Aftonbladet – 27 augusti 1867, sida 2

STOCKHOLM den 27 Aug. Eref från Norge. Kristiania den 23 Augusti. Det kan väl ou, ifall mitt minne icke sviser mig, vara omkring halftannat år, sedan ag i ett bref till denna tidning lemnade en kort öfversigt öfver de särskilda stadier, vårt högre undervisningsväsende under lop pet af det sista halfva århundradet genom gått, samt de vigtigaste reformförslag, som under samma tid ha hotat dess lugn. Det var just samtidigt med att den sista af de många skolkomiteerna, den som tillsattes den 28 April 1865 och bestod af expeditionschefen Hartvig Nissen, rektorerna K. J. Hammer, C. Miller, J. W. C. Steen och öfverläraren J. A. Bonnevie, hade utsändt sitt första förberedande förslag till ett förändradt orcnande af vårt högre skolväsen, och det var af detta nya ordnande jag i nämnda bref försökte gifva en skildring, på samma gång som jag antydde, hvilket mottagande komitens förslag förmodligen skulle röna hos de två fraktioner, den humanistiska och den realistiska, som nu i många år med omvexlande lycka ba kämpat om öfverväldet inom vårt undervisningsväsen. Jag yttrade då, att det nya förslaget, som sökte förmedla de stridiga åsigterna, knappt skulle vinna bifall hos någondera af dessa fraktioner, och de yttranden, som sedermera blifvit fällda i ämnet, ha fullkomligt bekräftat detta. Komitens förberedande förslag blef nemligen på våren 1866 kringsändt till de särskilda högre skolorna, och i de af dessas lärare afgifna och i sista bandet af Norske Unirersitetsog Skoleannaler intagna förklaringar träffar man på en sådan massa invändningar dels mot förslaget i dess helhet, dels mot särskilda delar deraf, att man verkligen har skäl att påstå, att om den af komiten föreslagna skolordningen vinner storthingets bifall och upphöjes till lag, skall denna så väl vid skolorna som vid universitetet bli mottagen med missnöje både af dem, som tro, att hvad vårt skolväsen nu efter så mycket experimenterande behöfver är lugn och att reformen i alla händelser mera böra ske i metoden än i organisationen, och af dem, som önska en radikal omhvälfning antingen i riktning mot de klassiska studiernas fullständiga rehabilitation eller i naturvetenskapligt-realistisk anda. Efter att ha mottasit alla dessa af skolorna afgifna förklaringar , sammanträdde skolkomiten åter i fjol höst för att utarbeta sitt förberande utkast och så vidt möjligt förändra det i öfverensstämmelse med de i förklaringarne uttalade önskningarne. Resultatet af dessa törnyade öfverläggningar har i dessa dagar blifvit framiagdt för allmänheten i ett vidlyftigt motiveradt ?förslag till ett förändradt ordnande af det högre skolväsendet?, hvilket nu skall inlemnas till det vintern 1868—69 sammanträdande storthingets behandling. I betraktande af den vigt, hela detta ärende har för utvecklingen af nationens själslif, har jag ans tt mig äter böra påkalla svenska läsares uppmärksamhet derpå, och då sannolikt högst få af Aftonbladets läsare nu minnas den framställning, jag på sin tid gjorde af komitåns förberedande förslag, må det vara mig tillåtet att först rekapitulera hufvudpunkterna i det föreslagna nya ordnandet af det högre skolväsendet, så mycket hellre som det slutliga förslaget i flere enskildheter afviker från det ursprungliga. Till denna rekapitulation skall jag derefter lägga nägra allmänna orienterande anmärkningar. Det egendomliga i den förändring, komitån önskar utförd, är ett sådant ordnande af skolan för barn till 15 års ålder, att den på en gång är afslutande skola för dem, som vid nämnde ålder vilja upphöra med all skolgång och efter att ha blifvit konfirmerade träda uti en praktisk lifsverksamhet — samt tillika förberedande skola för dem, som sedermera vilja förvärfva en längre gående, mera vetenskaplig bildning antingen på ett latiogymnasium eller realgymnasium. Till nämnda förberedande skolor eller, såsom komiten kallar dem, mellanskolor kan, ifall vederbörande kommun lem: nar ett lämpligt penningebidrag, en praktisk realklass läggas. Ändamålet med under. visniogen i denna praktiska realklass skall vara att utvidga och vidare bearbeta mel: lanskolans undervisning med afseende på utbildning för praktiska lefoadsyrken; den är beräknad på en ettårig eller på sin höjd två-årig kurs. Redan i mellanskolan eger likväl en splittriog rum, i det att lärjungen de båda sista åren, således vid åldern 13—15 år, har valet mellan latin eller engelska. På grundvalen af den gemensamma skolan byggas nu de båda gymnasierna. Latingymnasiet meddelar undervisning i religion, modersmål, latin, grekiska, historia (undervisningen i geografi och tyska afslutas i mellanskolan), matematik och minst ett af de främmande språken, franska eller engelska, samt vid sidan deraf för dem, som önska det, hebreiska och forn-nordiska. Realgymnasiets undervisningsämnen äro: religion, modersmål, fornnordiska för de lärjungar, som önska det, tyska, franska, historia, geografi, naturvetenskaper, matematik, teckning samt slutligen ettdera af de båda språken latin eller evgelska. Hvad öfvergången från de två gymnasierne, latingymnasiet och realgymnasiet, till universitetet avgår, så skall denna enligt komitåns förslag ske genom examina, hållna af en dertill enkom instiftad examenskomite. Detta är en väsentlig förändring i nuvarande förhållanden. Hittills har anställandet af denna examen — studentexamen eller examen artium — varit öfverlemnadt åt universitetslärarne. Emot denna anordning ha stundom invändningar gjorts, och man har uttalat sin Önskan att få den öfverlemnad åt de särskilda skolorna. KoRR a