i åminnelse! — La republique de femmes?, ?Lopinion des femmes? och fle sndrsa, icke till förglömmandes ?La poii ue des femmes?, som skulle ?under socia lismens måktiga baner vandra sida vid side med männens politik,