Aftonbladet – 27 augusti 1867, sida 2

som tåliga och arbetsamma händer skurit på stenarne. Det var alltsammans så lugnt, så förtroligt. Det var som att samtala med er vän, som stundom lyssnar, stundom tala: och säger blott angenäma saker, som vän. der våra egna tråkiga tankar i nya ideer, hvars panna klarnar med vår, hvars in. tresse stiger med vårt, och som förstår at! leda oss bort från de gamla farliga stigarne, der vi oupphörligt snafvade och stupade, men der vi dock vandrade qvar, som under inflytande af en förtrollning. Dick gick tillbaka till sitt hotell klockan fem, satte sig till bords och bad kyparen hålla en plats ledig bredvid honom, Innan soppan hade hunnit bordet rundt, inträdde en ung man icke olik Dick i sätt och utseende, men längre och vackrare, nickade och smålog, räckte honom handen och tog plats bredvid honom. Hvar har du varit?? sade Dick. Sökt dig?, svarade den andra. Huru långt har du hunnit med din tafla?? Slutat den och börjat en ny. Du vet ju att jag nu är på väg hem? Det är så sodt du kommer med, Beamish, och hjelper mig att se efter min tants kappsäckar.? ?Hvilken tants?? sade Beamish ifrigt. Åh, icke mrs Butlers?, svarade Dick småleende. ?Men Catherine mår godt; åtminstone blomstrade hona som en ros då jag or, och jag hoppas hon med nöje återser 088. Oeh sedan efter middagen, då de andra ordsgästerna dragit sig tillbaka till sina um, tände de båda engelsmännen sina cisarrer och gingo ut till flodstranden, satte ig på ett par stockar, som lågo der, och rökte och pratade tills långt in på natten,