Aftonbladet – 21 augusti 1867, sida 2

STOCKHOLM den 21 Aug. Englang har lyckligt genomgått sin an dra stora parlamentsreform. Trettiofem år efter den första, efter en långvarig och ytterst häftig kamp öfverhuset aftvungna reformen, har den andra jemförelsevis lugnt och stilla blifvit genomförd. Debatterna i båda husen ha varit lugna och sitt höga ämne värdiga, och i stället för de excesser som åtföljde agitationen för 1832 års reformbill har man endast haft hr Beales visserligen jättestora, men af den största ordning utmärkta monsterprocessioner genom Londons gator. Den egendomligaste omständigheten vid denna reform är dock att hon blifvit genomdrifven, om ej just af, åtminstone under en toryministör. Som man erinrar sig, hade den Russellska whigministören försökt, men misslyckats att genomdrifva en reformbill. De olika fraktionerna af det liberala partiet förenade sig nu med en liten kärna af konservatift-liberala tories, med premierministern lord Derby och skattkammarkanslern Disraeli i spetsen, och det är denna tillfälliga koalition man har att tacka för reformens seger. För öfrigt är denna reform ingen splitterny byggnad: hon är endast, efter det gamla engelska bruket, en påbyggnad af det gamla huset på den en gång lagda grunden, en utvidgning af de elastiska former, hvari samhället rör sig, att de må bättre motsvara tidens behof och tillfredsställa nya intressens och sambhällsklassers kraf. Hon är ingen fullständig representationsreform i den mening vi blifvit vana att gifva detta ord, utan endast en förändring af vissa delar af representationssättet. Dessa delar äro desamma nu som 1832: valrättens föråelniog och utvidgning. Men dertill har kommit ett alldeles nytt element, som med denna reform direkte öfvergått från filosofernas systemer på det praktiska statslifvets område och gifver henne ett af sina egendomligaste drag: det är den af Thomas Hare först uppfunna och af Stuart Mill sedan adopterade grundsatsen om minoriteternas representation. Hvad först den nya fördelningen af parlamentsplatserna beträffar har ingen af städernas valkorporationer blifvit helt och hållet beröfvad sin valrätt, om man undantar några af korruption anstuckna rotten boroughs?, men de 39 minsta, som hittills egt att skicka två ledamöter till underhuset, ha måst lemna ifrån sig den ena. Dessa små köpingar voro lika många hinder för de stora grefskapen, liksom för de nytillkomna stora centralorterna för industrien och handeln, att erhålla en något så när billig och rättvis representationsrätt. Utöfver en bestämd numerär kan ingen parlamentarisk församling väl uppfylla sina pligter, och underhusledamöternas antal, 658, utgör redan det maximum som i detta afseende gerna kan medgifvas; och så var en utvidgad. representationsrätt för destora industristäderna endast möjlig derigenom att ett antal af de små valorterna förlorade den ene af sina representanter. Eno nyhet i fråga om platsernas fördelning är äfven att Londons universitet, i likhet med-hvad som sedan långliga tider varit fallet med universiteterna i Oxford och Cambridge, erhållit rätt att sända en representant till parlamentet. Valrättens utvidgande har med 1867 års reform tagit ett betydande steg framåt. 9Sedan 1832 u!gjordes den stora massan af valmännen i städerna af de s. k. Tenpounders?, eller innehafvarne af hus som afkasta tio i hyra om året. Den nu antagna reformbillen stadgar deremot, att hvarje innehafvare af ett hus, eller en bostad som efter engelskt begrepp bildar en sjelfständig del af en byggnad, skall ha rösträtt i staden eller köpingen, förutsatt att han minst ett år varit derstäde3 bosatt och betalt utskylder till staden. Derigenom har en ej obetydlig del af den högre arbetarklassen fått valrätt, så mycket mer som den engelske arbetaren tidigt gifter sig och skaffar sig eget hushåll. En annan ny bestämmelse är att hvarje hyresgäst som för sin bostad i omöbleradt skick betalar en årlig hyra af 10 skall egarösträtt. Utom ogifta handelsbetjenter, lägre embetsmän 0. 8. v., kommer äfven denna bestämmelse den högre arbetsklassen i de stora städerna till godo, då denna ej här, som i de mindre städerna, brukar bo för sig sjelf i ett särskildt hyrdt hus. Af vida mindre betydenhet är valrättens utvidgning i grefskapen. Medan förr längre arrendetider och högre arrendebelopp voro hvar för sig olika qvalifikationer för valrätt, och den som endast bade arrendekontrakt på ett år måste för att få valrätt betala ett ärligt arrende af 50 pund, skall nu hvarje arrendator af jordegendom med 12 punds årlig afkastning utan vidare qvalifikationer erhålla valrätt. Derjemte har den gamla valrätten för freeholders med minst 40 shillings årlig afkastning af sin jord blifvit bibehällen. Som ett alldeles nytt drag i den nu antagna roformbillen framhöllo vi nyss adopterandet af det Hare-Millska minoritetssystemet. Detta system består, som bekant, deri, att alla kandidater som i flera valkretsar, ej blott i en eöda, erhållit ett visst bestämdt sammanlagdt röstantal skall anses vald till nationens representant, ej mindre än de som i en viss bestämd valkrets erhållit majoritet, oafsedt om han i de särskilta valkretsarne stannat i minoriteten. Denna eftergift åt minoriteterna fanns ej i den ursprungiiga reformbillen, utan tillaNETA AISRNATEEEGEEEEEENEEA