Aftonbladet – 28 augusti 1867, sida 2

nödvändigt skulle ha med sig, lilla Sarah sade ingenting, men såg sig glad och förtjust omkring. Att få frukostera med sina kusiner, gå i de granna bodarne med mamma och sedan följa henne till Zoologiska trädgården, ge brödstycken åt björnarne och nätter åt markattorna — — de tyckte sig knappt kunna hinna med de många nöjen och herrligheter som de räknade upp, då de trippade utför trappan med fladdrande band och glada förhoppningar, Catherine George stod I trappan och såg den glada skaran stufvas in i vagnen, hörde deras små anmärkniogar och det lilla käbbel som alltid uppstår då barn skola åka ut, hörde mammas milda förmaningar, hörde v gnen rulla bort och fann sig derpå vara allena i det stora huset, med en half dag af ljuflig frihet för sig. Dörrarne till smårummen stodo öppna; det var så soligt och tyst öfverallt. Grytor och pannor i köket fingo tör denna dag hvila och lugnt hänga qvar på sina krokar. Catherine öppnade salongsdörr.n ; rummet var tomt och gardinerna ned.ällda, men solen sken in genom orangerifönstren. Hon gick in och tog med sig ett par böcker som lågo på salongsbordet; det var Tennysons Idyller och en Saturday Review. Hon gick tillbaka till skolrummet och satte sig i den urblekta soffan. Icke för att tänka öfver huru hon skulle använda sina dyrbara fritimmar. Hvarje tanke och hvarje stund hon kunde spara i sitt arbetsamma lif, egnade Catherine åt sina små systrar och hennes hjerta längtade ständigt till det dystra huset i Kensington Square med de fem smala fönstren och stålträdsjalusierna, bakom. hvilka Rosys och Tottys krusiga hufvuden lutade sig öfver arbetet eller leksakerna, allt som det föll sig. l