Aftonbladet – 28 augusti 1867, sida 2

—— Churu kan det roa er att tala om sådant der? Söta, snälla Algy, räkna ditt tal ordentligt och rita inte taflan full af hufvuden och gubbar. Läs, Augusta! Den unge prinsen och hertigarne arf... men i detsamma öppnades dörren och i stället för prinsar och hertigar och skäggiga barqner, visade sig en ung vacker flicka på tröskeln. Hon var klädd i riddrägt och bar sitt guldgula hår i ett nät. Det var Catherine Georges skugga, hennes namne, den lyckliga Catherine, som förföljde och harmade och tjusade henne på en gäng. det var hon som nu stod i den öppna dörren med solskenet bakom sig och som smålog och sade att det var hennes födelsedag, och att de små fångarne skulle blirvs fria. Ni kan få tillfälle att helsa på edra systrar, miss George4, tillade hon vänligt, ty barnen skola få vara med vid andra frukosten och sedan få de följa med mamma ut. Och hvart skall du fara nu då? säg mig, säg mig det så är du snäll, Kitty, sade Augusta och slog armarne om henne hals. Jag skall rida ut i parken med pappa och Georgina och mr Beamish, sade Catherine, och i eftermiddag vill tant Matilda att vi skola följa med henne till Sydenham. Så roligt du får, suckade Augusta. Och derpå ropades det, som vanligt, nedifrån: uDatherine, Catherine! och den unga damen skyndade leende utför trappan ned i förstugan, der man otåligt väntade blott på henne för att rida ut i parken. En half timma sednare fingo barnen lemna skolrummet. Algy gjorde höga hopp och skutt i glädjen Augusta pratade oupphörligt, Lydia sökte rätt på en väska som hon