Aftonbladet – 27 augusti 1867, sida 2

af lysande färger, af ovanliga ljud och före mål. Han hade icke funnit den vän ha sökte, men detta oroade honom föga, t han visste att de skulle mötas i ett viss hotell, troligen vid middagsbordet, och un der tiden gick han hit och dit, stannade vi hvarje hörn, tittade in i hvarje kyrka, sås på de lysende taflorna, så att säga infatta de i hvalfbågar, såg på de höga, spetsigt husgaflarne och på de underliga saker son såldes i bodarne, gjorde små annotationer som framdeles kunde blifva af nytta, och tillbragte sålunda en stilla, angenäm efter middag. Han hade sett dussintals ämner för skizzer; en gång då han satt på en bänk i en kyrka, öppnades en sidodörr, en ljusflod strömmade hastigt in från en grör särd derutanför och en gammal, krokig summa kom in, bärande en stor blomster qvast. Hon kom långsamt ur solljuset och gick med släpande steg fram till den sköna. hvita bilden af den heliga jungfrun, och lade sina blommor på hennes altere, der vaxljusen brunno. Butler kände sig under bart rörd af denna syn. En vacker ung flicka, rodnande, trippande in med sine blommor och böner, skulie icke så hafva intagit honom, som denna ensamma, åldriga qvinna, sorgset släpande sig fram med sina friska blommor och kransar. Sedan dröjde han länge på ett litet, litet torg, en börsplats som nu var tyst och öde, oaktadt den stora lifliga gaten gick fram blott få alnar derifrån. Der voro statyer i nicher, omgifna af blommor, fönster bakom underbart genombrutna stenskifvor, en hel liten skog af blanka pelare, dörrträd och bjelkar: Det var en tyst och stilla liten vrå, med den klara mörkblå himmelen till tak, och djupa, mörka skuggor, som gjorde ännu tydligare de förtjusande ornamenter,