Aftonbladet – 28 augusti 1867, sida 3

Causerier från Wien. Den 20 Augusti. Kanske påminner ni er våra promenader till Boulognerskogen, der Frankrikes seger: vana soldater passerade revy inför jordens monarker? Om gå är kan ni ju för jemförelsens skull offra en stund att se på Österrikes krigare, som äro vana att slagna vända åter från bataljfälten. För att fira kejsarens födelsedag har man bjudit de goda Wienerboarne på ett militäriskt skådespel. Ni behöfver icke gå långt, ty exercisfältet ligger nästan midt i staden. Har ni aldrig sett Sahara, så får ni en yp: perlig föreställning derom genom att passera denna brännande öken som man här kallar Paradplatsen. Att der passera revy under middagssolens strålar vore lika an strängande och impopulärt som ett fälttåg i Mexiko, och derför hafva myndigheterna utsatt den tidiga morgonstunden för högtid. ligheten. Redan klockan sju rycka trupperna in på platsen och de klingande fanfarerna blåsa samman några tusental åskådare. Då man på afstånd öfverskådar infanteriets hvita leder tror. man sig se en ofantlig skock dufvor som slagit ned på sandheden. Men kavalleriets mörka massor, och de blänkande metallkanonerna, föra snart tanken från fredens och kärlekeng symboler. Tillstå att oskuldens färg föga passar för en arm6. Om man skulle fråga er till råds vid en uniformsförändring, hvilken färg skulle ni då rösta för? Den svarta. Nej, det är själaslagtarnes uniform, men den blodröda anstår bättre. Adjutanterna spränga af och an öfver fältet. Vi påminna 0s3 att hafva sett en skämtsam tecknare förklara denna brådska. Teckningen föreställer en plymagerad löjtnant, som på sin löddriga springare rider fram öfver slätten, med en hastighet som om det gällde lifvet. Framkommen till generalen stannar han sin häst och säger: Herr general, ingenting har förefallit! På ena sidan af fältet har man byggt upp en kyrka, d. v. 8. ett tält som man inrättat till kapell. Vid ingången ser ni de herrar prester som skola förrätta gudstjensten. De bära alla trekantiga hattar; en hufvudbonad som alls icke stämmer öfvercns med den långa kaftanen. Då man ser deras mörka figurer afteckna sig mot den gråa marken är man frestad att tro det någon elak hand varit framme och med ett stycke sotkol ritat karikatyrer på gråpapper. Nationalhymnen klingar från alla sidor, och erkehertig Carl rider fram mellan linierna, åtföljd af en skara generaler och stabsofficerare. De gröna plymerna fladdra mest öfver gråa hufvuden, och sällan får man se en mera vald samling af verkliga krutgubbar. Betrakta dessa gammalmodiga härförare och ni skall i deras tröga och slappa drag läsa förklariogen öfver Österrikes förlorade bataljer. Erkehertigen och staben gitta af och gudstjensten börjar. En musikkår gör tjenst som orgel och presterna syssla med siaa mysteriösa ceremonier framtör det improviseråde altaret. De svarta kaftanerna äro nu gömda under rika kostymer af guldbrokad. I procession tåga de heliga männen fram till hertigen och låta honom kyssa sina helgonbilder, till nytta och fromma för hela armgn, i Men också soldaterna frukta Gud på sitt vis, Tid efter annan rikta de sina gevär mot himmelen och fyra af en generalsalva till Herrans ära. Flera tusen skott vexla om med koralmusiken och presternas böner. Der ser ni att ju längre man lefver desto mer får man lära. Aldrig hade vi kunnat tänka oss att krutrök är ett Gudi behagligt rökoffer, men så måtte det vara, ty nu börja kanonerna också att dåna och slunga ut sina hvirflande rökkolonner. YPå knä 1? kommenderas, och infanteristerna kasta sig ned med: blottade hufvuden; men kavalleristerna sitta orörliga med sina kaskar på. Skall det betyda atten infanterist är större syndare än en kavallerist? Att sitta till häst och falla på knä är viskerligen ett svårt könststycke, men att taga af sig kasken torde vara lika lätt för en ryttare som för en soldat till fots. Blicka vi fram till sviten så se vi att blott hälften