Aftonbladet – 28 augusti 1867, sida 3

följt prinsens exempel att böja knä, men den andra hälften är upptagen af en liflig konversation, troligen en öfverenskommelse att äta middag tillsammans. Stå upp!? kommenderas och i tempo resa sig de bedjande lederna. Ett, tu, tre! ännu en salva. Ett, tu, tre! kanonerna dundra. Ett, tu, tre! trummorna hvirfla. Ett, tu, tre! bed ditt pater noster i takt! Och detta kallas gudstjenst! Har man icke snarare förvandlat den Eviges dyrkan i ett narrspel? Defileringen börjar och allas ögon riktas mot de framtågande kolonnerna. Det är nästan uteslutande ungerska regementen, den österrikiska armåns förnämsta prydnader. Hvilken oerhörd skilnad mellan dessa soldater och våra svenska landtregementen. Här ser man inga gubbar som med böjd rygg gå framåt med tunga steg, alla äro unga och synas snarare dansa fram än marschera. Frågan är nu: hvilka äro bäst, de sega gubbarne eller de eldiga ynglingarne? Herrar fackmän skola säkert gifva sina rö ster åt ungdomen. Vi vilja tillägga, att bäst vore det om ingen drog svärdet för att afgöra fursteträtor, men alla då det gällde att försvara frihet och fosterland. Se nu på fanorna, eller rättare de trasor som återstå af de sönderskjutna sidendukarne. Dessa fladdrande flikar bära vittne om att de varit i elden. Soldaterna blicka med stolthet upp till den sönderslitna madonnan och den vingskjutna örnen. Det är den belöning de få efter utståndna lidanden. En ungersk officer har för oss omtalat några episoder från sista kriget, och skulle man tro hans mörka skildringar, så vore det bättre at vara hund än österrikisk soldat. Som ett exempel, hör en af hans berättelser: Jag hade en vän, en 17-årig yng ling, från samma trakt som jag. Kort före slaget vid Königgrätz försvann han en afton från regementet. Hunger och törst drefvo honom till den olofliga handlingen, men den stackars gossen var svagare än vi andra och kunde icke längre uthärda våra försakelser.. Morgonen derpå infann han sig åter vid sin fana, glad öfver att ha kunnat stilla sin hunger och släcka sin törst. Men en timma derefter var han ett lik. Hans förmän dömde honom att betala sin tarfliga måltid med sitt lif och han föll för kamraternas kulor.? En tår i berättarens öga talade för sanningen af hans ord. Kanske skall någon invända att krigslagen föreskrifver död åt den som viker från sin post. Det är möjligt att så är, men barbariskt är det likväl att tillämpa en sådan lag, då man tvingar soldaten till den straffbara handlingen. Men låt oss icke glömma bort att vi kommit hit för att se det lysande skådespelet af en revy i fredstider, och icke för att tänka få militärlifvets förskräckliga skuggsidor. riget gör dessutom barbarer af alla menniskor, de må nu vara österrikare, fransmän eller turkar. Iofanteriet har redan defilerat förbi och kavalleriet spränger fram. Dessa dragoner och husarer gifva er en föreställning om det verldsberömda österrikiska kavalleriet. Präktiga hästar, och ryttare som sitta liksom fastvuxra vid sadeln. De mörka massorna flyga som en stormvind öfver fältet, och efter dem rullar artilleriet fram. Bullret af kanonvagnarne afslutar spektaklet, och ljuder likt applåder i en teatersalong när ridån går ned. Pubiiken är nöjd och drar sig tillbaka. Men ni tycks vara obelåten och vänder den trötta blicken från Sahara, som nu visar sig i all sin ödslighet, sedan trupperna tågat bort. Längtar ni kanske ut till det gröna? Wien har herrliga omgifningar och ni be höfver blott välja. Schönbrunn! Får gå då för Schönbrunn. En timmas promenad och vi stå vid ingången till det kejserliga lustslottet. Lejonen och sfinxerna blicka emot oss med sina stela ögon, liksom ville de utforska om vi äro värdiga att inträda i fursteborgen. Vid ingången till parken står en tvåbent vaktare och mönstrar oss med lefvande ögon. Ofvanför porten hänger en tafla med inskriften: Endast anständigt klädda personer få inträda i den kejserliga parken.? Nu beror det på om denna Cerberus i uniform skall fiona oss nog anständigt klädda. Kanske fordrar man att de besökande skola komma i knäbyxor, silkesstrumpor och skor? Detta är verkligen en obehaglig ställning för främlingen, som icke så noga förstår hvad en österrikisk slottsherre menar med uttrycket anständigt klädd?. Portvakten vänder oss ryggen, och det torde betyda att vi få passera. Fatta då mod och stig in bland de klippta träden, de snör. äta gångarne och de cirklade blomsterrabatterna. Det vackra slottet fulländades under Maria Theresias regering, Detta fönster, som står hbalföppet, hör till det kabinett der Josef II någongång hvilade ut från sina strönga arbeten. Folket kallar honom än i dag ?den oförgätlige?, och hade den store kejsarens efterföljare liknat honom, så skulle Österrike icke nu vackla på brädden af en afgrund. Se der den rätta arfeynden, sor; följer fomla verldens folk och tvingar dem att hålla till godo med de styresmär som ärfva herraväldet. Om Europa går fram med snäckgång, hvad är väl orsaken om